Oaktsamma barn

Får de någon uppmärksamhet av sin pappa då?

Jag vet inte hur gamla dina bonusar är, men när jag var i 6-årsåldern var min pappa och bonusmamma i samma situation med mig. Jag och min bonusmamma hade och har inga problam så, min bonusmamma hade nog kunnat skriva precis samma sak om oss som du gör om dina bonusar, men då, runt 6-7 kände jag mig otroligt övergiven av min pappa. Det var bara min bonusmamma som, ja allt. Som skällde när jag gjorde något dumt, som busade när vi var på humör, som tröstade och nattade. Jag gjorde massor av dumheter mot mitt lillasyskon, som alltså är mitt halvsyskon, och min bonusmamma reagerade, men aldrig pappa. Det kändes som att han hade glömt bort mig sedan bebisen kom.

Det var först när pappa började engagera sig igen, både på det positiva och det negativa, som det släppte.

Det behöver ju inte alls vara det för er, men det var en tanke som slog mig när jag läste det du skrivit, särskilt sista stycket.

Jo, så kan det absolut vara. Jag var tydlig från början med min sambo att han ska ta sin roll till sina barn på största allvar. Det räcker inte att sitta i samma soffa fast med mobilerna i högsta hugg...

Jag försöker få min sambo att förstå att alla hans barn ska få uppmärksamhet osv.. När vi är å handlar kläder till yngsta så kollar jag alltid nånting till dom andra. Medans han e helt inne i att inte göra det..

Nu har jag fått sambon iväg på aktiviteter med sina äldre barn så bara dom får umgås, men varje gång dom ska åka frågar dom varför jag inte följer med.. Säger alltid att det är er å pappas grej att göra :) Jag uppmuntrar alltid till att sambon ska göra saker med äldre barnen. Alltför ofta ser jag tyvärr att dom sitter i soffan med varsin skärm framför sig..

Så absolut är det en reaktion för att sambon inte umgås/gör saker med sina barn.

Jag tycker det låter som att mellanbarnet behöver egentid. Vad jag menar är att mellanbarnet umgås själv med pappa och slipper för en stund att klumpas med det äldre syskonet. Iofs tror jag att alla barn behöver egentid och få känna att just det har betydelse...

Eller så är det ADHD. Då kan man bara titta på en sak och den går sönder. 
(Inte ordagrant såklart) Då är man otroligt klantig och oaktsam. Jag var själv sådan. Alltid trasiga saker och trasiga kläder. Dock bara mina egna. Ni får lära barnen att bara använda sina egna saker.

Jag blir rätt irriterad över detta fenomen att hobbydiagnostisera allt som rör sig utanför en imaginär norm.

Det finns klantiga människor, även klantiga barn. Punkt.

Beror på åldern på mellanbarnet. Om hen är 6 år eller mer: Säg att ni tar en av hens leksaker, tar bort skärmtid ( tex en vecka utan skärm) eller drar bort godis på helgen för varje gång hen förstör en sak. Det ska vara kännbart. Jag upplever att barn idag inte får se på konsekvenser av sitt handlande.

Fast du pratar om att försöka bestraffa fram bättre kroppskontroll...
Det är ok att tycka så men stå då för att du tycker att det är bra med straff men kalla för vad det är istället för att gömma dina åsikter bakom mer accepterade begrepp.

Folk har jävligt svårt att skilja på konsekvens och straff vilket visar att de uppfattar sig själva som någon sorts gudomlig kraft med rätt att utmäta bestraffningar till höger och vänster.

Går en pryl sönder blir konsekvensen att man inte kan använda den. Blir du förbannad kan du utdöma straffet att människan inte får använda sin dator under en viss tid. Med andra ord, det du hittar på som eftermäle är ingen konsekvens därför att det inte är en naturlig följd i ett händelseförlopp.

Du blir irriterad för att du inte har ADHD och inte vet vad det innebär. Det var ingen hobbydiagnos, det var ett förslag och en igenkänningsfaktor.
Jag har alltid blivit utskälld för att jag vart så klantig. Och ju mer skäll jag fått desto klantigare har jag blivit och det har äben lett till att dålig självkänsla och tankar om varför jag är så jävla TRÖG och inte kan tänka mig för innan jag klantar till mig.
Fick diagnosen i vuxen ålder efter kraftiga depressioner och självmordstankar. Hade någon bara stannat upp när jag var liten och givit förslaget så jag tidigt fått en utredning så hade mitt liv iaf blivit lättare.

Är så less på er okunniga människor som får mig att känna skam över min diagnos genom att uttala er sådär. PUNKT

Idioti. Hoppas du inte har barn.

Men vadå "bestraffa fram bättre kroppskontroll"? Ungen verkar mest vara oförsiktig och medveten om vad han gör.

Sen är det klart att han inte bryr sig om konsekvensen "har man sönder något så kan man inte använda den längre", det är ju inte ens hans egna saker han har sönder! Så jävla tröttsamt med alla mesföräldrar som inte vågar "ta i lite" och visa ordentligt att vissa saker inte är okej!