• Anonym (fundersam)

    bonusbarn som sina egna?

    Vi lever i en bonusfamilj där sambon har två o jag ett biobarn men inga gemensamma. Detta sista har varit ett stort och uttalat önskemål från min sida men åren har runnit iväg och nu är det mest sannolikt kört med det. Jag har försökt tänka att jag ju ändå har tre barn och jag har jobbat och slitit under alla år och de har alla haft det väldigt bra, sambon kunnat gå hemma till stor del o s v. Det finns mycket som har slitit på relationen, bl a att vi inte fått barn. Nu när barnen börjar bli äldre känns det allt oftare att de inte "behöver" mig annat än som ekonomisk trygghet och att vi kommit allt längre ifrån varandra. Lite grann som att de bor med min sambo och att jag också är där. Samtidigt har den andra föräldern steppat in lite mer då hen tycker lättare att göra något ibland nu när de är stora och vid dessa sällsynta tillfällen är ju hen iallafall förälder. Vi har pratat om att jag skulle adoptera men sambon har sagt att den andra föräldern inte skulle vilja detta. Jag vill gärna tro att ovan är inbillning men är inte säker. Jag tänker att trots att barnen vuxit upp med mig sedan riktigt små så ses vi kanske inte mer om det skulle bli en separation. Men jag kanske tänker kanske helt fel. Vore intressant med erfarenheter kring detta. 

  • Svar på tråden bonusbarn som sina egna?
  • Anonym (Mamma)

    Har dock inte den erfarenhet du söker, men vet ej hur gammal barnen är? Har ett bonus på 8år men han har två mammor. Kallar både mig (bonusmamma) om biomamman för mamma. Har starka band så som jag tror det är när man blir lite äldre. Mycket kompistid nu. Så ja.. de kanske är de som tar mycket tid, men gör något bara du och ett av barnen vid olika tillfällen? Behandlar du dom som dina egna? Lycka till

  • Anonym (fundersam)

    Ja, det har alltid varit noga att alla barnen ska få samma materiella standard från mig. Och även att alltid ha med alla barnen om jag gör något med dem. D v s inte göra skillnad. Men det jag tänker skulle kunna hända vid en separation är att jag inte träffar dem igen. De är betydligt äldre än ditt bonusbarn, nedre och övre tonår.

  • Anonym (Vrrv)

    Ja det är ju så att det är inte dina barn. Svårare än så är det inte och det visste du när du gick in i relationen. Det är något alla "bonusföräldrar" måste förstå och acceptera. "Bonusbarnen" är inte dina barn och ja, om relationen tar slut kan det mycket väl bli så att ni kanske aldrig ses mer. Det beror förstås lite på hur gamla barnen är och vad de vill. Är de vuxna och vill fortsätta träffas funkar det ju men om barnen är små är det föräldrarna som bestämmer. Jag vet inte riktigt vad det är som ska diskuteras. Det är så här det är.

  • Anonym (Självklart)

    Men har den andra föräldern till dina bonusbarn varit helt frånvarande tills nyligen? Då kan jag förstå att hur du tänker. Annars är det väl helt självklart att man inte adopterar barn som har en förälder.

  • Anonym (fundersam)

    Ja, den andra föräldern har I princip varit frånvarande. Och aldrig några pengar till oss. Den andra föräldern har fått lite batter ekonomi nu och tycker också det är lättare med dem nu när de är större. Blir lite så att det blir häftigare saker som händer där medan jag star för den ekonomiska tryggheten. Att det inte är mina bio barn är såklart självklart även om vi alltid levt som om det varit det, sagt det på jobb, skola mm även om såklart våra närmaste vet om det. Det är inget att diskutera annat än att jag undrade hur det blivit för andra? Och om det varit betydelsefullt med ett gemensamt barn som jag velat. Det blir ju trots allt ett halvsyskon? 

  • Anonym (Vrrv)
    Anonym (fundersam) skrev 2017-01-29 18:17:41 följande:

    Ja, den andra föräldern har I princip varit frånvarande. Och aldrig några pengar till oss. Den andra föräldern har fått lite batter ekonomi nu och tycker också det är lättare med dem nu när de är större. Blir lite så att det blir häftigare saker som händer där medan jag star för den ekonomiska tryggheten. Att det inte är mina bio barn är såklart självklart även om vi alltid levt som om det varit det, sagt det på jobb, skola mm även om såklart våra närmaste vet om det. Det är inget att diskutera annat än att jag undrade hur det blivit för andra? Och om det varit betydelsefullt med ett gemensamt barn som jag velat. Det blir ju trots allt ett halvsyskon? 


    Så du menar att du vill skaffa ett barn för att låsa fast din relation så gott du kan till bonusbarnen? 
  • Anonym (fundersam)

    Nej, självklart inte. Jag vill först o främst ha ett barn till för att jag vill ha ett barn till.

Svar på tråden bonusbarn som sina egna?