Umgänget gör att barnet tappar andra nära relationer
För att göra en lång historia kort. Mitt barn som är 10 år bodde på heltid hos mig i flera år efter skilsmässan. Inget regelbundet umgänge utan pappan träffade barnet när han hade tid vilket var ett par gånger i veckan utan övernattning.
Sedan något år tillbaka är barnet hos pappan regelbundet varannan helg. Nu inser jag att barnet håller på att tappa flera andra nära relationer tack vare detta!
Eftersom de relationerna ligger helt på mig och pappan inte vårdar en enda av barnets nära relationer på sina helger känner jag en otroligt press och stress de helger jag har barnet att hinna med det också. Men lyckas ändå inte.
Så inte någon missförstår, barnets relation med pappan är viktigast förstås. Men är det rimligt att:
- barnet tappar andra viktiga relationer?
- jag ensam ska se till att de relationerna upprätthålls?
Det handlar om relationer med jämngamla kusiner, väldigt nära vänner till barnet och ovanpå det barnets allra bästa vän.
Jag jobbar heltid månd-fredag så att träffa släkt och vänner på vardagarna funkar tyvärr inte. Barnet träffar inga av de nämnda i skolan heller.
Kom med tankar snälla!