Abort eller Behålla?

I din ålder är det, tyvärr, mycket praktska saker att ta hänsyn till. Hur har du det med jobb, bostad och socialt nätverk om du skulle bli ensamstående förälder? Visst klarar man sig på lägsta föräldrapenningen, men det blir kanske inte riktigt den uppväxt man drömmer om åt sina barn. Det är tufft att vara ensam förälder och ännu tuffare att vara både ensam och fattig.

Hej! Jag är 18 år gammal och har precis fått reda på att jag är gravid. Pappan är ett år äldre än mig och vi är i ett fast förhållande sedan ett år tillbaka och har under de senaste månaderna pratat mycket och framtiden och båda vill ha barn redan inom de närmaste 2 åren. Jag skulle dock kunna tänka mig det tidigare då jag känner mig redo.

Nu när vi fått detta beskedet har han börjat backa ur, abort verkar vara det enda alternativet för honom och hans ursäkt är att han inte är redo.

(Jag gjorde en abort för ett tag sen för hans skull och känner att jag ångrar mig en del dessutom)

Jag vet att det är mitt val men det är så svårt att välja. Så nu kommer min fråga. Hur skulle ni gjort? Skulle ni valt att behålla trots att det fanns en chans att pappan skulle lämna? Har ni något tips på hur man ska tänka?

Tack på förhand!

Inte lyckligt att släkten senare med åren blir irriterade och ilskna när saker och företeelser, jobb och studier inte fungerar.

Mycket jobbigt med problem som känns som: Där ser du så fel det så lätt kunde bli!

Små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer.

Naiv nyfikenhet? Varför bli gravid igen eftersom ni inte säkert vill eller kan göra det bra nu? Ni fick ju nyligen bevisat att ni är unga fruktsamma!?

Virrpannor i tonåren. Hjärnorna är ofullständigt utvecklade åtminstone tills 24 års ålder skrevs det.

Mycket jobb men lite nöje. Se själva i framtiden.

Ska man ha barn och familjerna nöjda, så ok om man har tillräckligt med pengar.

Jag vet flera par som valt att avstå från barn som det ser ut idag och i världen utanför.

Man får sörja t ex barnlöshet, missfall eller abort, men inte ångra att man skaffade barnet - tänk på det.

Ja för hon kommer ju ha lägsta föräldrapenning i 18 år och aldrig arbeta... hon är 18 om 5-6 år kan hon sitta på en bra utbildning med ett bra arbete som ger en bra lön. Första åren kanske blir snåla men knappast hela uppväxten. Barn kostar heller inte jätte mycket första åren. Fick själv barn när jag va 18 och förstår verkligen inte resonemanget att barnet är tvunget att växa upp fattigt om mamman är ung. Det är ju vad man gör det till. Har ts lite normalt vett och driv kommer ungen få en helt normal uppväxt . Saknar ts driv och vett så ja då är det väl soc och ett fattigbarn.

"Jag vet att det är mitt beslut.."

Där tycker jag att du har fel, det är väl ändå ett gemensamt beslut?