Dilemma rumsfördelning

Svårt att svara på utan att känna barnen. Hur lång tid rör det sig om? Skulle satsa på att försöka få 9- och 13-åringen att dela. Men om 13-åringen är som min 12-åring skulle jag hellre låta barnen få egna rum och själv sova i vardagsrummet. Han har otroligt stort behov av att vara ensam och det skulle bli kaos som skulle gå ut över hela familjen om han var tvungen att dela rum. Om 13-åringen är som mitt andra barn skulle jag bara säga att vi måste ha det så under en tid och göra det bästa möjliga av situationen.

Barnet som bor heltid ska förstås ha ett eget rum. Men när de andra barnen kommer så kan trettonåringen dela rum med nioåringen?
Sjuttonåringen kan ha ett "eget" rum så länge, i den åldern behöver man verkligen det, och det handlar ju säkert inte om så lång tid förrän sjuttonåringen flyttar hemifrån - dessutom bor ni bara i fyrarummaren i en tid i väntan på att ert hus blir färdigt, som du säger.
Det är en tillfällig lösning och dom äldre barnen bor där varannan vecka liksom, räknar man på det så blir det antagligen inte så lång tid. Men 17åringen som jag inte direkt vill räkna som ett barn, ska inte behöva dela rum med småsyskonen som är närmre varandra i ålder och mognad (troligtvis). 
Alternativt så kan ni/du sova på soffan så kan den trettonåriga flickan ha ett eget rum när hon väl är där. Det är inte helt ovanligt att få mensen innan man fyllt tretton, så att dela rum med någon som är 4 år yngre (och av annat kön?) är ju garanterat inte alls roligt i den åldern. Men om trettonåringen och nioåringen båda är flickor så hade jag låtit dem dela rum. 
Oavsett hur du/ni gör, påminn barnen om att det är en tillfällig lösning, andra har fått bo på liknande vis i över 4 ÅR. Jämfört med ÅR så är ju inte "tillfälligt en tid i väntan på att vårt hus blir färdigt" långt alls. 

Jag hade nog skaffat en familjevåningssäng med sån där bredare underslaf och så hade 9-åringen fått det största rummet och överslafen och att ni bara sover där.

Alternativt samma lösning med 13-åringen men att ni endast sover där då denne inte är på plats och resten av tiden sover ni i bäddsoffa i vardagsrummet.

Min 9-åring hade gärna haft oss vuxna i samma rum nattetid men det är ju olika från barn till barn.

Det är ju ganska stora barn det handlar om. Kan ni inte sätta er tillsammans med dem och diskutera saken? Var tydliga med att det bara handlar om en kort tid tills huset är färdigt så borde alla vara samarbetsvilliga.

Med tanke på att det verkar vara under en kortare tid, och att ni pratat med barnen som uttryckt att de inte vill dela rum, så skulle jag i er situation valt att ställa en bredare säng i 13- eller 17-åringens rum som föräldrarna kunde sova i när de äldsta inte var där och sova i bäddsoffa i vardagsrummet under "storbarnsveckorna".

Jag är inne på ditt spår, man får sätta sig ner och prata om det.
De som bor hemma på heltid ska ha egna rum, alternativet är att de sover i vardagsrummet när de äldre barnen kommer och hälsar på. Sedan får de äldre acceptera att de inte kan ha egna rum hela tiden då saker och ting ändras.
Visst det vore skönt med ett eget rum, men som TS skrev så är det dumt om rum står tomma och ingen använder dem. Eller så får TS och sambo/ man sova i vardagsrummet i en bäddsoffa så att alla barn får ett eget rum,

Acceptans och förståelse är två mycket viktiga saker att ha när man börjar bli vuxen. Ibland måste man bita i det sura äpplet och ta emot att det blir sämre än vad man är van vid.