Sååå ensam och ledsen!
Hejsan alla! Känner ja är tvungen.att få skriva av mig och undrar om det finns fler i.min situation.
Så länge jag kan minnas så har jag blivit illa behandlad av människor på ett psykiskt plan.
Det började i hemmet där jag blev slagen av pappa, och psykiskt misshandlad av min syster och min mamma.
Min syster har på nåt sätt alltid verkat hata mig och även som vuxen har hon utövat psykisk misshandel och trampat på mig.
Bägge våra föräldrar är döda mamma var den som gick bort sist, 2006
Då hon gått bort sa min syster att nu ska vi hålla ihop.
Två veckor innan min mamma gick bort träffade jag en kille som kom att bli mitt allt.
Ja trodde även på min systers ord om att vi skulle hålla ihop
Men det höll hon tyvärr inte utan fortsatte behandla mig illa och droppen var när ja och min sambo blev bjudna på hennes bröllop. Ja hade då flyttat till min sambo i Stockholm och vi åkte då ner till Kalmar till bröllopet.
Hon nonchalerade mig hela dagen och jag fick varken se hennes ring eller vara med på några foton och hon sa heller ingenting till mig förutom att ja kunde gå ut och hjälpa dem med disken i köket då vi hade festen hemma hos dem.
Detta blev för.mycket för mig och ja bröt därför kontakten.
Livet med min sambo började gå utför då han började misshandla mig psykiskt då jag satt o grät för hur ja blivit behandlad av min syster.
Han började kalla mig psykopat, fi..a och.en massa andra hemska saker.
Den psykiska misshandeln var nu i full gång och gamla vänner hade lämnat mig så jag var nästan helt utlämnad till honom.
Ja började gå ner mig mer o.mer och.min självkänsla var på noll han var också otrogen mot mig.
Efter detta försvann mina känslor för honom och vi har i stort sett bara levt som kompisar.
Men nånstans därinne har ja hela tiden velat att han skulle börja älska mig..
Ja vet ja skulle lämnat honom men han har under dessa åren varit dem enda trygghet ja haft då min syster vägrat försonas med mig. Ja har ju även pga alla trauman fått vara sjukskriven då ja fått utmattmingsdepressioner och då varit beroende av honom ekonomiskt.
Men som ja har lidit under många.år nu jag har inte haft något liv kan man säga.
Nu har min sambo sen två veckor tillbaka träffat en annan på Facebook.
Han visar ingen som helst empati för mig utan pratar helt öppet med henne härhemma. Jag fick panik när ja förstod vad som hänt och storgrät å bara skakade.
Och han menar på att jag varit så deppig å tråkig å leva med. Men är det så konstigt ja varit deppig med hans misshandel o otrohet?
Känns som han aldrig gett mig en chans.
Men nu till frågan hur ska ja orka överleva när han som var den enda tryggheten ja haft försvinner?
Ja har ju ingen familj å gå till..
Hur ska ja orka?
Ja mår så fruktansvärt dåligt.????
Finns det nån mer i min situation som är lika ensam?
Hur klarar man detta ?
Ensam och ledsen ????