5åring vägrar bo hos pappa

Jag vet inte var jag ska vända mig för att få råd. Hoppas ni kan hjälpa mig!

Jag har två barn med mitt ex, 5 och 7 år gamla, vi skilde oss är barnen var 1 och 3 år. Barnen bor växelvis hos oss.

Sen i slutet av sommaren 2016 har femåringen börjar bli väldigt ledsen när det är dags att byta från mig till pappa. Detta har eskalerat till att jag nu är helt förtvivlad över situationen. Femåringen får panik, försöker förhandla om att slippa åka till pappa, blir arg/ledsen, säger "jag tycker inte om pappa" och "jag vill bara vara med dig mamma", m.m...

Jag har pratat otaliga gånger med femåringen om detta - "har det hänt något?" "har något ändrats?" "hur känner du när du väl är hos pappa?" osv men allt är bara dåligt.

Sjuåringen har berättat att femåringen ibland blir jätteledsen och arg när det är pappa som kommer och hämtar på förskolan när jag har lämnat o han hämtar, även fast femåringen alltid vet om det är jag eller pappan som ska hämta.

Till saken hör att trots att barnen bor 50/50 så skulle jag säga att ansvaret är fördelat typ 80/20 där jag gör 80. Duschar dom, klipper naglar, lämnar in ledighetslappar till skola/fsk, bokar läkarbesök, tar dom till läkaren, spenderar mkt mer tid med dom då mitt arbete tillåter att jag jobbar mindre de dagarna barnen är hemma, osv.

Bonusmamman är sällan med mina barn har sjuåringen berättat. Hon ligger mest i sängen hela tiden (sen ca 6 månader tillbaka). Går upp för att äta middag och går o lägger sig igen.

Mitt ex är väldigt mån om barnen och älskar dom mycket men jag tror helt ärligt att han inte hinner med. Han jobbar heltid o pendlar, sambon (mina barns bonusmamma) är gravid o ska föda när som helst. En av de största anledningarna till att vi skilde oss var för att han valde att prioritera sitt jobb före barnen och mig och jag gick som "gift ensamstående förälder" i ca två år innan skilsmässan.

Jag sa till honom när det började knaka i fogarna att han inte kan prestera 100% överallt, man måste prioritera. Han valde att klättra på jobbet och vara en slutkörd halvt utbränd pappa.

Han har väldigt höga krav på sig själv och att låta barnen bo mer hos mig skulle han se som ett misslyckande istället för att det handlar om att vi försöker möta femåringens behov och vilja.

- Skulle bara femåringen kunna bo mer hos mig? Sjuåringen är i extas över att snart få ett till syskon så hen vill bo lika mycket hos mig och pappan.

- Annan lösning??

Nu blev detta väldigt långt men jag hoppas verkligen att ni orkat läsa och kan komma med goda råd.

Tack <3

HagasFjäril

Äldre 29 Jan 01:03

#1

OBS! Jag har (såklart) berättat om detta för mitt ex vid ett par olika tillfällen sedan i mitten av hösten men han verkar inte vilja agera.

Anonym (Var i samma sits)

Äldre 29 Jan 01:25

#2

Min 6 åring började också så som din dotter. Jag är också som du har hand om allt ansvaret av barn, kläder, dagis, skola, möte, läkarbesök osv. Men vi har vv ändå för barnens skull och så han kan ta sitt ansvar. Skulle han vägra ha dom vv klart att jag inte skulle tvinga honom till det. Men nu till ämnet, vi ändrade inga papper eller något utan jag bestämde, eftersom jag har alltid bestämt allt och han bara hänger med för det är så han funkar. Att hon inte skulle få känna sig så ledsen, det är inte meningen att barn ska känna sig ledsna för föräldrarna inte passar ihop längre tänkte jag. Så jag pratade med henne så som du och frågade ifall något hade hänt, det var vissa små saker som hon inte tyckte om när det var pappaveckan, men inget stort men det största var att hon saknade mig alldeles för mycket. Barn har perioder av längtan. Så vi kom överens att hon skulle få vara med mig heltid MEN att hon måste vara med pappa när mamma jobbar för det är så det skulle vara om vi skulle ha bott ihop. Det gick hon med på. Hon slutade vara ledsen dom dagar hon var med pappa och efter bara några veckor började hon sakna massor sin pappa. Hon fick längta efter honom och nu är vi i samma villkor. MEN när hon är hos pappan nu så vet hon att jag jobbar och så kommer jag och äter ihop med dom 1-2 gånger i veckan och är där i några timmar. Vi har inte hittat nya ännu, men skulle tänka mig att om barnen krävde att man är där mer så skulle vi nog göra på samma sätt. Om det behövs gör vi likadant på mammaveckan. Hoppas att det hjälper dej något och att det löser sig snart :)

Oljud

Äldre 29 Jan 04:26

#3

Ursäkta men varför låter du din 5årig sätta dagordningen? Barnet ska göra de det blir tillsagd inget annat .Åsikter och val har man när man bor i egen lägenhet och är självförsörjande fram tills dess borde det vara dom vuxna som bestämmer men du kör tydligen denna mer moderna och pedagoiksika variant där barnen ska diktera allt

Modern banruppfostran förbryllar mig

Anonym (Men?)

Äldre 29 Jan 07:42

#4

Oljud skrev 2017-01-29 04:26:19 följande:

Ursäkta men varför låter du din 5årig sätta dagordningen? Barnet ska göra de det blir tillsagd inget annat .Åsikter och val har man när man bor i egen lägenhet och är självförsörjande fram tills dess borde det vara dom vuxna som bestämmer men du kör tydligen denna mer moderna och pedagoiksika variant där barnen ska diktera allt

Modern banruppfostran förbryllar mig

"sätta dagordningen" och "diktera allt"? Du vet, ibland mår ett barn genuint dåligt av en situation. Ska man som förälder då bara skita i det? Har vi inte ansvar för våra barns hälsa, såväl fysisk som psykisk?

Pedalen

Äldre 29 Jan 08:35

#5

Oljud skrev 2017-01-29 04:26:19 följande:

Ursäkta men varför låter du din 5årig sätta dagordningen? Barnet ska göra de det blir tillsagd inget annat .Åsikter och val har man när man bor i egen lägenhet och är självförsörjande fram tills dess borde det vara dom vuxna som bestämmer men du kör tydligen denna mer moderna och pedagoiksika variant där barnen ska diktera allt

Modern banruppfostran förbryllar mig

Åsikter som dina förbryllar mig. Finns massor av forskning om "modern barnuppfostran", rekommenderar dig att besöka ett bibliotek.

Anonym (Nej)

Äldre 29 Jan 10:16

#6

Oljud skrev 2017-01-29 04:26:19 följande:

Ursäkta men varför låter du din 5årig sätta dagordningen? Barnet ska göra de det blir tillsagd inget annat .Åsikter och val har man när man bor i egen lägenhet och är självförsörjande fram tills dess borde det vara dom vuxna som bestämmer men du kör tydligen denna mer moderna och pedagoiksika variant där barnen ska diktera allt

Modern banruppfostran förbryllar mig

Barnet mår dåligt över situationen, mamman försöker hitta en lösning. Det är knappast att låta barnet diktera allt.

HagasFjäril

Äldre 29 Jan 19:15

#7

Oljud skrev 2017-01-29 04:26:19 följande:

Ursäkta men varför låter du din 5årig sätta dagordningen? Barnet ska göra de det blir tillsagd inget annat .Åsikter och val har man när man bor i egen lägenhet och är självförsörjande fram tills dess borde det vara dom vuxna som bestämmer men du kör tydligen denna mer moderna och pedagoiksika variant där barnen ska diktera allt

Modern banruppfostran förbryllar mig

"Har du inget snällt att säga ska du inte säga något alls" ;) puss på dig!

HagasFjäril

Äldre 29 Jan 19:18

#8

Anonym (Var i samma sits) skrev 2017-01-29 01:25:51 följande:

Min 6 åring började också så som din dotter. Jag är också som du har hand om allt ansvaret av barn, kläder, dagis, skola, möte, läkarbesök osv. Men vi har vv ändå för barnens skull och så han kan ta sitt ansvar. Skulle han vägra ha dom vv klart att jag inte skulle tvinga honom till det. Men nu till ämnet, vi ändrade inga papper eller något utan jag bestämde, eftersom jag har alltid bestämt allt och han bara hänger med för det är så han funkar. Att hon inte skulle få känna sig så ledsen, det är inte meningen att barn ska känna sig ledsna för föräldrarna inte passar ihop längre tänkte jag. Så jag pratade med henne så som du och frågade ifall något hade hänt, det var vissa små saker som hon inte tyckte om när det var pappaveckan, men inget stort men det största var att hon saknade mig alldeles för mycket. Barn har perioder av längtan. Så vi kom överens att hon skulle få vara med mig heltid MEN att hon måste vara med pappa när mamma jobbar för det är så det skulle vara om vi skulle ha bott ihop. Det gick hon med på. Hon slutade vara ledsen dom dagar hon var med pappa och efter bara några veckor började hon sakna massor sin pappa. Hon fick längta efter honom och nu är vi i samma villkor. MEN när hon är hos pappan nu så vet hon att jag jobbar och så kommer jag och äter ihop med dom 1-2 gånger i veckan och är där i några timmar. Vi har inte hittat nya ännu, men skulle tänka mig att om barnen krävde att man är där mer så skulle vi nog göra på samma sätt. Om det behövs gör vi likadant på mammaveckan. Hoppas att det hjälper dej något och att det löser sig snart :)

Jag resonerar precis som du, mitt ex däremot tycker mer som den där "Oljud" - att barn ska rätta sig i ledet o inte har rätt till egna känslor och medbestämmande.

mammalovis

Äldre 29 Jan 21:30

#9

När jag läser det hela, är min spontana tanke att 5-åringen nu kommer petas ner från pedistalen av att vara minst. Att få syskon blir ju ibland en stor förändring i barnets liv. Jobbar då föräldern mycket och och bonusmamman inte orkar går det ju till slut ut över barnet som känner sig undanskuffat. Om det är så behöver ju pappan prioritera barnet mer under sina veckor.

Annars tycker jag att inlägg två låter klokt eller att ni byter oftare typ 2+2+3 eller liknande för att se om det gör skillnad.

5åring vägrar bo hos pappa

INNEHÅLL