• Vindpust

    Storasyster och bebis

    Min bonusdotter på 5,5 år fick två syskon i sommar. En hos mamma och en hos pappa och tidigare har hon varit helt själv. Grejen är att jag förstår att man sjunker några nivåer första tiden pga uppmärksamhet osv helt förståligt. Men nu börjar våra små vara upp mot halvåret och jag tycker att det har bara eskalerat. Numera så vill hon ha bebisens mat, leksaker och åka vagn. Hon har blivit så otroligt dålig på att äta och spiller hela tiden och leker med maten. Jag har pratat med hennes pappa om detta då det till en början var ok pga omställningen med syskon och så men nu börjar jag bli något less. Nu då vi kom hem från julfirandet så lekte hon med bebisen leksaker istället för sina och ska jag mata bebisen så skall hon ha för välling är så gott samtidigt som hon tjataaaaar om att få mata sin bror och där har jag sagt nej. Jag blir rent stressad då jag skall mata min bebis hon är som en hök över honom och direkt det finns chans så försöker hon ge vatten eller något annat och grejen är att nog skulle jag kunna säga att du får ge en sked med då vet jag att jag kommer att ha ett evigt tjatande och gnagande framöver därför håller jag fast vi detta. Jag tycker inte att det är så konstigt att jag inte vill att hon skall ha skedar i hennes brors mun, när det finns andra som inte ens vill att en annan vuxen skall mata deras bebis. Någon annan som har varit med om detta? Kan tillägga att i socialasammanhang hänger hon över bebisen och låter nästan ingen få närma sig honom samt nästan kramar sönder honom. Tycker det är så svårt att ta upp också då det är ett känsligt ämne att ta med sambon.

  • Svar på tråden Storasyster och bebis
  • Elanaaaa

    Din text låter som min morsas när jag var barn med min (helbror). Jag var väl smått avundsjuk på uppmärksamheten som behövde delas, men mest av allt var nog det att jag älskade honom så mycket. Tror din bonusdotter älskar sin bror så mycket men hon är för ung för att veta hur hon ska handskas med situationen och honom. Hon vill väl vara lik honom och förstår inte att hon inte ska äta bebismat för att få samma uppmärksamhet. ge henne mer uppmärksamhet lite och fokusera även på henne är mitt tips. Var även tydlig och förklara att lillebror är så liten att man måste vara försiktig med honom och att hon är en stor flicka som ska visa goda exempel på hur man äter men att det är vuxnas uppgift att hjälps honom äta rent praktiskt

  • zemer

    Mina barn är helsyskon, men när lillasyster kom så blev storasyster också bebis igen, skulle ha blöja (hade precis slutat dagtid), napp, bli matat, åka vagn, ligga i babysittern m.m. Men det blev bättre ju mer hon fick hjälpa till. Hon fick vara stor och duktig och hjälpa till och ta hand om bebisen.

  • Jasmin Karlsson

    Min son är också 5,5 år och bebisen är 6 mån. Han gillar också att leka bebis (stapplar runt och säger gaga) och kramar henne för hårt ibland och vill mata osv. Sätt tydliga gränser: 5-åringen får krama men försiktigt, leka med bebissakerna och leka snällt med bebisen, hjälpa till med småsaker (slänga blöja, hämta napp odyl). Får inte: åka vagn, äta bebismat, mata bebisen.
    Har 5-åringen en docka som hon kan leka med? Tex när du matar bebisen kan 5-åringen "mata" dockan osv.
    Bebisen är ditt barn, så du bestämmer vad andra får göra med den (oavsett om det är bonusdotter eller annan).

  • nnnnnnnn

    Om det är så att barnet vill vara bebis, inte leka en kort stund eller ha en egen docka som en egen bebis så kanske detta kan hjälpa?
    Tala med barnet när det är piggt, glatt och mätt osv. Bästa förutsättningarna alltså, inte i affekt när barnet beter sig barnsligt. Sätt barnet ner och prata med det som du skulle prata till en vuxen (inga: "lilla vännen" eller barnslig röst osv).
    Fråga om det är något som barnet skulle vilja göra nu i mellandagarna/efter nyår eller när ni har tid. Ge förslag tex bio, bowling, badhus, biblioteket (eller annat som inte börjar på b).
    Om barnet vill göra något sådant så tar du upp ditt "problem" dvs att du inte kan ta med bebisen på detta för det är sådant som stora barn får göra. Be barnet hjälpa dej att lösa problemet tex att barnet går med pappan, pappan passar bebisen, annan passar bebisen eller vad hon/ni kommer på.
    När problemet är löst så tar du upp ditt andra problem: "Jag funderar på om du är ett stort barn som kan göra sådana saker" - barnet kommer säkert att bedyra att denne är stor nog. Då säger du lugnt och "i förbifarten": "Då räknar jag med att du kommer att vara ett stort barn i fortsättningen så vi kan göra saker som stora barn får göra, för om du är som en bebis kan vi inte låta dej göra storbarnsgrejor".
    Sen låter du det vara och tjatar inte om det. Gör aktiviteten och uppmuntra "storbarnsbeteende" när du ser det. Tex:


    "vad bra att du är så stor att du kan se på TV med oss, det får ju inte bebisar göra"
    "Vad du kan duka fint! Vi är så glada att du är stor och förstår att man måste hjälpas åt i familjen"

    Så kör med gamla hederliga 5 ggr mer positivt (dvs säga 5 positiva saker/ge 5 st beröm/uppmuntran innan det kommer en negativ sak/förmaning/nej) och påpeka det positiva med att vara stor.

    Om man måste vara övertydlig, jag tänker att ni provat det ovan i 2-3 veckor men inget händer, så testa att låta henne följa bebisen helt. Dvs : "nu ska bebisen sova, så du får ligga tyst i din säng i en timme", "nu ska bebisen ha nappflaska så här är din, vi andra äter pannkaka", "dags att sova middag igen, vi lägger dej och bebisen nu före fikan, här är era flaskor".
    Det borde ta skruv!
    Att vara som en bebis innebär inte alla fördelar med att vara bebis+ alla fördelar med att vara stor, hon får faktiskt välja!
    Kanske bättre att ta någon/några dagar där hon får vara bebis fullt ut, utan att få se TV (eller andra skärmar), inte storbarnsleksaker, sova på bestämda tider, bara äta bebismat oavsett vad ni äter (jo, man får ta favoriträtter ändå, fast det är lite taskigt, för det är ju en av fördelarna med att vara stor - man kan få sina favoriträtter ibland).

    Se vad som händer!

  • nnnnnnnn

    Och var överens med pappan om detta.
    Det är det viktigaste.

    Han kan inte låta henne vara både stor och baby samtidigt om du bestämt det för att hon får vara det ena ELLER det andra.

    Och ni behöver inte göra samma som det är hemma hos mamman, så ni måste inte förankra detta med det andra hemmet om ni inte vill. Det är bara era regler i ert hem - man är stor ELLER liten (och det kan vara OK att välja dag för dag).

Svar på tråden Storasyster och bebis