Börja förskola strax innan syskon föds?

Våran dotter började på förskola 1a september och lillebror föddes 29e september. Dottern var då 1år och 8 månader. Det har gått jättebra trots att vi oroade oss lite över två stora omställningar. Hon var hemma tre dagar när lillebror föddes och sedan har hon gått 20h/vecka. Vi är jättenöjda, hon trivs bra på förskolan och får busa av sig medan jag kan vila/pyssla med hemmet/låta lillebror mysa längre stunder i min famn eller vad som nu faller mig in. När dottern kommer hem så hinner vi ändå leka tillsammans och jag kan med gott samvete låta lillebror sova i babynestet även om han föredrar min famn.

Vår dotter började på förskola mitten på augusti och lillebror är född i mitten på november. Hon var precis två år då när han föddes. Vi skolade ju in eftersom det var planerat så sedan länge och vi jobbade hela hösten och det kändes inte som att det var för nära i tid de två händelserna.

Det är en väldigt stor omställning att få syskon och börja förskolan. Jag tycker ni ska vänta till efter sommaren. Visst kan det gå bra men om det inte gör det har ni en tuff tid i början på ert barns födelse. Det är ju tråkigt om det blir så. Ta chansen och va hemma och väx ihop som familj och låt barnet få vara med sitt syskon första tiden. Det finns bara vinster med det. Det finns kanske öppna förskolan att gå till tillsammans? Att börja förskolan vid tre år är ju jättebra! Dessutom blir det ju gratis omsorg 15 tim från augusti det år de fyller 3 år.

Jag hade inte skolat in ett så litet barn precis före småsyskon. Våra barn har blivit sjuka ungefär varannan vecka den första terminen och det hade jag inte velat utsätta en nyfödd för i onödan. Att precis hinna skola in för att sedan ha en längre ledighet med syskonomställning och sen tillbaka till den ännu inte helt trygga förskolan igen, ganska kort före sommarlovet, känns inte optimalt för barnets del heller. Jag hade satsat på inskolning i augusti istället.

Jag är förskollärare och mina erfarenheter är att det oftast är en tuff tid för barn i denna ålder att få syskon. Jag har skolat in många nyblivna syskon som varit väldigt ledsna första tiden och starten har inte varit bra. Inskolningarna har pågått veckovis. Barnet är så medvetet att mamma är hemma med nya bebisen och inte på jobbet. Det blir mycket svartsjuka. Väldigt kämpigt för hela familjen. Men visst finns fall där det gått utan problem också. Det beror på hur känsligt barnet är och hur starkt knutet de är till sina föräldrar. Ni känner ju ert barn bäst och vet hur det brukar reagera i situationer. Hur trygg hen är osv. Sen är det förstås det där med sjukdomar. Det finns mycket smittspridning på förskolan. En infektion per månad är vanligt första året och det tål att tänkas på om man vill dra hem det till en nyfödd. Rs-virus är ju inte roligt att få. Hönsig tycker jag inte att du är.

jag hade om jag var ni haft kvar det äldre syskonet hemma av flera skäl.

Nummer ett, den här tiden kommer verkligen inte igen i livet. Ni är lediga och hemma tillsammans utan tider att passa. Ni kan ta dagen lite som den kommer och besöka olika öppna förskolor, simskolor, frilufslek, mm mm som faktiskt finns och är fullt tillräckligt för ett barn på 2-3 år.

Nummer två, det ÄR en stor omställning att få syskon. Och är det inte ett överaktivt barn du har med  enorma behov av att göra saker och leka med andra, så är min fullaste övertygelse att det äldre barnet har det bäst hemma med er.

Nummer tre, ni skipper dra hem varenda dagissmitta som härjar. I synnerhet i februari ( vabruari) kommer ni troligen garanterat få hem magsjukor och snuvor.

Jag ser som du kanske märker verkligen inte vitsen med att ha syskon på dagis när de är så små och man ändå är hemma!

Jag har stora och små barn och när storasyster blev storasyster var hon drygt 2½ år. Vi hade helt ärligt talat den bästa period då under småbarnsåren!

Du måste ju ha haft en väldigt "lätt" bebis om ni kunde göra allt det där som du tar upp under punkt ett.

Jag har haft en "medel" bebis. De första månaderna var jag endast ute i lekparker i närområdet om jag hade båda barnen själv. Inte ens det var så värst enkelt. Jo, om bebisen sov i vagnen. Om inte blev det väldigt stökigt med stundtals två skrikande barn varav inget ville vara i vagnen. Och visst kan du göra mycket med ett spädbarn i bärsjal men påklädning, lyft och blöjbyte på tvååringen är svårt. Att finnas till hands vid rutschkana, sandlåda och gunga med bebis i famn, nä inte direkt.

Bebisen nu 6 månader och trivs bättre i vagn och kan ligga själv nöjd längre stunder och vänta, så nu är det lättare. Jag har ÄNDÅ inte varit på öppna förskolan, simskolor, friluftslek m m.

Utan att ha funderat på att gradera barns lätthetsgrad så nja. Han var en vanlig bebis född 3 veckor för tidigt till o med.

Självklart gjorde jag inte allt det där samma dag eller ens vecka.

Det var mer förslag på saker att göra. Tjusningen ned att vi var hemma tillsammans var ju just det att vi kunde ta dagen dom vi ville beroende på dagsform

Visst, håller med om att det är skönt att kunna ta dagen som den kommer, men de förslag du nämner är kanske mindre realistiska, i alla fall som jag upplevde den första tiden med syskon. Den tiden var hyfsat stökig här. Storasyskonet har ju rutiner, inte bebisen som ju är oberäknelig. Det tog tid att komma in i att ha fler barn tyckte jag. Man hann inte med så mycket den första tiden och att få till stora eller längre aktiviteter var det inte tal om! Det känns inte så rättvist mot TS att romantisera det.