som man misstänkt

Det står att mamman i de allra flesta fall får vårdnaden men att pappan får umgänge (vilket väl kan innebära allt ifrån varannan vecka till ett par timmars övervakat umgänge i månaden?). Och resten av artikeln handlar om hur rapportskrivaren tycker att detta är fruktansvärt. Jag undrar vad som gör henne mer kvalificerad än nämndemännen att avgöra vad som är rätt och fel i de olika rättsfallen.

Det skulle vara intressant att läsa originalartikeln och inte bara en intervju (gjord av Expressen!) med författaren.

I det här fallet handlar det om fall där mannen faktiskt har en dom på sig, och då kan man ju självklart utesluta att det handlar om smutskastning (smutskastning innebär ju per definition att den anklagade personen är oskyldig, och därför inte blir dömd i slutändan).. Smutskastning i form av anmälningar som inte leder till dom, kan ändå påverkar utfallet av vårdnads-/boendetvisten. 

I min sambos fall gick man på mammans linje, att pappan riskerade vara en otrygg boendeförälder eftersom det fanns en pågående polisutredning om honom (en anmälan som mamman hade gjort tre veckor innan de skulle ses i domstolen). 
Några veckor efter att domslutet kom (och mamman vann boendet) avskrevs ärendet hos polisen och min sambo ansågs inte ha misshandlat sitt barn. Men då var det ju för sent.

Det här tror jag förekommer i många vårdnads-och boendetvister, smutskastning från både mammans och pappans sida. Men det finns nog ingen statistik på hur ofta det sker, eftersom dessa polisutredningar ju läggs ner.