Orolif för min syster! (Varning; långt & äckliga detaljer)

OBS! Som jag förvarnar om i rubriken kommer detta bli ett ganska långt inlägg. Det innehåller även en del 'äckliga detaljer så blir du lätt uttråkad och/eller är kräsmagad avråder jag dig å det starkaste att börja läsa. Jag uppskattar dock om åtminstone några  orkar läsa, och kanske rentav har några råd!

Jag är alltså mycket orolig för min äldre syster, som närmar sig 50-årsåldern. I början av 90-talet skadade hon sig i en olycka, och förskrevs värktabletter. På kort tid blev hon beroende av tabletterna, och hon kunde äta upp till 40-50 tabletter per dag (maxdos var 8 tabletter per dag, allt över det kunde i värsta fall leda till döden). Hon hade den problematiken i drygt 10 år, och gick ner sig rejält både fysiskt och psykiskt. Flera inläggningar på behandlingshem ledde ingenstans, men till sist lyckades hon sluta. Vid det laget hade hon fått en leverskada,  som dock läkte av sig själv när hon slutade med tabletterna.

I flera år var hon ren från både tabletter och alkohol, och hennes fysiska och psykiska hälsa blev bra. Hon gifte sig, fick barn och verkade stark och lycklig. Men för något år sedan förändrades något. Hon började skriva mycket konstiga inlägg på sociala medier, hon skickade skumma sms mitt i natten och gick upp kraftigt i vikt (från ca 55 kg till 80 på ca 8 månader! Hon är bara 1, 65 cm lång). Jag pratade med hennes man, som berättade för mig att de dricker mycket alkohol, mestadels rödvin, i princip varje dag. Det är inte ovanligt att de dricker en kartong, alltså 3 liter, per kväll! I höstas berättade min syster att hon fått svåra magbesvär, hon har konstant blodiga diarréer, och det är inte ovanligt att hon inte hinner till toaletten utan helt sonika bajsar på sig. Hon är ofta skakig och blek, ser helt enkelt sjuk och härjad ut. Jag är tre år yngre men folk har alltid trott att det hon som är den yngre, hon närmar sig som sagt 50 men folk brukar gissa att hon är max 40! Men nu ser hon ut som sin riktiga ålder (självklart inget fel i sig, men det har gått så snabbt).

Jag har sagt åt henne upprepade gånger att hon måste söka läkare, men hon har nästan lite läkarfobi efter problemen på 90-talet och vägrar. Hon har en husläkare, och jag ringde faktiskt till honom och försökte prata om hennes problem men självklart kunde han inte prata med mig om det.

Jag har ingen direkt fråga, det är ju tydligt att både hon och min svåger har problem, men jag funderar över hur snabbt alkoholism egentligen "utvecklas". För ett drygt år sedan var min syster i princip helnykterist, och nu verkar hon ha gått ner sig igen. Det är så tråkigt, för hon är en underbar, vacker, intelligent och rolig person. Vacker på både ut- och insidan, en bra mamma, fru och syster, och jag vill så gärna hjälpa henne. Våra föräldrar är döda, våra bröder; kusiner och övrig släkt har vi ingen kontakt med, det är bara hon och jag mot resten av världen känns det som.

Har någon några bra råd? Någon som varit i samma eller liknande situation? Hur löste det sig, i så fall? Tack för att du orkade läsa!