Ska abort likställas med att dra ut en tand?

Många talar om mänskliga rättigheter och allas lika värde.?Men vilka är då ?alla? i agendan ?allas lika värde???

Om alla är lika mycket värda, varför är de allra minsta då, de som inte kan föra sin egen talan, rättslösa? När de stora enbart ger sig själva rösträtt, vem ska vara röst åt de små??

I Nerikes Allehanda stod för en tid sedan en rubrik att läsa ?Allt fler i länet behåller sina barn?. Är barn en vara som vilken annan som helst man kan välja eller välja bort??

I Sverige förfasas många över barnmorskan som för sitt samvetes skull inte vill medverka vid aborter, i motsats till Norge, där hon tas emot som välbehövd?arbetskraft .

Man talar om kvinnans rätt till sin egen kropp och patientens rätt till vård. Men vem är det man menar?

Ett för tidigt fött barn får all till buds stående hjälp, men ett barn i graviditet kan tas bort utan någon som helst vårdgaranti.?

Är en abort att jämföra med att dra ut en visdomstand hos tandläkaren?? Lite bedövning, kanske lite besvärligt efteråt, men sedan är allt glömt. Ingen längtan? Ingen saknad? Ingen förlorad gemenskap?

Och vad händer om man ångrar sig? Kan man gå till abortkliniken och få det förlorade livet tillbaka? Den som ännu inte fullständigt bedövat sitt samvete kan i?tystnaden höra det aborterade flickfostret ropa ?Jag är kvinnan som aldrig fick växa upp och bestämma över mig själv och min egen kropp, jag är kvinnan som aldrig fick chansen?.

Att komma åt roten till problemet är alldeles för dyrt, trots att det ekonomisk för varje enskild individ skulle vara kostnadsfritt och dessutom skulle bespara samhället och den enskilde massa bekymmer.?

I egokulturen och egenrättfärdighetens tidevarv offrar vi våra egna barn på den fria sexualitetens altare.?

Låt oss summera med orden från en av vår tids största människorätts- aktivister, fredspristagaren moder Theresa: ?Vi ska inte tro vi får fred på jorden så länge vi kan döda våra egna barn?.