Mirena i 3 mån - ge upp eller härda ut?
Jag gick motvilligt med på att sätta in en Mirena hormonspiral - jag har testat minipiller förut och har inga goda erfarenheter av det. Nu lät jag mig övertalas av BM och lovade mig själv att ge det den de tre månader. Nu har jag gått igenom tre menscykler och har återbesök hos BM imorgon. Så här har jag haft det hittills:
- Närmast konstanta blödningar i alla dagar utom tio per cykel. Även om blödningarna är små blöder det mer vid sex och blir otrevligt för oss båda. Jag märker när blödningen övergår i "riktig mens". Det är då mindre än tidigare men lika många dagar. Totalt sett blöder jag nog som förut, bara utspritt på längre tid.
- Hemska svackor i humöret. Jag går ner i riktigt svarta hål vissa dagar och gråter hejdlöst utan egentligen ha anledning. Har ett relativt nytt distansförhållande (därav behovet av skydd) och hänger upp mycket av ångesten på honom. Övertolkar, är osäker, tror att varje gång vi ses är den sista etc. Egentligen är vi jättekära och har det toppen, men när vi inte ses tappar jag allt rationellt tänkande.
- Sexlusten har avtagit rejält. Även om det fungerar är jag inte på långa vägar lika sugen längre och upplever heller inte beröring lika starkt. Inte kul när man är nykär...
- Slemhinnorna är torra, särskilt vissa dagar. Då får jag skavsår efter sex - har inte varit ett problem förut trots att vi har mindre sex nu. Inte heller särskilt kul.
- Mina bröst blir svullna och ömma. Måste skippa alla hopp på träningen när det är som värst. Brukade känna mig lite spänd före mens även före Mirena, men det här är närmast löjligt.
- Lite acne har jag också fått, men bara lite och utan att det stör för mycket. Alltid något?
Nu står jag i valet och kvalet om jag ska uthärda ett tag till eller plocka ut den på återbesöket imorgon. Det lutar mest åt att den ryker, men jag känner på mig att BM kommer försöka övertala mig att ha den ett tag till.
Så min fråga till er: har någon haft liknande besvär den första tiden, alltså minst tre månader, och sedan blivit av med dem? Finns det hopp eller är det bara att ge upp? Jag känner mig högst tveksam till att det kommer bli bättre, men om någon har andra erfarenheter tar jag gärna del av dem.
