Efter abort

Hej!

Jag har läst mycket om kvinnor som gjort abort, vad de har upplevt och deras känslor.

Men jag hittar ingenting om männens känsloliv. Vart vänder vi oss för att få stöd efter en abort? Min sambo gjorde abort på vårt andra barn. Hon kände sig inte redo för ett barn till. Jag kände mig väldigt redo. Jag var jättelycklig trots att det skedde utan att det var meningen.

Nu ligger jag och gråter. Vet inte vart jag ska ta vägen. Kvinnan har rätt till sin kropp heter det. Men jag? Jag ville ju att min lilla skulle få chansen att uppleva livet. Nu blir det inte så och mitt hjärta bara blöder. Nu är sambon glad i alla fall. Hon är pigg och mår bra. Vårt första barn mår bra men jag har svårt att se han i ögonen. Jag kommer få bära på denna lasten resten av mitt liv. Att jag stod bredvid och accepterade att hans syskon blev bortplockat för att mamma är trött.

Jag är kanske självisk? Jag tittade på min sambos mage idag och tänkte att nu är där tomt. Det kändes... djupt, långt inne kändes det. Mörk, tät sorg.