Förändringar

Väldigt lite info skrivet.

Antar att han är adopterad ?

Anledningen till att man reagerar med ångest även när något "anses" posetivt är för att barnet i fråga redan har förlorat sina riktiga föräldrar. Känslan och vetskapen om att behöva förlora något mer tar riktigt hårt faktiskt !

Vem är det posetivt för egentligen ? För er eller för honom ?

Var han delaktig i köpet utav djuret ?

Eller fick han slängt i ansiktet något ha kmr älska men redan nu mår dåligt över att behöva förlora snart igen.. för det är verkligen "snart" för en adopterad.

Då du inte vill delge mycket info antar jag att det inte har varit så bra emellan er och att ni kanske därför köpte hunden för att göra han glad?

Samtidigt så blev det en extra "dom" om att förlora något han heligt kommer älska.

Det är egentligen nästan lite taskigt. Speciellt om han är det ända barnet i familjen och inte kan ha stöttning av något syskon när hunden går bort.

Det blir som en spegelvänd handling i erat försök att göra honom glad. O spec valet utav djur. Det hade varit bättre med en vandrande pinne eller någonting som han inte kan gulla lika mycket med och skapa så starka band till. 

Det absolut viktigaste är iallafall tiden när hunden går bort. För är det i en "kris"tid för honom runt 20 års åldern så kan det gå fel, riktigt fel !

Men nu är ju skadan skedd, så låt han vara ifred med sina sorgsna känslor då ni inte har lyckats knyta tillräckligt starka band med honom  antar jag sedan ni fick honom. O se till att finnas där när den gått vidare. 

Ni kommer aldrig förstå hans tunga känsla inom sig. Den kväver en när man andas. Ni tror att ni vet vad ångest är men ini vet verkligen inte denna typ av form utav ångest en adopterad har inom sig.

Menar inte att vara taskig. Vill bara få fram ett ärligt budskap.

Det bästa ni kan göra för honom är att se till att han har bra vänner och att han framför allt HAR vänner omkring sig och där igenom växa hans tomma bägare med lite glädje utöver hunden. 

Adoptivföräldrar gör så många fel förstår inte hur svårt det ska vara att kunna tänka ett lr några steg längre än det vanliga "svensson" tänket. 

Önskar er son lycka till. Och jag hoppas att ni bättrar eran relation väldigt extremt med honom, så länge han känner sig älskad, inte efter eran mall, utan på riktigt i hans ögon.. så ska det nog lösa sig i längden.

Men ni skapade er ett ytterliggare ett berg nu där han kommer ty sig till mycket mera än till Er och svårare för er att nå !

Ett tips ! Gör allt för honom den dagen när han hittat sig en tjej. STÖTTA DOM, låt han inte skämmas över någonting, låt han inte behöva må dåligt över en dålig relation med Er också !

Hjälp han gärna även att utveckla andra saker också såsom kunskaper inom olika aktiviteter som han "nämner" eller locka det ur honom. 

Det ända ni behöver göra är att Lyssna, stötta och alltid ställa upp !

Era ord betyder inte mycket om ni nu inte har en bra relation.

Ni tog på er detta ansvar när ni adopterade honom.

Lycka till // Adopterad