• Anonym (Bambi)

    Skyldigheter som bonusförälder

    Jag har under 1 års tid varit tillsammans med en man med ett barn. Jag funkar bra ihop med barnet och hon verkar gilla mig. Jag har dock ett problem och egentligen inte med barnet utan min pojkvän. Han tycker all till med barnet ska gå till barnet och så mkt som möjligt till lek. Jag har aldrig ifrågasatt att han vill umgås med barnet men jag tycker han förväntar sig för mkt att jag ska leka och finnas med hela tiden i det barnet gör. Jag leker alltså med barnet mer eller mindre varje ggn vi ses eller sitter med och tittar på barn tv, inte hela tiden under den tiden vi ses men ändå väldigt mkt.

    Jag tycker det är roligt att ibland leka med barnet men jag tycker det är för höga förväntningar att jag ska ställa upp för barnet hela tiden.

    Jag undrar vad andra har för syn på detta .. bio och bonusförälder.

  • Svar på tråden Skyldigheter som bonusförälder
  • Brumma

    Jag som bonusförälder anser att din "skyldighet" som bonusförälder är att bemöta barnet på ett trevligt sätt men inte att leka och ta ansvar för barnet. Det är förälderns jobb och du - och barnet - kan själva bestämma vilken relation ni vill ha till varandra.

    Jag som förälder.. Alltså, jag tycker rent ut sagt att det är skittråkigt att leka barnlekar.. Det är extremt sällan jag leker med mina barn, däremot läser jag gärna en saga, gör lite trolldeg som vi kan "dega" med o måla sen. De är med när jag bakar o lagar mat, plockar ur disken osv :)

    Jag skulle definitivt inte förvänta mig att en partner till mig skulle leka med mina barn. Jag skulle däremot förvänta mig att de någon gång ibland la tid på mitt barn ochar gjorde något de tyckte var kul tillsammans med barnet (åka o fika, baka, gå på bio, ta en promenad i skogen osv). Om min partner inte hade något intresse av mitt barn hade jag valt bort den partnern. Men att visa intresse och "vara förälder/lektant" är inte samma sak.

    Det känns väl som att din sambo har andra förväntningar på din relation till hans barn än vad du har. Ni behöver prata om det och OM han inte kan tänka sig ngt annat än det han kräver nu bör du nog fundera över om du vill ha det så i framtiden. Jag och min man hade samma syn på saken - jag tog/fick en föräldraroll till min bonus. Hade någon av oss velat annorlunda hade vår relation nog avslutats ganska fort. Barnet försvinner inte men du måste själv känna dig bekväm med den roll du har till barnet. Oavsett om det blir som en extra förälder, en extra vuxen med ansvar ungefär som pappan eller en vuxen som finns där men "plockar russinen ur kakan" och låter föräldern ta det övergripande ansvaret.

  • sextiotalist
    Brumma skrev 2017-02-28 11:58:11 följande:

    Jag som bonusförälder anser att din "skyldighet" som bonusförälder är att bemöta barnet på ett trevligt sätt men inte att leka och ta ansvar för barnet. Det är förälderns jobb och du - och barnet - kan själva bestämma vilken relation ni vill ha till varandra.

    Jag som förälder.. Alltså, jag tycker rent ut sagt att det är skittråkigt att leka barnlekar.. Det är extremt sällan jag leker med mina barn, däremot läser jag gärna en saga, gör lite trolldeg som vi kan "dega" med o måla sen. De är med när jag bakar o lagar mat, plockar ur disken osv :)

    Jag skulle definitivt inte förvänta mig att en partner till mig skulle leka med mina barn. Jag skulle däremot förvänta mig att de någon gång ibland la tid på mitt barn ochar gjorde något de tyckte var kul tillsammans med barnet (åka o fika, baka, gå på bio, ta en promenad i skogen osv). Om min partner inte hade något intresse av mitt barn hade jag valt bort den partnern. Men att visa intresse och "vara förälder/lektant" är inte samma sak.

    Det känns väl som att din sambo har andra förväntningar på din relation till hans barn än vad du har. Ni behöver prata om det och OM han inte kan tänka sig ngt annat än det han kräver nu bör du nog fundera över om du vill ha det så i framtiden. Jag och min man hade samma syn på saken - jag tog/fick en föräldraroll till min bonus. Hade någon av oss velat annorlunda hade vår relation nog avslutats ganska fort. Barnet försvinner inte men du måste själv känna dig bekväm med den roll du har till barnet. Oavsett om det blir som en extra förälder, en extra vuxen med ansvar ungefär som pappan eller en vuxen som finns där men "plockar russinen ur kakan" och låter föräldern ta det övergripande ansvaret.


    Kan inte annat än instämma
  • Anonym (Bambi)

    Tack för svar! Ja saken är väl att vi måste komma överens men jag tycker nog han har orealistiska förväntningar på vad en extra vuxen ska göra för hans barn.. missförstå mig rätt.. jag tycker alltså om att ibland leka med barn då och då.. jag bryr mig om barnet och förstår att hon inte valt att umgås med mig men att bli sur om jag nån gång inte vill leka när det förväntas från deras sida är lite over the top ( enligt mig då). Tråkigt att man inte är uppskattad för allt man trotts allt gör för dennes barn och fokus ligger på den ggn man INTE leker.

  • Anonym (--)
    Anonym (Bambi) skrev 2017-02-28 12:12:49 följande:

    Tack för svar! Ja saken är väl att vi måste komma överens men jag tycker nog han har orealistiska förväntningar på vad en extra vuxen ska göra för hans barn.. missförstå mig rätt.. jag tycker alltså om att ibland leka med barn då och då.. jag bryr mig om barnet och förstår att hon inte valt att umgås med mig men att bli sur om jag nån gång inte vill leka när det förväntas från deras sida är lite over the top ( enligt mig då). Tråkigt att man inte är uppskattad för allt man trotts allt gör för dennes barn och fokus ligger på den ggn man INTE leker.


    Känner igen det där med att det är det man INTE gör som räknas mer änder man faktiskt gör. Väldigt trist. Tycker precis som du att det är kul att ibland göra saker med barnet, men att varje dag på barnveckorna hålla på att spela korg, spela spel, titta på barnvänliga filmer/program, det går bara inte! Min sambo har som tur var förstått att det inte har att göra med att jag inte tycker om barnet utan helt enkelt olika intressen/inställning till barn.
  • BioBonus
    Brumma skrev 2017-02-28 11:58:11 följande:

    Jag som bonusförälder anser att din "skyldighet" som bonusförälder är att bemöta barnet på ett trevligt sätt men inte att leka och ta ansvar för barnet. Det är förälderns jobb och du - och barnet - kan själva bestämma vilken relation ni vill ha till varandra.

    Jag som förälder.. Alltså, jag tycker rent ut sagt att det är skittråkigt att leka barnlekar.. Det är extremt sällan jag leker med mina barn, däremot läser jag gärna en saga, gör lite trolldeg som vi kan "dega" med o måla sen. De är med när jag bakar o lagar mat, plockar ur disken osv :)

    Jag skulle definitivt inte förvänta mig att en partner till mig skulle leka med mina barn. Jag skulle däremot förvänta mig att de någon gång ibland la tid på mitt barn ochar gjorde något de tyckte var kul tillsammans med barnet (åka o fika, baka, gå på bio, ta en promenad i skogen osv). Om min partner inte hade något intresse av mitt barn hade jag valt bort den partnern. Men att visa intresse och "vara förälder/lektant" är inte samma sak.

    Det känns väl som att din sambo har andra förväntningar på din relation till hans barn än vad du har. Ni behöver prata om det och OM han inte kan tänka sig ngt annat än det han kräver nu bör du nog fundera över om du vill ha det så i framtiden. Jag och min man hade samma syn på saken - jag tog/fick en föräldraroll till min bonus. Hade någon av oss velat annorlunda hade vår relation nog avslutats ganska fort. Barnet försvinner inte men du måste själv känna dig bekväm med den roll du har till barnet. Oavsett om det blir som en extra förälder, en extra vuxen med ansvar ungefär som pappan eller en vuxen som finns där men "plockar russinen ur kakan" och låter föräldern ta det övergripande ansvaret.


    Håller med både som bonusförälder och som förälder.
  • Anonym (T)
    Brumma skrev 2017-02-28 11:58:11 följande:

    Jag som bonusförälder anser att din "skyldighet" som bonusförälder är att bemöta barnet på ett trevligt sätt men inte att leka och ta ansvar för barnet. Det är förälderns jobb och du - och barnet - kan själva bestämma vilken relation ni vill ha till varandra.

    Jag som förälder.. Alltså, jag tycker rent ut sagt att det är skittråkigt att leka barnlekar.. Det är extremt sällan jag leker med mina barn, däremot läser jag gärna en saga, gör lite trolldeg som vi kan "dega" med o måla sen. De är med när jag bakar o lagar mat, plockar ur disken osv :)

    Jag skulle definitivt inte förvänta mig att en partner till mig skulle leka med mina barn. Jag skulle däremot förvänta mig att de någon gång ibland la tid på mitt barn ochar gjorde något de tyckte var kul tillsammans med barnet (åka o fika, baka, gå på bio, ta en promenad i skogen osv). Om min partner inte hade något intresse av mitt barn hade jag valt bort den partnern. Men att visa intresse och "vara förälder/lektant" är inte samma sak.

    Det känns väl som att din sambo har andra förväntningar på din relation till hans barn än vad du har. Ni behöver prata om det och OM han inte kan tänka sig ngt annat än det han kräver nu bör du nog fundera över om du vill ha det så i framtiden. Jag och min man hade samma syn på saken - jag tog/fick en föräldraroll till min bonus. Hade någon av oss velat annorlunda hade vår relation nog avslutats ganska fort. Barnet försvinner inte men du måste själv känna dig bekväm med den roll du har till barnet. Oavsett om det blir som en extra förälder, en extra vuxen med ansvar ungefär som pappan eller en vuxen som finns där men "plockar russinen ur kakan" och låter föräldern ta det övergripande ansvaret.


    Håller med både som förälder och bonusförälder. Däremot har jag inte förväntat mig att min sambo ska göra saker med mitt barn med vara närvarande hemma utan att behöva ta en föräldrarollen.. Att se mitt barn, att när han handlar köpa sånt mina barn gillar också. Vi gör inte specifikt saker med varandras barn bara för att men hans hänger ofta med när jag gör något, i varje fall blir dom alltid tillfrågad även om vi ska hem till min mamma... Samma med honom mina barn är alltid välkommen att hänga med när dom gör något.. Men vi väljer inte ut att nu ska han göra nåt med mina barn det får ske mer spontant.

    Ni får prata om det ts... Förstår att det är irriterande att det är den gång man INTE ställer upp som räknas inte alla de gånger man gör saker... Sedan så Tillbringar jag ju faktiskt inte all tid med mina barn.. Alltså seriöst... Dom kan se på tv en stund själv och ibland säger jag tom nej till tv för att jag vill se något och det är helt ok.. Man behöver inte leka och/eller underhålla dom hela tiden ..
  • Anonym (Mor)

    Du behöver inte leka /ta ansvar för barnet om du inte vill.Påminn pappan att han är ansvarig.

  • Anonym (a)
    Anonym (Bambi) skrev 2017-02-28 12:12:49 följande:

    Tack för svar! Ja saken är väl att vi måste komma överens men jag tycker nog han har orealistiska förväntningar på vad en extra vuxen ska göra för hans barn.. missförstå mig rätt.. jag tycker alltså om att ibland leka med barn då och då.. jag bryr mig om barnet och förstår att hon inte valt att umgås med mig men att bli sur om jag nån gång inte vill leka när det förväntas från deras sida är lite over the top ( enligt mig då). Tråkigt att man inte är uppskattad för allt man trotts allt gör för dennes barn och fokus ligger på den ggn man INTE leker.


    låter som om han tänker att du ska vara lika engagerad som han själv, dvs som en bioförälder. Ni har inte varit ihop jättelänge heller, det kan hända du vill vara med och leka mer med barnet sen, och vill du inte det så vill du inte. 

    Jag har både egna och bonusbarn men självklart är man inte med barnen precis hela tiden, varken de egna eller bonusarna
  • Brumma
    Anonym (T) skrev 2017-02-28 14:12:06 följande:

    Håller med både som förälder och bonusförälder. Däremot har jag inte förväntat mig att min sambo ska göra saker med mitt barn med vara närvarande hemma utan att behöva ta en föräldrarollen.. Att se mitt barn, att när han handlar köpa sånt mina barn gillar också. Vi gör inte specifikt saker med varandras barn bara för att men hans hänger ofta med när jag gör något, i varje fall blir dom alltid tillfrågad även om vi ska hem till min mamma... Samma med honom mina barn är alltid välkommen att hänga med när dom gör något.. Men vi väljer inte ut att nu ska han göra nåt med mina barn det får ske mer spontant.

    Ni får prata om det ts... Förstår att det är irriterande att det är den gång man INTE ställer upp som räknas inte alla de gånger man gör saker... Sedan så Tillbringar jag ju faktiskt inte all tid med mina barn.. Alltså seriöst... Dom kan se på tv en stund själv och ibland säger jag tom nej till tv för att jag vill se något och det är helt ok.. Man behöver inte leka och/eller underhålla dom hela tiden ..


    Jag menade inte alls att man behövde ta en föräldraroll :)

    Och det var ett sådant inkluderande jag menade. När jag skrev utgick jag från en situation där den ena parten var barnlös. Jag var barnlös när jag träffade mina barns pappa. Han hade en dotter på ett år . För mig var det en självklarhet att skapa en egen relation till barnet, oberoende av pappan. Vi hittade våra egna roller och jag tog med henne till parken i början. Under åren växte vår relation och vi har åkt på oräkneliga minisemestrar till mina far och morföräldrar. Något som min man är helt ointresserad av :)

    Jag menar inte att detta är något alla måste göra - hur man gör i sin familj måste familjemedlemmarna gemensamt komma fram till. Men eftersom jag själv inte kunnat leva med ett barn jag inte varit intresserad av och tyckt om hade jag inte kunnat leva med en man som inte var intresserad och tyckte om MINA barn. Inte ta ett föräldraansvar men ha intresset att göra saker ibland med mitt barn. Själv eller med egna/gemensamma barn.
  • Ess

    Som Brumma skriver så är din skyldighet att acceptera barnet och bemöts det bra.

    Lek med barnet när du känner för det, tycker du inte det är kul så låt bli. Själv tycker jag inte om att leka med ungar och hade upplyst killen om det ganska omgående när han försökt tvinga mig till det. Överhuvudtaget så hade jag nog mest hållit mig borta när han hade sitt barn, då jag inte gillar barn nåt speciellt.

  • Anonym (Bambi)
    Brumma skrev 2017-02-28 15:44:11 följande:

    Jag menade inte alls att man behövde ta en föräldraroll :)

    Och det var ett sådant inkluderande jag menade. När jag skrev utgick jag från en situation där den ena parten var barnlös. Jag var barnlös när jag träffade mina barns pappa. Han hade en dotter på ett år . För mig var det en självklarhet att skapa en egen relation till barnet, oberoende av pappan. Vi hittade våra egna roller och jag tog med henne till parken i början. Under åren växte vår relation och vi har åkt på oräkneliga minisemestrar till mina far och morföräldrar. Något som min man är helt ointresserad av :)

    Jag menar inte att detta är något alla måste göra - hur man gör i sin familj måste familjemedlemmarna gemensamt komma fram till. Men eftersom jag själv inte kunnat leva med ett barn jag inte varit intresserad av och tyckt om hade jag inte kunnat leva med en man som inte var intresserad och tyckte om MINA barn. Inte ta ett föräldraansvar men ha intresset att göra saker ibland med mitt barn. Själv eller med egna/gemensamma barn.


    Jag håller med att man ska visa intresse som jag också i detta fallet gör.. hade varit konstigt om man bara gick om varann och inte brydde sig.. jag tycker man ska leka med och bry sig om barnet absolut... håller helt med .. om det var jag som hade barn och partnern inte hade skulle jag velat att han hade intresse för mitt barn.. dock skulle jag inte förvänta mig att han la ner så mkt tid och energi på mitt barn som jag själv gör då barnet är mitt och mina gener och mitt allt ( har inga barn, men om).

    Han måste förstå att jag gillar och uppskattar flickan även om jag ibland inte vill titta på barn tv. ( jo jag tittar faktiskt ibland på barn tv med barnet, men jag menar att jag kanske inte alltid vill)Jag hade kanske inte ens gjort det alltid med mitt eget barn.

    Jag har även kronisk trötthet och trotts det engagerar jag mig i barnet. Som sagt synd att man inte får uppskattning för det man faktiskt gör.....
  • Brumma
    Anonym (Bambi) skrev 2017-03-01 12:23:11 följande:

    Jag håller med att man ska visa intresse som jag också i detta fallet gör.. hade varit konstigt om man bara gick om varann och inte brydde sig.. jag tycker man ska leka med och bry sig om barnet absolut... håller helt med .. om det var jag som hade barn och partnern inte hade skulle jag velat att han hade intresse för mitt barn.. dock skulle jag inte förvänta mig att han la ner så mkt tid och energi på mitt barn som jag själv gör då barnet är mitt och mina gener och mitt allt ( har inga barn, men om).

    Han måste förstå att jag gillar och uppskattar flickan även om jag ibland inte vill titta på barn tv. ( jo jag tittar faktiskt ibland på barn tv med barnet, men jag menar att jag kanske inte alltid vill)Jag hade kanske inte ens gjort det alltid med mitt eget barn.

    Jag har även kronisk trötthet och trotts det engagerar jag mig i barnet. Som sagt synd att man inte får uppskattning för det man faktiskt gör.....


    De FLESTA föräldrar (de jag känner iallafall) väljer att göra andra saker än att titta på barntv och leka dagarna i ända. Jag personligen tycker det är viktigt att barnen själva lär sig att leka. Dvs att roa sig själva.. IBLAND leker jag med dem (men som sagt tycker jag det är fruktansvärt tråkigt) och ibland ser jag en film med dem. Sitta o glo på barntv gillar väl ingen vuxen, men jag sitter gärna i samma soffa och läser en bra bok :)

    Däremot har jag sett många frånskild föräldrar som överkompenserar. De aktiverar barnen konstant, sätter barnen framför sitt eget liv och sitt förhållande (nu menar jag inte att barnen inte skall sättas först gällande basala behov men även vuxna behöver prioritera sig själva och aktiviteter de planerat - och barn behöver få lära sig att ta hänsyn till andra människors önskningar och behöv). Jag vet flera barn med frånskild föräldrar som faktiskt blir rent ut sagt vidrigt bortskämda. För föräldrarna säger aldrig nej och tar aldrig en konflikt med dem. Låter dem aldrig använda sin fantasi SJÄLVKLART utan serverar lekar och aktiviteter.
  • AnnaPaulita
    Anonym (Bambi) skrev 2017-02-28 11:33:38 följande:

    Jag har under 1 års tid varit tillsammans med en man med ett barn. Jag funkar bra ihop med barnet och hon verkar gilla mig. Jag har dock ett problem och egentligen inte med barnet utan min pojkvän. Han tycker all till med barnet ska gå till barnet och så mkt som möjligt till lek. Jag har aldrig ifrågasatt att han vill umgås med barnet men jag tycker han förväntar sig för mkt att jag ska leka och finnas med hela tiden i det barnet gör. Jag leker alltså med barnet mer eller mindre varje ggn vi ses eller sitter med och tittar på barn tv, inte hela tiden under den tiden vi ses men ändå väldigt mkt.

    Jag tycker det är roligt att ibland leka med barnet men jag tycker det är för höga förväntningar att jag ska ställa upp för barnet hela tiden.

    Jag undrar vad andra har för syn på detta .. bio och bonusförälder.


    Som bonusförälder har man väl inga skyldigheter, förutom att behandla barnet med respekt, måna om det och försöka ha en god relation med barnet. Och givetvis saker som om lagar man mat lagar man mat till allihop, samma sak med tvätt osv. Har man egna biologiska barn måste man ju också hitta ett gemensamt förhållningssätt till alla barn i familjen.

    Vad det kommer till lekande så tycker jag inte det är en bonusföräldrers skyldighet, i övrigt har jag aldrig lekt med mina egna barn och är ingen bra "småbarnsmamma" på det sättet. Det kan ju spela in i min åsikt.
  • Anonym (P)
    Anonym (Bambi) skrev 2017-03-01 12:23:11 följande:
    Jag håller med att man ska visa intresse som jag också i detta fallet gör.. hade varit konstigt om man bara gick om varann och inte brydde sig.. jag tycker man ska leka med och bry sig om barnet absolut... håller helt med .. om det var jag som hade barn och partnern inte hade skulle jag velat att han hade intresse för mitt barn.. dock skulle jag inte förvänta mig att han la ner så mkt tid och energi på mitt barn som jag själv gör då barnet är mitt och mina gener och mitt allt ( har inga barn, men om).

    Han måste förstå att jag gillar och uppskattar flickan även om jag ibland inte vill titta på barn tv. ( jo jag tittar faktiskt ibland på barn tv med barnet, men jag menar att jag kanske inte alltid vill)Jag hade kanske inte ens gjort det alltid med mitt eget barn.

    Jag har även kronisk trötthet och trotts det engagerar jag mig i barnet. Som sagt synd att man inte får uppskattning för det man faktiskt gör.....
    Jag tycker du kan vända lite på det och inte enbart fråga dig vad du som bonusförälder har för skyldigheter utan även vad han som förälder har för skyldigheter gentemot dig. Är man förälder har man en helt annan ansvarskänsla som jag personligen tycker bottnar mycket i dåligt samvete, man ser liksom hela barnets framtid för sig och hur man förstör sitt barn om man inte leker med det tillräckligt ofta. En skild förälder har säkert ett tungt lass av dåligt samvete att dra på, men det ska han inte lägga på dig. Det är inte din uppgift att känna det ansvaret. Jag tycker det låter toppen att du leker med flickan när du vill leka, bara det är ju väldigt positivt att du ens vill. Som förälder har man naturligtvis rätt att välja vilken slags partner man ska ha för ens barns bästa men med dig tror jag han tar en risk om han pushar er för mycket, om du får press på dig att det du gör inte räcker, så hennes närvaro till slut blir så jobbig så att du känner dig obekväm när hon är med och din och flickans relation blir lidande. Men som redan sagts ovan, ni måste prata om hur ni ska ha det.
  • Anonym (J)

    Jag tycker att man som bonusförälder har inga skyldigheter mer än vad man har för vilka barn som helst , att vara trevlig mm. men jag tycker inte man ska vara ihop med någon med barn om man inte gillar barnet / vill frivilligt umgås med barnet.

  • Anonym (J)
    Anonym (Bambi) skrev 2017-02-28 12:12:49 följande:

    Tack för svar! Ja saken är väl att vi måste komma överens men jag tycker nog han har orealistiska förväntningar på vad en extra vuxen ska göra för hans barn.. missförstå mig rätt.. jag tycker alltså om att ibland leka med barn då och då.. jag bryr mig om barnet och förstår att hon inte valt att umgås med mig men att bli sur om jag nån gång inte vill leka när det förväntas från deras sida är lite over the top ( enligt mig då). Tråkigt att man inte är uppskattad för allt man trotts allt gör för dennes barn och fokus ligger på den ggn man INTE leker.


    Jag skulle inte vara ihop med en pappa som anser att hans barn är någon annans ansvar.

    Och det beror endast på mannes personlighet i så fall och inte på bonusbarnet.

    ( samma sak om det gäller en mamma såklart )
  • fornminne

    Ts, jag får snarare lite känslan av att pappan använder dig som avlastning och lektant. Det ska du absolut inte ställa upp på! Om han blir sur för att du inte engagerar dig hela tiden - ifrågasätt er relation och om han menar allvar med relationen. Om han tror att du ska ta hand om hans dotter precis lika mycket som han gör, eller förväntas göra, så är han ute på hal is och får svårt att träffa en kvinna. Visst kan man engagera sig i varandras barn, men en bonusfamilj kan aldrig bli som kärnfamiljen.

  • Anonym (hej!)

    Jag är både biomamma och bonusmamma och jag skulle aldrig ha en relation med någon som inte visade intresse alls för mina barn, för alla ska trivas och barnen ska alltid känna sig välkomna.

    MEN din partner begär för mycket. Varför är det så viktigt att du leker med flickan hela tiden? Vill han inte ha egentid med flickan? Håller med om att det mest låter som han vill ha avlastning. Tycker inte att du ska finna dig i det.

  • såkalladbonusmamma

    Låter som att du har för höga krav på dig själv, vilket såklart är till största delen hans fel. Låter som att ni är sambos eller att barnet är ganska lite hos er? Var med om du vill och tycker det är roligt, men inte för att du känner att du måste. Är pappan också med i leken hela tiden, eller gör han annat och anser att du ska tycka att det är kul att leka? Han ställer orimliga krav tycker jag, försök hitta styrkan att ta ett steg tillbaka och gör vad DU vill :)

Svar på tråden Skyldigheter som bonusförälder