Snälla hjälp mig med alla tänkbara tips på att hjälpa storken på vägen??

Har tyvärr inga råd att ge, men känner med dig!

Sitter i samma sits själv med undantag av att det är första bebisen för oss. Har försökt sen i somras med ett missfall bakom oss. Och nästan alla mina närmaste är gravida just nu, vilket inte underlättar stressen och måendet..

Ja man håller ju på att gå under! ???? Trodde ärligt talat att det skulle fungera lättare för oss denna gång. Förra gången tog det ett år för oss, och har på något sätt försökt intala mig själv att den gången tog det nog lång tid bara för att vi inte hade sex lika ofta, utan blev mest någon gång under veckan och under helgerna som vi fick till det. Så på något sätt så kändes det inte som att man kunde räkna det som ett års försök. Nu däremot... har vi sex så det är helt galet! Finns inte en enda chans att vi missat ÄL med tanke på att vi ligger i stort sett varje dag! Blir även frustrerad av att varken min mamma eller syster hade problem att bli gravida, utan där var det både med preventivmedel och på första försöket. Mina vänner har även dem klarat det direkt! Men själv då? Händer inte ett skit! Jag blir så ledsen och till och med arg när de glatt berättar om och visar allt som har med deras kommande bebisar att göra! Och då blir jag arg på mig själv som känner såhär gentemot mina egna vänner! Jag isolerar mig eftersom jag inte orkar se deras gravidmagar! ????

Dessutom ibland så känner jag bara för att göra slut med min man, varför? Jo för jag tycker så ***** synd om honom, som lever med en helt värdelös tjej! Jag skuldbelägger mig själv, och blir alldeles deprimerad av allt det här

Ja känns jättefrustrerande..särskilt som det känns som hela världen är gravid och har blivit det hur lätt som helst... Jag missunnar dem verkligen inte sin lycka men gör så jäkla ont att ständigt bli påmind om att ingenting händer en själv..

Hur länge har ni försökt förresten?

Har varit hos doktorn också som säger att allt ser bra ut, vilket känns bra men också frustrerande för varför händer inget då?? Doktorn trodde att det är stressrelaterat då stresshormonerna blockerar könshormonerna men är lättare sagt än gjort att stressa ner...

Sen skrev du också att ni kör nästan varje dag? Vi fick rådet att ha sex varannan dag mellan dag 10-20 i cykeln så tänkte köra på det själv den här månaden och skippa äl tester, då dem nästan stressar mer..

Är i samma sits, har en på några år här hemma och försökt med nummer två i över 1,5 år. Påväg  att bryta ihop nu. Och idag kom tant röd flera dagar sen :(

Nyss börjat med diverse vitaminer (både jag och sambon) och nu idag  ska jag införskaffa mig munkpeppar och rosenrot. Sen blir det till att kontakta IVF-kliniken. 

Oregelbunden mens och spottings i bagaget (sen jag fick barn, annars aldrig problem) 

Har hållit skenet uppe ganska bra, men nu börjar det bli illa.. 

6 försök. Vi har försökt testa alla olika varianter: Allt ifrån varje dag, varannan dag och var tredje dag. Vi började med varannan/var tredje för det hade vi hört att det skulle funka och det fanns inga risker att "missa" då. Men likt förbaskat kom mensen som ett brev på posten,så då började vi med varje dag för att då finns det verkligen NOLL chans att missa. Men tydligen funkar inte det heller...

Får man kolla upp sig innan det ens gått minst 1 år? Vem tar man kontakt med isåfall? Hur kollar dem då om allt är OK?

Tror inte de ser det som "ett problem" om det inte gått ett år. Det är snarare "helt normalt".  Har du några uppenbara problem? (förutom det faktum att du inte blivit gravid) ? Då tror jag inte de tar emot dig, privata kliniker är säkert undantaget dock.

 

Ayla, ja det där med att bryta ihop känner jag igen! Varenda människa verka bli gravid, vi har behövt vänta med våra försök av en och annan anledning, därav ex en flytt - nu har vi flyttat till större och nu står till och med bebisens rum färdig sen långt tillbaka, det där rummet har jag börjat hata och vill inte ens ha dörren öppen längre. Min syster fick barn i slutet av förra året, knappt så jag vill träffa bebisen pga detta. Isolerar mig från vännerna och orkar knappt logga in på sociala medier, för där är det bara massa lycka - bebisar hit och bebisar dit! Jag ger upp!

Ayla, förutom att jag har en mens som lever helt vilt efter avslutad P-piller användning för typ 10år sen, kan få infektioner och inte blir gravid, så vet jag inte riktigt vad jag skulle se som problem.