Dubbelmoralen hos vissa bonusmammor

Har hängt lite i tråden styvförälder för att få en inblick i den situationen. Jag reagerar på att det verkar vara många (eller få och samma flera gånger) som vänder på allt så det passar styvfamiljen.

Det verkar självklart att man inte behöver älska bonusbarnen som sina egna men skulle en biomamma ifrågasätta att barnet kanske skulle gynnas av mer tid mer bioföräldern än att vara med bonusförälder blir det ramaskri. För att vara med bonusföräldern är preciiis lika bra för barnet. Fast man uppenbarligen i de flesta fall inte verkar kunna ge lika mycket kärlek.

En biomamma som flyttar några mil bort från pappan är dålig dålig. En pappa som gör samma sak är inga som helst problem, då går allt att lösa när barnet ska vara varannan vecka.

Bonusmammor har minsann rätt att ta ett fullt föräldraansvar men har inga som helst skyldigheter att samarbeta med biomamman.

Biomamman ska ha förståelse och ta hänsyn till bonusfamiljens situation, gärna med hänvisning till eventuella halvsyskon. Medan mormor, mostrar och kusiner på mammans sida inte alls behöver prioriteras på samma sätt oavsett hur nära relation de har. Jag tror inte jag har sett ett enda inlägg där en bonusmamma försöker se saken från biomammans synvinkel.

Säkert kan det vara vice versa, det inser jag. Men det finns en ganska väsentlig skillnad. Ni bonusmammor har valt er situation, i alla fall grundförutsättningarna.