Skyldigheter som bonusförälder

Jag som bonusförälder anser att din "skyldighet" som bonusförälder är att bemöta barnet på ett trevligt sätt men inte att leka och ta ansvar för barnet. Det är förälderns jobb och du - och barnet - kan själva bestämma vilken relation ni vill ha till varandra.

Jag som förälder.. Alltså, jag tycker rent ut sagt att det är skittråkigt att leka barnlekar.. Det är extremt sällan jag leker med mina barn, däremot läser jag gärna en saga, gör lite trolldeg som vi kan "dega" med o måla sen. De är med när jag bakar o lagar mat, plockar ur disken osv :)

Jag skulle definitivt inte förvänta mig att en partner till mig skulle leka med mina barn. Jag skulle däremot förvänta mig att de någon gång ibland la tid på mitt barn ochar gjorde något de tyckte var kul tillsammans med barnet (åka o fika, baka, gå på bio, ta en promenad i skogen osv). Om min partner inte hade något intresse av mitt barn hade jag valt bort den partnern. Men att visa intresse och "vara förälder/lektant" är inte samma sak.

Det känns väl som att din sambo har andra förväntningar på din relation till hans barn än vad du har. Ni behöver prata om det och OM han inte kan tänka sig ngt annat än det han kräver nu bör du nog fundera över om du vill ha det så i framtiden. Jag och min man hade samma syn på saken - jag tog/fick en föräldraroll till min bonus. Hade någon av oss velat annorlunda hade vår relation nog avslutats ganska fort. Barnet försvinner inte men du måste själv känna dig bekväm med den roll du har till barnet. Oavsett om det blir som en extra förälder, en extra vuxen med ansvar ungefär som pappan eller en vuxen som finns där men "plockar russinen ur kakan" och låter föräldern ta det övergripande ansvaret.

Tack för svar! Ja saken är väl att vi måste komma överens men jag tycker nog han har orealistiska förväntningar på vad en extra vuxen ska göra för hans barn.. missförstå mig rätt.. jag tycker alltså om att ibland leka med barn då och då.. jag bryr mig om barnet och förstår att hon inte valt att umgås med mig men att bli sur om jag nån gång inte vill leka när det förväntas från deras sida är lite over the top ( enligt mig då). Tråkigt att man inte är uppskattad för allt man trotts allt gör för dennes barn och fokus ligger på den ggn man INTE leker.

Jag som bonusförälder anser att din "skyldighet" som bonusförälder är att bemöta barnet på ett trevligt sätt men inte att leka och ta ansvar för barnet. Det är förälderns jobb och du - och barnet - kan själva bestämma vilken relation ni vill ha till varandra.

Jag som förälder.. Alltså, jag tycker rent ut sagt att det är skittråkigt att leka barnlekar.. Det är extremt sällan jag leker med mina barn, däremot läser jag gärna en saga, gör lite trolldeg som vi kan "dega" med o måla sen. De är med när jag bakar o lagar mat, plockar ur disken osv :)

Jag skulle definitivt inte förvänta mig att en partner till mig skulle leka med mina barn. Jag skulle däremot förvänta mig att de någon gång ibland la tid på mitt barn ochar gjorde något de tyckte var kul tillsammans med barnet (åka o fika, baka, gå på bio, ta en promenad i skogen osv). Om min partner inte hade något intresse av mitt barn hade jag valt bort den partnern. Men att visa intresse och "vara förälder/lektant" är inte samma sak.

Det känns väl som att din sambo har andra förväntningar på din relation till hans barn än vad du har. Ni behöver prata om det och OM han inte kan tänka sig ngt annat än det han kräver nu bör du nog fundera över om du vill ha det så i framtiden. Jag och min man hade samma syn på saken - jag tog/fick en föräldraroll till min bonus. Hade någon av oss velat annorlunda hade vår relation nog avslutats ganska fort. Barnet försvinner inte men du måste själv känna dig bekväm med den roll du har till barnet. Oavsett om det blir som en extra förälder, en extra vuxen med ansvar ungefär som pappan eller en vuxen som finns där men "plockar russinen ur kakan" och låter föräldern ta det övergripande ansvaret.

Jag som bonusförälder anser att din "skyldighet" som bonusförälder är att bemöta barnet på ett trevligt sätt men inte att leka och ta ansvar för barnet. Det är förälderns jobb och du - och barnet - kan själva bestämma vilken relation ni vill ha till varandra.

Jag som förälder.. Alltså, jag tycker rent ut sagt att det är skittråkigt att leka barnlekar.. Det är extremt sällan jag leker med mina barn, däremot läser jag gärna en saga, gör lite trolldeg som vi kan "dega" med o måla sen. De är med när jag bakar o lagar mat, plockar ur disken osv :)

Jag skulle definitivt inte förvänta mig att en partner till mig skulle leka med mina barn. Jag skulle däremot förvänta mig att de någon gång ibland la tid på mitt barn ochar gjorde något de tyckte var kul tillsammans med barnet (åka o fika, baka, gå på bio, ta en promenad i skogen osv). Om min partner inte hade något intresse av mitt barn hade jag valt bort den partnern. Men att visa intresse och "vara förälder/lektant" är inte samma sak.

Det känns väl som att din sambo har andra förväntningar på din relation till hans barn än vad du har. Ni behöver prata om det och OM han inte kan tänka sig ngt annat än det han kräver nu bör du nog fundera över om du vill ha det så i framtiden. Jag och min man hade samma syn på saken - jag tog/fick en föräldraroll till min bonus. Hade någon av oss velat annorlunda hade vår relation nog avslutats ganska fort. Barnet försvinner inte men du måste själv känna dig bekväm med den roll du har till barnet. Oavsett om det blir som en extra förälder, en extra vuxen med ansvar ungefär som pappan eller en vuxen som finns där men "plockar russinen ur kakan" och låter föräldern ta det övergripande ansvaret.

Tack för svar! Ja saken är väl att vi måste komma överens men jag tycker nog han har orealistiska förväntningar på vad en extra vuxen ska göra för hans barn.. missförstå mig rätt.. jag tycker alltså om att ibland leka med barn då och då.. jag bryr mig om barnet och förstår att hon inte valt att umgås med mig men att bli sur om jag nån gång inte vill leka när det förväntas från deras sida är lite over the top ( enligt mig då). Tråkigt att man inte är uppskattad för allt man trotts allt gör för dennes barn och fokus ligger på den ggn man INTE leker.

Håller med både som förälder och bonusförälder. Däremot har jag inte förväntat mig att min sambo ska göra saker med mitt barn med vara närvarande hemma utan att behöva ta en föräldrarollen.. Att se mitt barn, att när han handlar köpa sånt mina barn gillar också. Vi gör inte specifikt saker med varandras barn bara för att men hans hänger ofta med när jag gör något, i varje fall blir dom alltid tillfrågad även om vi ska hem till min mamma... Samma med honom mina barn är alltid välkommen att hänga med när dom gör något.. Men vi väljer inte ut att nu ska han göra nåt med mina barn det får ske mer spontant.

Ni får prata om det ts... Förstår att det är irriterande att det är den gång man INTE ställer upp som räknas inte alla de gånger man gör saker... Sedan så Tillbringar jag ju faktiskt inte all tid med mina barn.. Alltså seriöst... Dom kan se på tv en stund själv och ibland säger jag tom nej till tv för att jag vill se något och det är helt ok.. Man behöver inte leka och/eller underhålla dom hela tiden ..

Jag menade inte alls att man behövde ta en föräldraroll :)

Och det var ett sådant inkluderande jag menade. När jag skrev utgick jag från en situation där den ena parten var barnlös. Jag var barnlös när jag träffade mina barns pappa. Han hade en dotter på ett år . För mig var det en självklarhet att skapa en egen relation till barnet, oberoende av pappan. Vi hittade våra egna roller och jag tog med henne till parken i början. Under åren växte vår relation och vi har åkt på oräkneliga minisemestrar till mina far och morföräldrar. Något som min man är helt ointresserad av :)

Jag menar inte att detta är något alla måste göra - hur man gör i sin familj måste familjemedlemmarna gemensamt komma fram till. Men eftersom jag själv inte kunnat leva med ett barn jag inte varit intresserad av och tyckt om hade jag inte kunnat leva med en man som inte var intresserad och tyckte om MINA barn. Inte ta ett föräldraansvar men ha intresset att göra saker ibland med mitt barn. Själv eller med egna/gemensamma barn.

Jag håller med att man ska visa intresse som jag också i detta fallet gör.. hade varit konstigt om man bara gick om varann och inte brydde sig.. jag tycker man ska leka med och bry sig om barnet absolut... håller helt med .. om det var jag som hade barn och partnern inte hade skulle jag velat att han hade intresse för mitt barn.. dock skulle jag inte förvänta mig att han la ner så mkt tid och energi på mitt barn som jag själv gör då barnet är mitt och mina gener och mitt allt ( har inga barn, men om).

Han måste förstå att jag gillar och uppskattar flickan även om jag ibland inte vill titta på barn tv. ( jo jag tittar faktiskt ibland på barn tv med barnet, men jag menar att jag kanske inte alltid vill)Jag hade kanske inte ens gjort det alltid med mitt eget barn.

Jag har även kronisk trötthet och trotts det engagerar jag mig i barnet. Som sagt synd att man inte får uppskattning för det man faktiskt gör.....

Jag har under 1 års tid varit tillsammans med en man med ett barn. Jag funkar bra ihop med barnet och hon verkar gilla mig. Jag har dock ett problem och egentligen inte med barnet utan min pojkvän. Han tycker all till med barnet ska gå till barnet och så mkt som möjligt till lek. Jag har aldrig ifrågasatt att han vill umgås med barnet men jag tycker han förväntar sig för mkt att jag ska leka och finnas med hela tiden i det barnet gör. Jag leker alltså med barnet mer eller mindre varje ggn vi ses eller sitter med och tittar på barn tv, inte hela tiden under den tiden vi ses men ändå väldigt mkt.

Jag tycker det är roligt att ibland leka med barnet men jag tycker det är för höga förväntningar att jag ska ställa upp för barnet hela tiden.

Jag undrar vad andra har för syn på detta .. bio och bonusförälder.

Tack för svar! Ja saken är väl att vi måste komma överens men jag tycker nog han har orealistiska förväntningar på vad en extra vuxen ska göra för hans barn.. missförstå mig rätt.. jag tycker alltså om att ibland leka med barn då och då.. jag bryr mig om barnet och förstår att hon inte valt att umgås med mig men att bli sur om jag nån gång inte vill leka när det förväntas från deras sida är lite over the top ( enligt mig då). Tråkigt att man inte är uppskattad för allt man trotts allt gör för dennes barn och fokus ligger på den ggn man INTE leker.