Kränkta biomammor, skärp er!!

Word !

Min dotter har ingen kontakt med sin pappa så jag kan inte relatera till känslan av att hon skulle ha en bonusmamma. Däremot har jag en sambo sen ett år tillbaka som är oerhört fin, tar ansvar och gärna skjutsar/ hämtar och lämnar. Vi lever ihop som en familj helt enkelt och annat vore helt sjukt, har man barn så ingår de i paketet så bonusmamman/pappan bör vilja ta den rollen i ett seriöst förhållande.

Hade hon haft en bonusmamma så hade jag vart väldigt angelägen om att hon var en bra förebild och kom bra överens med min dotter, det hade bara gjort mig trygg. Jag tänker rent spontant att en del biomammor som känner sig hotade antagligen har en dålig självkänsla och/eller svackande tro på sin föräldraroll.

Har ni testat att bjuda hem henne till er så hon får lära känna dig? Eller något annat som får henne att inse att du är en stabil människa och hon borde känna sig tillfreds med att du tar väl hand om och vill finns där för hennes barn när de är hos sin pappa.

TACK!! Än finns det hopp 

Vad glad jag blir av att läsa att din dotter har en sån fin bonuspappa! :) 

Saken med "våran" biomamma är den att hon är jävligt psykiskt instabil och även väldigt trögsint så att få henne se att vi inte gör något dåligt är redan provat på. Det är nästan så man inte ens tycker synd om henne för hon själv sätter sig i den sitsen hon är i då hon gång på gång hoppar på oss trotts att vi inte gör något dåligt. suck, tänk om man bara kunde få leva sitt liv enkelt utan massa åsikter.

Hoppas att ni inte tänker avstå gemensamma barn bara för att hon inte vill det!

För övrigt tycker jag att han ska ha så lite kontakt med henne som möjligt och enbart gällande barnen. Börjar hon dravla iväg om sånt som inte angår henne, så avslutar han samtalet bara.
Jag kan ju mycket väl tänka mig att hon varit likadan om det varit jag som varit ihop med din sambo. Fast då hade hon gnällt över att jag aldrig hämtade barnen, att jag inte brydde mig om dem osv.
Efterhand som barnen blir äldre så kan ni även hålla henne på längre och längre avstånd, det gäller bara att lyckas hålla ut så länge. Men det kommer en dag när ni kan avsluta kontakten helt och låta henne bli den utomstående person som hon faktiskt är.

Precis så vi försöker tänka. En vacker dag kommer allting slå tillbaka på henne och då kommer hon förstå vad fan hon hållt på med alla år.

Vi kommer absolut inte avstå egna barn pga detta, vi håller på att försöka för fullt faktiskt... :)

Tack för support!