De har bränt sina broar...

Min pappa har noll tålamod samt att han dricker varje helg.

Min mamma är slut och trött och klagar typ alltid.

Nu vill jag inte att de ska vara barnvakt åt mina barn något mer. Någonsin.

Inte ens om de bönade och bad.

Självklart får våra barn träffa sina morföräldrar när vi är med. Men barnvakt? Nej.
Min pappa har låtit argt och hotfullt mot vårt barn när hon tex varit ledsen. Allt hon behövt var kanske en kram men i stället skrek han mot henne för han orkar inte med hennes "flänn" Mamma klagar alltid efteråt när tex barnen varit hemma hos dem. "För mycket bus" osv

Jag tycker att barn ska få vara barn och få leka och busa. Att våra föräldrar skrek åt oss och fostrade oss fromma som lamm gjorde så att självkänslan försvann totalt. Jag vill att mitt barn ska få känna trygghet, kärlek och värme i samband med nära släkringar. Detta får hon inte av mina föräldrar om de fortsätter som de gjort hittils.

Självklart har de fina egenskaper också samt att min dotter fått en ganska nära relation med mormor och morfar.

Men jag har inget behov av barnvakt, speciellt inte av dem. Då tar jag hellre hjälp av syskon eller farmor om det krisar.

Tror mamma och pappa börjar fatta nu när min mamma ville ha hem vårt barn under natten. Jag sa nej. Då frågade hon min man, som också sa nej. Jag sa bara att "du och pappa som är så slut efter helgen, det är väl skönt att slippa?"

Sen blev hon tyst och nedstämd.

Vad tycker ni, gör jag fel?