Jag ska döda dig.

Pedagogerna har helt rätt, så du kan slappna av.

Jag vet hur det känns!

För ett halvår sedan sa en pojke på dagis till min dotter att han skulle skära halsen av henne. Jag blir fortfarande arg bara jag tänker på det. Jag riktigt känner hur klorna växer ut på mig, jag vill skydda mitt barn!

Pedagogerna hanterade det ungefär som du beskriver. Fast jag tror att de hade samtal med hans föräldrar också.

Det har inte hänt igen och min flicka leker med pojken ifråga som förut. Jag tror knappt hon minns det (men jag gör).

Ramborg: Men fy! Nästan värre ju (mer 'detaljerat')!

Ja, du har nog rätt. Det är nog mest jag som förälder som har en massa tankar runt detta. Min son skuttade glatt till förskolan imorse.

Men ändå: vad sjutton!!!!! Man kan verkligen känna sig som en primitiv tigermamma med sina barn. Egentligen är det ju en fin sak att man känner så. Men jobbigt.

Igår när jag hörde detta var jag på vippen att börja ringa runt och sammankalla ett extra föräldramöte..,. Tur att jag besinnade mig kanske...

Jättesvårt. Min 5-åring kan vara väldigt gränstestande just att säga saker som han faktiskt VET inte är okej. Dock är han värst hemma, speciellt mot storebror och storebrors kompisar. Han ligger lite lågt på förskolan med detta vilket är skönt. Jag märker att det gäller att säga till "lagom" mycket. Brukar alltid ge en markering, men syftet för honom är att imponera och få uppmärksamhet. Och ser han att ett visst beteende väcker en stark reaktion kan det leda till att det upprepas. Dock skulle jag nog gärna vilja veta om han sagt på fsk att han skulle döda ett annat barn, då vill jag prata med honom om detta även hemma. 

Inte okej och hoppas personalen tar upp det med hans föräldrar. Hoppas också att du förklarar för din son varför det blev som det blev.
Varför ska han acceptera att bli kallad för flicka om han uppenbart inte gillar det?
Han blev arg och sa det värsta han kunde komma på.. Tokigt blir det.

Det är TS son som säger att han själv är flicka, om jag förstod saken rätt.

Jag tror att pedagogerna har rätt. Barn kan säga sånt där utan att helt förstå hur illa det är. De testar. Men man ska givetvis förklara för barnet att man absolut inte får säga så.

Ja det stämmer, min son har i alla år sagt att han är flicka. Leker helst med tjejer, har gärna på sig tjejkläder. Ibland är det något barn som säger något ifrågasättande om det. Vi vet ännu inte om det beror på att han har 2 storasystrar som är hans stora idoler eller om det kommer bli något större. Det får vi se. Men under tiden är vi (kanske extra mycket) vaksamma mot vad andra barn säger och hur de behandlar honom.

Ja, vi har pratat jättemycket med honom om det som hände. Tror han är helt ok. Som sagt- troligen jag (och min man) som tog mest illa vid mig.

Jag tror det här är en jätteviktig bit att komma ihåg. Om man gör en jättegrej av det så ser han att det ger effekt.

Ramborg och fru Ve: Sant. Den aspekten tänkte jag faktiskt inte på.

Ok då missuppfattade jag. Ber om ursäkt! Be personalen att uppmärksamma pojkens föräldrar på hur han beter sig så kan de ju jobba med saken från båda hållen.

Förskolepersonalen gjorde helt rätt som förklarade för barnet att man absolut inte får säga så.