Gymnasie på annan ort, flytta med som förälder

Det låter inte sunt att din dotter är din "bästa vän" ärligt talat.

Nu vet inte jag hur ni tänkt på helgerna. Ska dottern bo på internat eller i egen lägenhet/studentrum?

Jag läste gymnasiet på annan ort, visserligen bara drygt 4 mil hemifrån, men det var en förutsättning för att kunna fortsätta med idrotten, då vi hade ca 5 km in till tätorten utan kommunikationer och jag tränade 3-4 gånger i veckan plus tävling. Så jag hade fått lägga 2 timmars restid med buss plus 1 mil per dag till fots eller cyklandes. Istället delade jag "hus" med 3 uthyrda rum med 2 andra gymnasieelever. Vi hade kök, en matsal, badrum och entré gemensam, i övrigt skötte vi matlagning mm bäst vi ville. Syskonen som ägde huset bodde 40 mil bort och hälsade på någon vecka om året.

På helgerna åkte jag hem för att träffa familjen, tvätta och tävla. Föräldrarna körde till och från bussen. Så söndag kväll åkte jag iväg och kom hem på fredag kväll. Det mesta funkade bra och jag blev väldigt självständigt. Att två betyg inte blev godkända hade inte med studieorten att göra utan nivån i den klassen. 

Varje vecka fick jag med en summa pengar att planera matsedeln utifrån. Jag kollade måndagens reklamblad, sedan skickade mamma med en brödlimpa och någon burk mat t ex köttfärssås, dillkött mm. Korv stroganoff och annat lagade jag själv. En hel del bakning blev det också. Som individ har jag alltid varit sparsam. 

Ok givetvis har jag även andra vänner men det jag menar är väl att vi har väldigt kul tillsammans och gillar att göra saker tillsammans.

Eftersom vi pratar 50 mil så är det inget man åker varje helg utan max en gång i månaden och eftersom vi har så lätt att utöva våra yrken på annan ort så känns det för mig naturligt att flytta med inte att resa bort till andra sidan jorden i flera månader

Men menar din sambo att ni ska vara borta i flera månader? Det låter ju lite underligt...

Vad säger dottern om saken?

Hej

Jag gick på naturbruksgymnasium 15 mil hemmifrån. Bodde först på internat i 1,5 år och sedan egen lägenhet. De åren har givit mig mycket. För mig var det roligt och lärorikt att flytta hemifrån då och jag blev självständig. Jag åkte hem varje helg då jag bodde på internat men inte alla helger när jag bodde i lägenheten. Jag skötte alla hushållssaker och hadde en hund och umgicks mycket med kompisarna som också hade egen lägenhet. Det känns skönt att ha blivit vuxen då och att få ett eget liv och att få bli självständig och klara sig själv. Sedan fanns såklart mina föräldrar där och vi pratade med varandra ofta. Studierna gick bra och det var en rolig tid i mitt liv. Önskar er lycka till.

Skaffa lägenhet i nya stan.

Jobba när det behövs

Res så mycket ni kan.

Ta med dottern på några av resorna.

Skaffa en tillfällig lägenhet där dottern ska plugga och jobba där någon månad så du ser att allt funkar bra. När du ser att allt funkar, att det finns ett ok nätverk för dottern och studier och vänner funkar bra kan du ju dra ner fin tid på studieorten.

Långresorna utan barn kanske kan vänta 1-2 år, men lite kortare resor borde ju funka snart.

Senare har dottern vant sig vid ett mer självständigt liv och är i stort sett vuxen.

Jag känner att det är ganska stor skillnad på att bo på internat ngt år eller på 50 mil hemifrån i en egen lägenhet när man är 16 år, Jag känner inte att jag ger henne de bästa förutsättningarna för att få plugga och ha roligt som jag tycker man ska ha när man är 16 år.
Jag trivs inte på vår nuvarande bostadsort och tycker detta är ett utmärkt tillfälle att byta ort. Mitt jobb kan också utvecklas på en annan ort och vi har inget som binder oss till den nuvarande orten.
Ang resorna så vill min sambo att vi ska vara borta ca 6 mån och att vår dotter kan komma och hälsa på där vi är. Jag vill däremot vara en naturlig del av hennes vardag några år till och tänker att det finns en anledning till att man inte blir myndig förrän man är 18 år om det vore så att man klarade sig själv vid 16 års ålder så skulle man väl vara myndig då.
Mitt problem är också att jag inte kan jobba utomlands utan bara i Sverige och då blir det klurigt med min inkomst, sjukpenning, pensionsgrundande inkomst och i värsta fall om vi delar på oss och jag inte jobbat mer än 6 månader om året.
Mycket att ta hänsyn till

Jag tycker du kan säga till din sambo att 3 år på gymnasiet går jättefort, så han kan vänta med ert långresande tills dess. Eftersom inget binder er till den nuvarande orten är det väl jättebra idé att flytta dit där dottern studerar. På sommaren kan ni ju resa allihopa. Och du och din sambo kan åka på kortare resor när skolan är igång och det finns någon slags nätverk uppbyggt på nya orten om dottern snabbt behöver hjälp när ni är utomlands. 

Jag känner många som gått gymnasiet på annan ort och tex bott på internat eller som inneboende hos en familj, men de alla har ju också åkt hem mycket över helger ganska frekvent. Det går ju inte så smidigt om ni är långt borta. 

Jag tänker (som mamma) att din dotter bör vara prio 1 och sambon prio 2. 

Är han verkligen pappa till dottern? Älskar han henne? Är det något annat fel på honom?

Flytta med dottern, det låter bäst för er båda.