Snart 3-åring som går väldigt långsamt

Ni har säkert försökt allt möjligt, men eftersom ni ber om tips: kanske det går att göra det mer till en lek när ni går? Lite jage er emellan eller kanske lite tjuv-/skattjakt eller nåt sånt?

Hur är hans motorik i övrigt? Är han generellt långsam i alla rörelser?

Kanske är han en liten drömmare som funderar på annat....

Vi försöker det med, men det hjälper inte så mycket. Vi kan få honom att springa en liten bit, men i ärlighetens namn så springer han verkligen inte fort heller. Han springer ungefär lika fort som barn i hans ålder går. Särskilt kort är han inte heller, så det har inte att göra med att han har kortare ben.

Om ni vill lätta på frustrationen att det går långsamt kanske en balanscykel skulle göra det lite skojigare att ta sig fram också. Tränar dock inte på gångtakten för förskolan.

Han är inte långsam i andra rörelser (bortsett från när han springer, för det går också långsamt). Drömmare är han förstås, och "fastnar" lätt när han sitter och funderar så det tar lång tid att klä på sig och så också, men har han ett mål dit han ska gå, så fastnar han inte i drömmar. Det går bara jäkligt långsamt att gå från punkt A till punkt B.

Tack för det tipset i alla fall! Om inte annat, så kanske vi kan komma till och från förskolan lite fortare, utan att han behöver åka vagn.

Har ni kollat upp så att det är något fysiskt fel? Något med leder etc?

Jag har tvillingar på snart 3,5 år, två killar. Den ena är en "snigel" och den andre går riktigt snabbt. "Snigeln" är som mig i samma ålder (och långt upp i skolåldern). Man ska titta på saker, njuta av promenaden, prata till tusen om allt mellan himmel och jord samt filosofera. Han blir också enormt frustrerad när de springer och brorsan springer om honom. Då kan det bli tvärnit och så är det inte roligt längre. Men, när det kommer till att cykla på springcyklarna så går det undan även hos honom. Då får mamma ropa "Stanna och vänta på mamma" med jämna mellanrum  

I söndags cyklade de, uppdelat på två omgångar och helt och hållet deras egen idé, nästan 8km varav hälften är en jäkligt lång uppförsbacke.

Är han långsam även i lekens värld med andra barn?

Leker han så att han får upp flåset i andra sammanhang eller undviker han alltid att gå upp i puls ? Isf är det kanske värt att prata med en läkare om saken.

Men mest troligt är förstås att han tycker bättre om att gå långsamt än fort.

Alltså kan han i något sammanhang vara snabb? Typ om han får syn på något han verkligen vill ha? Kan man se att han försöker skynda sig någon gång? Lyckas han då eller inte?

Jag tänker att det kan ju vara något fysiskt som gör att han är hindrad att röra sig fortare. 18 månader är ju inte extremt sent att lära sig gå men definitivt inte tidigt heller så ev att han är stel i något som försenade gången och nu hindrar honom att vara snabb.

Om han kan vara snabb i något sammanhang då är det ju inte fysiskt utan mer viljestyrt och då kommer det väl när han själv blir motiverad att röra sig snabbare.

Ja, det skulle jag nog vilja påstå. Han hänger inte med när andra barn i hans ålder sparkar på en boll eller springer och jagar varandra.

Inte heller då är han särskilt snabb. Han försöker, visst gör han det, och springer gör han ju men det ser ganska lustigt ut med flaxiga rörelser. Ibland tycker jag att det går snabbt (eller snabbare än vanligt) men jag märker samtidigt att han inte riktigt hänger med när andra barn springer. Å andra sidan är han "lat." Han tycker om att gå och titta på saker och prata om allt möjligt samtidigt och han vill helst inte anstränga sig i onödan, så jag vet egentligen inte om han bara är långsam i sig själv eller om det kan vara något fysiskt. De barn som vi umgås med är i sig själv mer "vilda" och gillar fysiska lekar, så jag vet inte om jag riktigt kan jämföra med dem när jag märker att han inte hänger med. Jag ska faktiskt prata med förskolan och se om de har uppmärksammat hans långsamhet även i leken, och sedan kanske ta ett snack med BVC-läkaren.

Tack alla som har delat sina tankar hittills!

Vårt yngsta barn var också långsam. Det visade sig att han har en cp-skada. Inte alls så att vi reagerade över det motoriska egentligen, det var hans logoped som påpekade att något inte stämde.
Att er pojke började gå lite "sent", och att han springer med flaxiga rörelser, för mina tankar till hur vår pojk var/är.

Cp-skadan påverkar motoriken så att han får anstränga sig mer än andra, rörelserna blir inte lika smidiga och automatiserade som för andra. Det gör att han blir tröttare än andra också. Just när han är i en aktivitet så klagar han inte, tvärt om. Han klättrar glatt uppför berget tex. Men efteråt, när han stannar upp, har han ingen ork kvar, gråter lätt, har huvudvärk...

När du beskriver din pojkes CP-skada så tror jag inte att det har med något sådant att göra i alla fall. (Jag kan ingenting om CP-skador, men utgår från din beskrivning.) Gråter gör han inte och har heller inte huvudvärk. Han pratar mer avancerat än jämnåriga, i långa komplicerade meningar, så logoped behöver han inte.

____________________

 

Vad gäller det motoriska så är det inget fel på själva finmotoriken. Han har exempelvis kunnat skriva sitt eget namn väldigt länge. Grovmotoriken i övrigt vet jag inte riktigt om han är sen på. Han var mer än 2,5 år innan han lärde sig att hoppa ett steg jämfota; trappor kan han ta sig upp för med ansträngning - nedför går det väldigt långsamt och är det flera trappsteg så håller han krampaktigt i "räcket" eller i en vuxen och är lite vinglig. För övrigt kan han, om han ligger ner, sparka sig själv i pannan eller ovanför huvudet och nästan lägga ner tårna i marken. Är det vanligt att kunna i den här åldern? Kan han vara överrörlig i lederna och kan det i så fall påverka springandet och svårigheterna att gå?

Har ni funderat på någon gympa? Tex Friskis familjegympa är från 2 år. För att träna rörelseglädje och grovmotorik.

Vår son började gå vid 17 månader och är nog rätt mycket senare med all grovmotorik än storasyster. Men tack vare henne, som då är äldre och också väldigt duktig grovmotoriskt, så har han tränat mycket. Springa ikapp, cykling och allt sånt. Hade han varit äldst hade det nog varit stor skillnad.

Det har jag faktiskt inte tänkt på. "Rörelseglädje" är nog det bästa ord jag har hört på länge! Jag är nämligen själv inte särskilt sportig och har aldrig gått på gympa och liknande, så jag ser ju för egen del ingen "glädje" i att idrotta, men jag vill ju heller inte att mitt barn ska bli som jag, vilket har gjort att jag klättrar i klätterställningar, spelar fotboll, springer efter bollar, spelar landhockey med honom emellanåt enbart för att han inte ska tycka att det är pest och pina att röra sig. Ingenting hjälper dock. Han springer inte och han kan med enorm möda sparka på en boll, om han ens träffar den. Kul tycker han förstås att det är och skrattar hela tiden när vi gör sådant, men han har svårt för det.

Om det inte är något fysiskt fel på honom så måste vi så klart prova någon form av familjegympa eller liknande. Han är väldigt stillasittande över huvud taget. Han sitter mest i sandlådan eller vill bli puttad på gunga om vi är på lekplatser. Ska vi spela boll och liknande så måste vi nästan tvinga honom innan han kommer igång och rör sig lite lite även om han tycker att det är så kul att han skrattar så att han kiknar, men tröttnar väldigt fort. Hemma kan han sitta vid köksbordet i 1,5 timme i sträck och bara pilla med småsaker, måla eller lasta sand i sin dumper.

Det där bör ni nog se till att utreda närmare. Speciellt då han inte hänger med kompisarna i basala aktiviteter.

Hur är det med trehjuling, gillar han det? En annan typ av motorik tänker jag.

Låter likt min dotter som är 3 år. Hon har svårt för att verkligen springa, lyfter liksom inte knäna tillräckligt och är stel i knäna. Svårt att förklara, men sviktar liksom inte i steget. Kan hoppa jämfota men dåligt, skulle inte kunna/ våga (svårt att säga vilket) hoppa ner för ens 20 cm. Tycker hon snubblar lätt på sina egna fötter och saker. Precis som din son TS har hon aldrig varit intresserad av att springa runt, det är egentligen först senaste halvåret hon har velat springa och hoppa. Jag uppfattar inte det som att hon har ont. Vi har varit i kontakt med ortoped, de såg att hon är kobent men tror det kommer växa bort. Finns inget att göra i nuläget ändå, var deras bedömning. Jag ser utveckling men inte alls i närheten av jämnårigas och från och till oroar det mig mycket...