Min sambo vill inte ha fler barn

Ja barn är meningen med livet och i din sits skulle jag separera. Den drömmen är för stor för att tryckas undan.

Jag säger som då. Vägrar man sin partner ett barn, älskar man henne inte. Han gillar dig nog för att du är ung och snygg.

Skaffa en man som kan ge dig ett normalt familjeliv. Att vara styvförälder är en loserroll.

Vilket dilemma!

Hade jag varit i din sambos skor och jag verkligen inte velat ha fler barn hade jag nog sagt det och "släppt" dig fri. För att du ska ha möjlighet till det livet du vill ha.

Barnfrågan är ju väldigt väsentligt i ett förhållande.

Han tar ett beslut för er båda.

Det är problemet med stor åldersskillnad. Han får ju räkna med att du kan vilja ha egna barn. Det är trots inte detsamma med hans. De har väl redan en mamma. Tycker han är lite egoistisk om han vill ha förhållande med dig men vägrar barn, bara för att han är klar. Men det är trots allt upp till dig att välja, stanna utan barn eller lämna. Jag hade nog gått vidare om han inte ändrar sig inom t ex 1-2 år.

Du är så ung, varför kan du inte ge det fem år och se hur du känner då? Om du nu trivs i ditt förhållande och tycker det har sina fördelar att inte ha egna barn, så kan du väl lika gärna stanna upp där ett tag till? 30 år är absolut inte för sent att ta tag i saken, om du känner lika stark eller starkare barnlängtan då. 

Får jag fråga varför du är tillsammans med en gammal gubbe då? Byt ut honom mot en jämnårig istället.

Det där är förstås väldigt individuellt skulle jag säga, om barn är meningen med livet. Men det låter som att det är det för dig och frågan är om du kommer att ångra dig längre fram! I just dessa frågor tror jag att man bör vara på samma våglängd för att få relationen att funka. Alltså, så skulle jag vilja svara men samtidigt har jag gjort typ tvärtom själv. När vi hade fått vårt första barn så tyckte min sambo att det räckte (vi hade innan varit överens om att två kunde vara lagom) medans jag lobbade för två. Han har gått med på det och vill också att vårt barn ska ha ett syskon men samtidigt så undrar jag ofta om det var rätt att skaffa ett barn till med honom (inväntar förlossning när som!) när jag vet att det kommer att göra honom olycklig... Översatt till er relation så vet han att han frånhåller dig från dina önskningar och det kommer att skava i er relation samt att du ständigt kommer att undraom du gör rätt som ger upp barndrömmen... Det är inte lätt!

Om du har en så stark längtan efter barn så kommer du förmodligen bli olycklig i framtiden av att inte få egna barn. Tänk om ni är ihop i typ 15 år och sen tar det slut, då står du där utan barn och kan aldrig få..

Jag hade definitivt lämnat.. tyvärr. Ens barn och kärleken till dem har man livet ut, kärleken till en man är inte villkorslös. 

För att man ska satsa på någon och leva ihop bör ju man även vara på samma plan i livet och vilja samma, annars blir det att en måste offra sig :/ 

Om din längtan efter barn är så stor kommer du aldrig att bli lycklig om du ger upp den. Dessutom kommer du så småningom att börja hata din man och så står du där utan vare sig ungar eller kärlek. Det är dömt att misslyckas. Lika bra att du börjar förbereda dig mentalt för att lämna innan det blir försent. Visserligen är du bara 25, men sen ska du hitta nån du vill bilda familj med, etablera ett förhållande och man vet aldrig på förhand hur svårt man har att bli gravid.

Asså ursäkta men vilken jä*la bullshit..