Psykisk misshandel
Jag skulle verkligen behöva hjälp. Har sådan ångest att jag knappt vet var jag ska ta vägen och velar fram och tillbaka. För att göra en väldigt lång historia så kort som möjligt så är jag gift med en man och vi har små två barn ihop. Vi träffades för snart 14 år sedan och har många fina minnen och upplevelser ihop, men de senaste åren är det som att jag lever med en helt annan människa. Den kille som jag aldrig känt mig så älskad och bekräftad av har blivit aggressiv, kall och hård. Inte alltid, men alltför ofta.
Vi har haft mycket stormiga bråk och tagit hjälp av familjerådgivning, terapeuter etc. Det jag inte kunnat/vågat berätta för folk är att bråken varit av "onormal" karaktär på så sätt att han gått över gränsen och betett sig oerhört nedlåtande, kränkande, kallt och ja, nedbrytande. Det har satt sådana sår och nu försöker vi båda mest för barnens skull (fast jag vet att man inte ska det hävdar han att en skilsmässa vore mycket värre för dem). Bråken är hemska och jag har blivit kallad för alla möjliga saker med hat i blicken, han har även börjat poängtera misstag jag gjort tidigare i livet och saker jag gör även när vi inte bråkar. Vill dock poängtera att han aldrig varit fysisk. Däremot har jag knuffat/ryckt/buffat på honom när jag i förtvivlan inte fått honom att sluta eller nått fram till honom. Vilket också är helt oacceptabelt, jag vet.
Ett tag trodde jag att han fått en knäpp. Han har stressat och nästan jobbat ihjäl sig men efter påtryckningar från mig (sa att jag skulle lämna om han inte prioriterade om) har han omprioriterat och ägnar mer tid åt familjen. Rent praktiskt är saker och ting bättre och stressen har minskat, men han beter sig fortfarande respektlöst i bråk, fast jag säger ifrån. Säger att det är jag som gör honom så arg (när jag har pms/är på dåligt humör/negativ/kritiserar honom etc). Nu har jag själv varit och pratat med en psykoterapeut och hon säger att det handlar om psykiskt våld från hans sida. Hårt ord.. Han håller inte med. Men har sagt han ska prata med en annan om det också. Jag har så svårt att lämna för att jag verkligen älskade den här mannen, såg oss ihop för alltid, byggt ett helt liv ihop, men jag känner hur nedbruten jag blivit i relationen sista åren. Tvivlar på mitt eget omdöme, har låg självkänsla etc. Till saken hör också att jag bor långt ifrån min familj och varit ekonomiskt beroende av honom på sistone. Suck.. vilken jävla kvinnofälla jag hamnat i.
Någon som har några råd? Som själv har erfarenhet av psykisk misshandel?
Han säger att en skilsmässa kommer förstöra barnens liv och jag får sådana skuldkänslor och ångest så fort jag tänker på att bryta upp, men vill inte ha det såhär längre.. Handlar snart om självbevarelsedrift.
