Alla gravida utom jag

Ingen?

Jag är inte i din situation men känner med dig. Fick själv missfall och minns hur jobbigt det var att se andra gravida, särskilt sådana med bf runt mitt planerade. Det gick sakta över men var egentligen inte förrän jag blev gravid igen som det försvann mer. Alla är väl olika så det blir kanske annorlunda för dig. Kramar

Har varit i liknande situation. Första barnet tog 11 månader för oss innan det tog sig, min nära vän började försöka samtidigt och böev gravid efter två månader.. fruktansvärt jobbigt! Men försökte se det positiva i stt få följa hennes graviditet. Andra gången var det min moster som började försöka samtidigt och vi plussade faktiskt med två dagars mellanrum på första försöket. Dock slutade mitt i missfall och det var riktigt tungt när hon senare dessutom fått konstaterat att hon väntade tvillingar. Kändes så fruktansvärt att hon skulle få TVÅ när jag fortfarande satt med smärtor efter missfallet.. men jag försökte verkligen glädjas med henne ändå, hur svårt den än var. Att lyckas släppa den här "måste bli gravid" känslan är ju det effektivaste (och svåraste). För mig har det alltid tagit sig när man gett upp typ.

Till Lione: Ja jag känner att det är väldigt tufft just nu när det börjar närma sig när jag skulle ha fått barn. Trodde jag hade släppt det mer än jag tydligen har gjort..misstänker att jag inte kommer kunna släppa det helt förrän jag blir gravid igen, vilket känns som det aldrig kommer ske.

Till Sissimoine: Ja jag har hört att det effektivaste är att släppa den här "måste bli gravid" känslan. Men det är sååå svårt! Särskilt när man blir påmind om barn och graviditet hela tiden. Tre av mina närmaste fem är gravida just nu.. Hur gjorde du för att "ge upp" så att säga? Är så trött på att försöka och bli besviken varje månad, vill sluta tänka på det.