Ma v.9

Åh kära du så fruktansvärt med fem graviditeter som inte gått vägen. Jag har inte varit med om samma, ett MA för mig men bara den sorgen är hemsk. Blev så ledsen när jag såg att du inte fått något svar så vill skriva någonting i alla fall.

Tillåt dig att må dåligt, det är helt okej att allt känns nattsvart just nu. Jag förstår att du vill vara stark, men skulle verkligen rekommendera sig att försöka prata igenom smärtan med någon/några du litar på istället för att trycka ned den och känna att du bara får gråta när ingen ser. Är det jobbigt att öppna sig för folk du känner kanske en kurator kan funka bättre? Jag tror det är bättre att sitta med sambon och gråta tillsammans i soffan istället för att du försöker hålla undan gråten och istället blir arg, stingsling (för det blir man ju av att gå och trycka undan saker) och som du säger "låta det gå ut över över honom". Nä han har såklart inte gjort något, men det har inte du heller!! Du ska inte bära detta ensam.

All värme och styrka till dig. <3 <3 <3

Hej anonym!

På drygt 1 år har jag fått totalt 5 tidiga missfall. Runt v6. Är gravid nu igen och är i vecka 7. Eftersom jag är så orolig fick jag komma på vul i veckan och där visade det sig att bebisen bara var utvecklad som i v4 Men barnmorskan sa att det kan ju hända att ägglossningen var sen och att bebisen inte är död. Men det håller jag för otroligt eftersom min man jobbar i Norge och vi helt enkelt inte hade sex när bebisen i så fall blev till. Kanske har han superspermier som överlevt i mig två veckor, eller, not. Ska i alla fall på nytt vul nästa vecka och kolla samtidigt ska dom ta prover för att försöka hitta förklaringen till alla tidiga missfall. Till historien kan nämnas att jag med min förra sambo gick igenom ivf vilket inte resulterade i något annat än att jag blev helt knäckt av att det inte blev bebis och han lämnade mig pga hur jag blev. No hard feelings.

Vet inte vad jag kan ge dig för råd. Nu känner jag mig mest likgiltig till det. Det blir som det blir. Men för 5 år sen var jag nära tvångsinläggning på psyket. Så humöret har varierat. För min det känner jag en trygghet och stöttning med min man och tänker i dom ledsama stunderna att han faktiskt också är ledsen. Vi har också plan b om vi inte får några egna barn: bli familjehem. Vi har haft hembesök mm och har detta som alternativ (det ville inte min förra sambo). Det bästa du kan göra tycker jag är att prata med din sambo. Ingen av er bär skuld i att det inte blir bebis. Min man brukar säga till mig att det är mig han vill leva med, med eller utan barn. Det känns skönt!