Jag behöver hjälp, jag vet inte vad jag ska göra

Jag är 15 år och känner mig helt utbränd. Min pappa dog när jag var 11 av pancreas cancer, mamma kunde då inte ha råd med huset så vi fick flytta vilket vi gjorde två år senare. Dagen efter vi flyttat fick vi reda på att hon hade bröstcancer. Min lillasyster är en idiot som är 13 år och röker, hänger med dåligt sällskap, kallar mig namn, har förlorat oskulden, tror att hon är vuxen och kan ta hand om allt.
Jag är deprimerad, har social ångest och diagnosen Reaktion På Svår Stress vilket betyder att jag blivit så skadad att min kropp nu hela tiden är på spänn och förväntar något mer (jag är känslig mot höga ljud, mycket folk, starka dofter osv.)

Jag har BUP (psykolog), kontaktperson och min mentor på skolan att prata med. Mamma vägrar jag att prata med, hon gör det bara värre och försöker inte ens förstå.

Allt detta + skolan.

Jag vet verkligen inte hur jag ska göra, jag orkar inte med skoldagarna, jag blir jätte trött. Jag har svårt att koncentrera mig och det har blivit värre nu på vårterminen.
Jag tror inte det handlar om att jag ska välja gymnasiet (har redan gjort det).
Jag stannar hemma ofta för att jag mår så dåligt, men om mamma märker att jag stannar hemma för mycket läxar hon alltid upp mig:

"Jag förstår inte varför du mår så dåligt. Du måste gå till skolan. Om du har för mycket frånvaro kommer det ha inflyt på dina betyg."
Detta kanske inte låter dåligt, men när man pratat med henne om varför jag är hemma och varför jag mår dåligt och hon fortfarande vägrar att förstå, blir jag jätte ledsen. Hon trycker upp allt det jag redan vet i mitt ansikte och tror att hon hjälper mig.

Hon ger mig verk tabletter (jag säger att jag har ont i huvudet för att få vara hemma. Det är antagligen ingen ursäkt, men att min lillasyster mår dåligt är en bra ursäkt. Om jag mår dåligt är det bara att bita ihop) och säger att jag ska gå till skolan så fort jag mår bättre.

Snälla hjälp mig

Meus Veritas

Äldre 26 Jan 08:17

#1

Fina du<3 Jag blir så ledsen att läsa om det du upplevt i ditt liv trots din låga ålder.
Har du pratat med Bup om att du känner dig utbränd? Kanske kan ni få till någon lösning i skolan om att du bara läser grundämnena så får du lite paus från skolans stress och press? Lyckas du hänga i och klara det så går det få till ett sabbats år innan du börjar gymnasiet så att du kan få bena lite i dig själv och koncentrera dig på att få må bättre.
Att din mamma reagerar som hon gör är självklart inte ok, men jag är säker på att hon inte menar något illa utan bara vill det bästa för dig. Människor som lever under stor press (som din mamma säkert gör) har ofta svårt att se och förstå andras problem. Hon känner säkert att det är mycket med din lillasyster och du får då bli den duktiga, den som minsann ska lyckas i livet. Det är inte ok, inte det minsta men har du prövat att sätta dig ner med din mamma och försöka berätta hur du upplever saker? Har inga fler ord just nu för hur du kan må bättre men jag hoppas att du inte missförstår mina ord för dom kommer enbart av omtanke. Kram

Famous

Äldre 26 Jan 08:39

#2

Meus Veritas skrev 2017-01-26 08:17:48 följande:

Fina du<3 Jag blir så ledsen att läsa om det du upplevt i ditt liv trots din låga ålder.

Har du pratat med Bup om att du känner dig utbränd? Kanske kan ni få till någon lösning i skolan om att du bara läser grundämnena så får du lite paus från skolans stress och press? Lyckas du hänga i och klara det så går det få till ett sabbats år innan du börjar gymnasiet så att du kan få bena lite i dig själv och koncentrera dig på att få må bättre.

Att din mamma reagerar som hon gör är självklart inte ok, men jag är säker på att hon inte menar något illa utan bara vill det bästa för dig. Människor som lever under stor press (som din mamma säkert gör) har ofta svårt att se och förstå andras problem. Hon känner säkert att det är mycket med din lillasyster och du får då bli den duktiga, den som minsann ska lyckas i livet. Det är inte ok, inte det minsta men har du prövat att sätta dig ner med din mamma och försöka berätta hur du upplever saker? Har inga fler ord just nu för hur du kan må bättre men jag hoppas att du inte missförstår mina ord för dom kommer enbart av omtanke. Kram

Va bra skrivet! Kan bara hålla med..

Din mamma behöver få veta hur det känns inom dig.

Ibland kan det vara svårt att prata med varandra, kanske är ni i olika faser i eran sorg och bearbetar det olika?

Jag skulle föreslå att du skriver ett brev där du berättar precis hur du känner. Ofta tar det mer känslomässigt att få läsa nedskrivna ord och känslor. Din mamma älskar sig med all säkerhet <3. Kram

slimonta

Äldre 27 Jan 00:19

#3

Meus Veritas skrev 2017-01-26 08:17:48 följande:

Fina du<3 Jag blir så ledsen att läsa om det du upplevt i ditt liv trots din låga ålder.
Har du pratat med Bup om att du känner dig utbränd? Kanske kan ni få till någon lösning i skolan om att du bara läser grundämnena så får du lite paus från skolans stress och press? Lyckas du hänga i och klara det så går det få till ett sabbats år innan du börjar gymnasiet så att du kan få bena lite i dig själv och koncentrera dig på att få må bättre.
Att din mamma reagerar som hon gör är självklart inte ok, men jag är säker på att hon inte menar något illa utan bara vill det bästa för dig. Människor som lever under stor press (som din mamma säkert gör) har ofta svårt att se och förstå andras problem. Hon känner säkert att det är mycket med din lillasyster och du får då bli den duktiga, den som minsann ska lyckas i livet. Det är inte ok, inte det minsta men har du prövat att sätta dig ner med din mamma och försöka berätta hur du upplever saker? Har inga fler ord just nu för hur du kan må bättre men jag hoppas att du inte missförstår mina ord för dom kommer enbart av omtanke. Kram

Tack så mycket! <3 Det är så skönt och lugnande att få höra någon som verkar bry sig och förstå :)
Jag ska prata med BUP om detta (det är ett ganska nytt men "akut" problem så jag har inte haft chansen än) nästa torsdag + Min kontaktperson imorgon. Jag ska höra vad de säger om detta!

Jag kommer nog att klara denna sista termin på grundskolan, men det kommer bli riktigt jobbigt... Men jag ska försöka se framåt så gott jag kan.

Jag tar inte illa upp, jag förstår vad du menar.
Att sitta ner och prata med mamma har jag försökt och det kommer jag inte göra igen.
Jag mådde dåligt en morgon och ville komma fram med varför jag gör det så att jag inte behövde ljuga för att stanna hemma längre, det känns ju trotts allt inte bra. Det slutade med en massa tårar, bråk, känslor av att inte vara brydd om, missförståelse och shock.
Jag hade sagt att jag har ångest av att vara i skolan, hon körde med sitt "du kan gå ändå", så jag blev ledsen. Jag gick till bussen, men hade missat den så jag fick panik och gick tillbaka, mamma var arg, vi bråkade, jag sa att det inte gick att prata med henne för att hon bara blev arg och bråket tog slut med mammas kända ord; "Jag gör väl fan allt för er. Jag ska fan göra en jävla lista på vad ni ska göra här hemma." Och så gick hon ut efter att ha lagt ännu mer vikt på mina axlar och inte ett enda tröstord till mig.
Så jag tror inte jag vill göra det igen.. Detta har hänt många gånger.

Tack för ditt stöd och dina råd! <3 kram!

slimonta

Äldre 27 Jan 00:23

#4

Famous skrev 2017-01-26 08:39:44 följande:

Va bra skrivet! Kan bara hålla med..

Din mamma behöver få veta hur det känns inom dig.

Ibland kan det vara svårt att prata med varandra, kanske är ni i olika faser i eran sorg och bearbetar det olika?

Jag skulle föreslå att du skriver ett brev där du berättar precis hur du känner. Ofta tar det mer känslomässigt att få läsa nedskrivna ord och känslor. Din mamma älskar sig med all säkerhet <3. Kram

Håller med! :)

Tror att det är så..

Jag ska nog göra som du föreslog och skriva ett brev/mail till mamma, istället för att ha en face-to-face konversation! Det skulle nog fungera mycket bättre. Hoppas jag vågar bara, tycker det är lite jobbigt att vara så öppen, men jag tror att jag måste i den här situationen...
Tack så mycket för dina råd och ord! <3 kram :)

Famous

Äldre 27 Jan 10:08

#5

slimonta skrev 2017-01-27 00:23:28 följande:

Håller med! :)

Tror att det är så..

Jag ska nog göra som du föreslog och skriva ett brev/mail till mamma, istället för att ha en face-to-face konversation! Det skulle nog fungera mycket bättre. Hoppas jag vågar bara, tycker det är lite jobbigt att vara så öppen, men jag tror att jag måste i den här situationen...

Tack så mycket för dina råd och ord! <3 kram :)

Du är duktig på att uttrycka dig i ord så det kommer gå bra <3 Jag kan själv bli berörd på ett djupare sätt om min dotter skriver nåt sms med känslor. Det går in på nåt annat sätt när man kan läsa i lugn och ro. Lycka till och stor kram

slimonta

Äldre 27 Jan 13:34

#6

Famous skrev 2017-01-27 10:08:26 följande:

Du är duktig på att uttrycka dig i ord så det kommer gå bra <3 Jag kan själv bli berörd på ett djupare sätt om min dotter skriver nåt sms med känslor. Det går in på nåt annat sätt när man kan läsa i lugn och ro. Lycka till och stor kram

tack! <3

LucyMarch

Äldre 27 Jan 16:35

#7

Hej!

Jag blir ledsen när jag läser vad du har skrivit och jag hoppas verkligen att du får hjälp du behöver.

Mina grannar tar emot ungdomar som inte kan bo hemma. Jourhem eller familjehem tror jag det heter. De bor i ett vanligt hus, och de är trevliga. Ungdomar stannar ett tag hos dem och det ser ut som att grannarna har haft någon släkt på besök. Inga konstigheter.
Bara så att du kan vila och får det hjälp du behöver. Tyvärr ser din mamma inte vad du behöver just nu. Kanske måste du vara borta från din mamma under en kort stund.

Undrar om du kan söka hjälp hos socialtjänsten. Personal på BUP och skolpersonal har anmälningsplikt, de måste göra anmälan för att du får hjälp.

Du mår inte bra och den psykisk smärta du har måste tas på allvar.

Kram

Kroken9

Äldre 27 Jan 16:41

#8

Låter precis som jag när jag gick i skolan. Kolla upp om du har ADD, låter lite som det.

Jag behöver hjälp, jag vet inte vad jag ska göra

INNEHÅLL