Har ett pågående missfall

Hej. 

Jag beklagar missfallet. Jag hade ett missfall där det var uppenbart missfall vecka 11+0, och det började nästan exakt så som du beskriver. Gjorde aldrig något ultraljud som konstaterade exakt när embryot dog men hade också sett ett tickande hjärta på ultraljud lite tidigare. Idag är jag gravid igen i tredje trimestern, så andra gången gick betydligt bättre för mig. Hoppas att det blir så för dig också <3

Var rädd om dig och ta hand om er. Sörj så mycket som ni behöver. 

Det är sant som du skriver att risken för missfall minskar efter att man sett hjärtslag. Men det betyder tyvärr bara just det - den minskar. Den försvinner inte helt utan det finns många som varit i din situation i den vecka du är nu (och många också senare) som fått missfall eller där graviditeten avstannat som den gjort för dig. Missfall förekommer i alla graviditetsveckor även om man vid sena missfall benämner det som intrauterin fosterdöd.

Förstår din sorg och beklagar den. Hoppas att din nästa graviditet blir av ett lyckligare slag!

Beklagar sorgen  och förlusten av det lilla grynet.

Jag har två missfall i bagaget innan det gick hela vägen. Båda gångerna gissar jag på att liten dött ungefär samtidigt som för dig. Eller, gång 2 vet jag då det upptäcktes på ultraljudet i v12 för KUBen. Men tidspersektivet när symtomen försvann etc säger att liten dött runt samma tid även då.

När jag läst på lite om hur fostret utvecklas och när moderkakan ska ta över näringen från gulsäcken så är det just runt v9 som det sker och det kan vara problematiskt helt enkelt.

Vid mitt första missfall började jag störtblöda hemma, åkte in till gynakuten och fick först ett väldigt otrevligt bemötande då jag på kort tid rensat så pass bra att de inte trodde att jag ens varit gravid. Nu var mitt hcg-värde väldigt högt så det var ingen tvekan om att jag varit gravid. Symtomen hade försvunnit när jag gick in i v10 men eftersom man läser om att "spökveckorna" börjar då så var det liksom normalt första gången.

Andra gången så skulle vi som sagt på ultraljud för KUBen och jag hade en misstanke redan innan om att liten dött ungefär samtidigt som tidigare graviditet. Mycket riktigt och eftersom jag inte börjat blöda så kunde det tidsbestämmas till just övergången mellan v9 och 10. Började blöda på kvällen och det var den mest konstiga blödning jag någonsin haft. Blödde endast på kvällen/natten under kanske 4 timmar (smärtan var överjävlig trots att jag har väldigt hög smärttröskel) och ingenting i princip dagtid.

På min tredje graviditet var första milstolpen ett vul i v7+3, sen KUBen och sen RUL, först därefter började jag våga tro att det faktiskt skulle gå vägen.

Våga prata om det som hänt med nära och kära. Och glöm inte bort att prata med din partner!

Ta hand om dig!

Tack för era fina ord. Det betyder mycket <3

Jag har än så länge inte stött ut det. Sitter här och väntar. Har ju som sagt haft bruna blödningar i fyra dagar nu. Hur lång tid kan det ta egentligen? =/

Blödde ni mycket? Hade ni ont?

Beklagar :( <3 <3

Fick idag reda på att jag har ett MA, utan något tecken på missfall. Känner mig fortfarande gravid. Skulle gått in i vecka 10 idag men fostret var bara någon millimeter långt. Har fått en akut skrapning imorgon.

Kram till er. <3

Jag hade ett missfall i helgen. Jag var i v 9
Det startade med blod på pappret när jag kissade i fredags, mer blödningar med klumpar  och ont i lördags. I söndags kunde jag inte stå alls, fruktansvärt ont och tillslut kom en STOR klump.. Jag förstod vad det handlade om, trots att jag aldrig haft en missfall tidigare. Jag åkte in till akuten för att säkerställa att allt kommit ut och det var till 80% en fortskridet missfall. Kroppen tog hand om allt..Fram till idag har det blött som mens med små klumpor. Som tur var är jag inte ont from igår,
Jag har 2 barn sedan tidigare och detta skulle blivit en sladdis med ny man.
Mitt råd var att vänta minst en mens ( för att kroppen ska vila)
Tydligen är det ca 25% av alla grav som slutar med missfall.

Ge inte upp

Är i samma situation just nu. I lördags började jag få bruna flytningar, och igår onsdag kände jag då jag vaknade att trosorna var blöta och det gjorde ont i magen. Då jag gick på wc var det självklar sak att det var missfall med så mycket blod som kom. Jag var gravid 10+5. Fick snabbt en tid till ultraljud kl 10.30 där det konstaderades att det mesta var redan borta men lite vävnad kvar, fick cytotec att ta som skulle ta bort det sista. Cytotec tabletterna tog jag nu idag eftersom jag var ensam hemma igår och man inte ska ta dem då man är ensam. Sååå nu sitter jag här med pågående missfall men endå inte lika ont som jag hade förväntat mig efter att ha ätit cytotec medicinen. Kämpa på, jag tycker tomheten känns värst. Plötsligt var allt bara borta!

Jag blöder lite fortfarande. Hur vet man om allt kommit ut? känner mig öm och konstig i livmodern. Det startade igång fredags med värkar och en avlång klump kom ur mig, och även lite slemmigt blod. Men klumpen, var detta moderkakan eller fostret? Jag har inte alls blött så hysteriskt mycket. Ganska sparsamt faktiskt. Jag har läst miljoner trådar på familjeliv och dom flesta har fått ut en fostersäck eller helt enkelt sett det lilla fostret. Med tanke på att jag kom till vecka 11 och fostret dog i vecka 10 så borde det väl kommit ut en större klump från mig? Och jag tycker jag blött ganska lite som sagt. Kan det vara farligt på något sätt om fostret är kvar i mig och bara moderkakan kommit ut? Fick kramper igår igen men kom bara lite blod, inget annat.

Har någon av er haft druvbörd/mola? Mitt hcg värde hade ökat med 7000 på en vecka trots MA.