Förlåta otrohet och släppa ilskan.

Om du bestämt dig för att släppa och förlåta, men inte kan släppa och förlåta, så låtsas att du har släppt och förlåtit. Du säger helt enkelt "Jag förlåter dig!" och agerar som du förlåter trots att du tänker och känner annorlunda.

Är hon såpass värdefull för dig att du vill hålla ihop relationen trots det som hänt, så är hon även värdefull nog att ljuga om detta för.

Nästa gång du kommer på henne med att vänstra gör du samma sak. Du lägger helt enkelt din svartsjuka, din besvikelse, din ilska och sorg och din sårade manlighet i magen. Du sväljer den. Den finns där, du blir inte av med den, men den kommer inte ut.

Är hon värd detta? Är svaret på det: Ja. Så är det jag beskrivit den enda lösningen.

Tycker du ska gå i terapi och få redskap för hur du ska hantera detta, kanske ensam först och ev tillsammans med henne sen

När man hamnat i en situation som du gjort är det viktigt att sätta upp tydliga regler. Man ska aldrig någonsin förlåta otrohet. Gör du det kommer du inte få annat att göra än att förlåta och till slut har ordet tappat effekt.  Börja med att fråga om hon överhuvudtaget vill fortsätta förhållandet. Fråga vad hon skulle gjort i en motsatt situation. Jag tror inte att du kommer att lite helt och fullt på henne, därför måste du sätta tydliga regler för hur erat förhållande ska fortsätta. Du måste ta kommando över  situationen och ställa ultimatum. Har ni familj och barn kanske hon ska ta större ansvar  där. Ta för dig mer. Ställer hon inte upp på rimliga krav så kanske det är kört iaf. Sorry

Ligg med nån av hennes vänner så är ni kvitt sen.

Allt handlar om att du har förlorat din självrespekt, din kärlek för henne gör dig blind. Du styr din självrespekt lika mycket som hon styrde sin lust.

Att behålla sin självrespekt är inte alltid lätt, Vad man vill göra och vad man måste göra , är ibland två helt olika grejer. Du vill förlåta henne men din självrespekt vare sig du vill eller inte , säger helt enkelt NEJ där. Du kan helt enkelt inte kontrollera den. 

Ju mer du försöker styra över vad din självrespekt tycker är okej eller inte,  dess mer skada kommer det göra på dig och din relation.

 

Du har faktiskt rätt i det du skriver. Då är det lättare att hantera ilskan man har inom sig, för då har man ju gjort samma sak. Tar man sig friheten att vara otrogen får man räkna med att ens partner också är det.

Hade aldrig förlåtit något sådant. Hade dessutom sett till att världen vet om vad både hon och vännen gjort

Typ samma sits som du fast för ett par år sedan. 

Var under en extremt jobbig tid då min sambo fick sparken under graviditeten, gick in i depression och jag under en längre tid själv tvingades försörja familjen. 

Jag var i princip aldrig där för min sambo och hon började söka kontakten med andra mest för att ha någon att prata med. Hon var rätt tydlig redan tidigt att om jag inte skulle finnas där för henne så visste hon med sig själv att hon skulle söka sig utåt, men jag lyssnade inte då.

Det slutade med att hon typ fick känslor för min polare. De låg aldrig, men kysstes någon gång innan min polare backade. Men skiten fortsatte och min sambo var till slut otrogen med någon annan.

Till saken hör, iaf för oss att vi båda visste att vi ville ha en relation. Och vi visste att vi var tvungna att stå enad för våra barn. Medans hennes polare sa "lämna honom han finns inte där för dig" så sa mina polare "lämna henne hon har varit otrogen och dessutom strulat med din polare".

Vi tog fajten för varandra, gick i en del terapi, fokuserade på varför saker hänt istället för det faktum att de hade hänt. Glömmer man någonsin, Nej. 
Slutar man oroa sig för att det ska hända igen? Nja, ibland.

Min sambo körde under en period en grej där hon alltid låg med mig innan hon gick ut bara för att jag skulle känna att det var mig och ingen annan hon ville ligga med. Köpte apple watch så hon skulle märka ifall jag skickade sms så hon kunde svara direkt osv. 

Jag satte flera reminders i min telefon om att höra av mig. Så även om jag jobbade 16h per dygn i perioder så hördes vi av under dagen. Pratade om hur det var hemma. Och på så sätt blev hon tryggare i att jag fanns där för henne.

Så allt går ju. Som du säger, om hon är en bra tjej egentligen som kommer hon försöka hitta sätt att trygga dig. Men du kanske också måste vara tydlig med vilken osäkerhet du känner så hon faktiskt får chansen. Svälj inte bara och låt henne tro att allt är fine, för då kommer du må dåligt. Utan säg som du känner, dina känslor är ju inget att skämmas för. Men prata om det istället för att starta bråk.