Tappar motivationen för jobbet - Förskollärare (långt)

Precis likadant där jag jobbar också.
Och det enda föräldrarna vill veta är om barnet ätit, sovit, bajsat, och när det kommer till äldre barn - har mitt barn kompisar, leker mitt barn med andra, är mitt barn omtyckt av gruppen. Föräldrarna skiter i att vi har fåglar eller sandlådan som projekt.
Våra soffor försvann utan att vi hann med att säga nej vilket resulterade i att när våra barn vaknar så får dom ofta sitta på golvet och vakna till. Lösningen enligt vår pedagogista? Ha barnen i knät. Hon har ingen aning om att jag är ensam den tiden barnen vaknar då en kollega gått hem och den andra är på rast. Det går bra när dom första två vaknar, men vaknar flera samtidigt funkar det dåligt.
Det barnen behöver är inte att lära sig allt som finns att veta om sand, det är att fp en trygg famn att vara i när man vaknar/är ledsen eller bara behöver krypa intill en stund. Dom behöver lära sig att äta själva, gå på pottan, att fungera i en stor grupp. Men allt det där pratas det inte om alls idag. Det är liksom inte fint att prata om omvårdnad idag. Något som utgör och ska utgöra minst 80% av våran verksamhet.

Angående soffan, så har vi samma situation. Barnen får ligga på mattan, eller golvet eller någons knä för att vakna. Varken bra för oss (arbetsmiljö) eller barnen. Känns inte som god omvårdnad att vakna på ett golv. 

Vi har inte heller madrasser längre utan något tjockare 3 stora filtar/täcken. Barnen får ta sina kuddar/filtar själva och lägga sig var dom vill. Barns inflytande (fungerar så där) blir konflikter då och då, barn som lägger bredvid varandra och stör/provocerar. Men det är inte så hygieniskt (vi kan tvätta täcken ca 1 gång i månaden. Samt det är hårt och lite kallt. Våra golv är rätt kalla och kylan går igenom täcket.

Jag saknar att det inte finns mer tid för varje individ och lek, aktiva vuxna som är med barnen framför allt. Det är små barn jag arbetar med. Dokumentationen är viktig, måste in ett varje dag, minst ett inlägg per pedagog dvs tre barn får minst ett inlägg om sitt intresse, lärande. Och vi ska då uppmärksamma att barnet t ex utforskar matematik när hen häller sand i en hink och jag benämner ordet liten/stor etc. Jag säger inte att det är fel, men det är så korta stunder jag hinner dyka ner i barnets lek. Fokus blir fel.

Jobbar du i Stockholmsområdet? Där är man frälst på Reggio utan att fundera över vilka förutsättningar som finns hos oss i Sverige med 1-åringar som går 40 timmar i veckan. I Reggio har man assistenter som städar undan, byter blöjor etc. Som pedagog där är du i aktiviteter och har tid för både för- och efterarbete. Till exempel.

Har du arbetat efter Montessori? Jag tror egentligen inte på det, men är mer och mer nyfiken och funderar på att plugga något om pedagogiken och hoppa på det.

Ja, jag jobbar i Stockholmsområdet för en större arbetsgivare. Det är inte uttalat att vi är en reggio emilia förskola men vad jag har sett verkar vi gå mot det synsättet. Jag såg precis på TV4 nyheterna där det togs upp att barn rör på sig för lite i skolan. Jag tycker att det är samma utveckling i förskolan. Om vår pedagogiska utvecklingsledare får som hen vill så skulle barnen vara inne varje förmiddag och "skapa/utforska" i ateljen.  Jag säger inte allt är dåligt med Reggio men inte som en helhet!
Samma sak med Montessori. Om jag vore dig hade jag provat att arbeta på en Montessoriförskola och se vad du tycker. En hel del är bra men inte allt. Min erfarenhet är att det passar inte alla barn, då man helst ska vara inne på fm och arbeta med materialet. En del barn vill röra på sig mer.

Mina barn gick på Reggio Emilia förskola och jag ångrar det djupt.

Barnen får välja mycket själva, min son som gillar att bygga , hålla på med lego och leka fritt och gjorde det större delen av tiden. Det gjorde att han inte var förberedd för skolan, han hade ju inte lärt sig hantera pennor genom att rita.

Min dotter fick toppenomdömen, muntliga och skriftliga, de älskade henne. Berodde nog delvis på att hon var väldigt självgående och kunde måla koncentrerat långa stunder.

När hon kom till förskoleklass var de chockade över att hon talade så dåligt, de frågade varför hon inte gått på språkförskola. Dottern fick sen gå hos talpedagog, logoped och speciallärare i fem år. Man jobbade väldigt lite med språkutvecklande arbete på förskolan , inga rim och ramsor och sådant.

Nej det skulle arbetas i projekt och dokumenteras, det var alldeles för avancerat för mina barn, det gav dem inte det de behövde.

Upplevde också att alltför mycket av pedagogernas tid gick åt till dokumentation istället för att tala med barnen.

Jag tycker också att de lade för lite vikt på sång och musik och fokuserade lite ensidigt på det estetiska. Kanske för att det arbetet var lättare att dokumentera och visa upp? Sång och musik är jätteviktigt för barns språkutvecklin.

Visst hade jag och minsann kunnat ta större ansvar för barnens lärande men man orkar och hinner ju inte allt. Jag trodde att förskolan skulle stötta föräldrarna när det gäller barnens lärande.

Jag är inte förskolelärare utan 'bara' förälder... Men jag upplever precis samma! Visat är det kul att kunna gå in och titta på nätet på foton som dokumenteras och så. Och det låter ju trevligt med teman ibland. Men jag blir alltid lite ledsen nöt jag hör pedagogerna säga typ 'fråga nån annan, jag har knappt varit i barngruppen idag' och 'jag har mest suttit vid datorn idag' osv. Sen pratas det varmt om läroplan och reflektion. Men helt ärligt... Jag ser hellre den där varma famnen för mitt barn. Jag vill att mitt barn får ett stort leende av en närvarande pedagog som hon knutit an ordentligt till. Jag vill att mitt barn trivs och har roligt. Omsorgen MÅSTE komma före pedagogiken!

Vi har en hel del sång, rytmik och ramsor hos oss.
Min farhåga är som du beskriver, dvs om man enbart utgår ifrån barnets intresse, inte för någon slags kartläggning så finns det en risk att ett barn inte kan hålla i en penna, klippa med en sax. Detta för att det kanske inte har uppmärksammats, personalbyten, avdelningsbyten, barnet blir intresserad sen..,  En del barn behöver få rätt förutsättningar och uppmuntran att prova på sånt man har svårt för eller inte är intresserad utav.
Vi som pedagoger på de arbetsplatser jag varit på de senaste åren,så vi får inte berätta för föräldern om barnet har svårigheter med något om det inte krävs extra stöd/resurs/kartläggning. I utvecklingssamtalet/föräldrasamtalet ska enbart utgå ifrån vad barnet intresserar sig för nu.

Helt galet enligt mig. Hur ska man då hjälpa barn att övervinna svårigheter. Tänk om man hade samma synsätt för barn som lär sig att gå. Hen får lära sig att gå själv om hen vill.

Jag kämpar, jag får skit/sura miner från min pedagogiska utvecklingsledare för att jag inte kommer på en del möten för att jag håller på med en inskolning med t ex en liten 1 åring som behöver knyta an. "Ni ska dela på inskolningen och barn skolas in i verksamheten"
Men det gäller inte alla barn. Barn är olika. En del barn behöver mer tid och mer ti att knyta an kanske till en pedagog först.
Jag har också efterfrågat varifrån detta synsätt kommer ifrån och vilken forskning som stöder detta synsätt. Men inte fått några svar.

Är det någon annan som vet? Finns det litteratur/forskning som jag kan läsa om denna inskolningsmetod?

Kanske tryck från föräldrarna som inte vill offra två veckor på inskolning?

Många föräldrar gnällde över detta i min bekantskapskrets då det bar två veckors inskolning.

Men jag förstår inte varför man gick från två veckor till tre dagar?

Under de 20 år jag arbetat så är min erfarenhet att föräldrar gör allt för att deras barn ska få en så bra start för sitt barn som möjligt. Och lyssnar/följer förskolans råd. Och nu är dessa råd inte speciellt bra.

Jag vet inte heller som sagt varför man har 3 dagars inskolning eller varifrån det kommer. Det kan fungera på äldre barn (4-5 åringar), barn som gått på förskola tidigare. Men små barn klarar det sämre.

Min dotter går på en kommunal förskola som inspireras av Reggio (Sthlm). Det mesta verkar bra men jag har inte ställt några detaljfrågor om det där med intressestyrt och att inte ta upp utvecklingsområden (hon är så liten och förskolan är en ny värld). De verkar dock fortf köra ganska traditionellt med bilar hemvrå madrasser mm. Det enda jag stört mig på är iden att gardiner stör den pedagogiska utvecklingen för att barnen skulle blanda ihop dagis med hemmet. Kom igen, vad tror man om barns fattningsförmåga? Snacka om att sila mygg och svälja kameler.

Har en anhörig som är fskollärare och jag känner igen en del av era suckar :( och kan inte annat än hålla med.

Och vad jag förstår så tas inte inskolning upp i lärarutbildningen (Stockholm). Men jag är inte säker.

Barns anknytning ser man nog som utvecklingspsykologi och det är därför man inte lägger någon tid på det. Min erfarenhet är att småbarn inte är så populärt att ha VFU bland heller och kanske främst för att både litteratur och uppgifter handlar om äldre barn.

Jag har inte läst något om inskolning när jag läst om Reggio, men när jag pratat med föräldrar från södra Europa så verkar inte inskolning existera samt att föräldrarna sällan säger "Hejdå" utan smyger iväg. Och det är ju många gånger bebisar man lämnar och då är ju omsorgen det centrala. Jag har fått uppfattningen att det främst är de sk assistenterna som har hand om bebisarna där.

Kom till Norge Här har mina barn både familjerum och olika lekvråar, de kartlägger olika färdigheter i ett schema (grovmotorik, finmotorik, socialt samspel, matsituationen, m.m) som tas upp på föräldrasamtalen. En del projekt men inte alls den valfrihet du beskriver. Mycket fokus på omvårdnad, i alla fall på småbarnsavdelningen.

Mina barn går på en Reggio-isnpirerad förskola i Sthlm. Men här finns olika lekvrån, byggklossar, duplo, hemvrå, etc. men sedan erbjuds barnet också skapande verksamhet, lek i vattenrummet, etc där barnen kan välja miljö och aktivitet. Mitt barn är nu 3 år och jag tycker detta har fungerat fint. Pedagogerna frågar barnet: "Skulle du vilja..." De har en lista också där de ser att alla fått möjlighet att göra vissa saker inom ett tema, som de prickar av abrnen på när de gjort något. naturligtvis tvingar de ingen. I de pyssel etc som erbjuds så ingår tex erbjudande om att klippa med sax. Vilket barn nappar inte på att få klippa med sax? jag tror mycket handlar om att det gäller att visa och erbjuda barnet olika alternativ, utifrån det de sedan känner till och fått prova på kan de välja olika saker. 

Tex har de nyss haft tema vatten där de frusit vatten till is, tagit in snö som smält, etc. I dessa teman jobbar de ju också med språket. Mitt barn kommer hem och kan nu massa ord från detta vatten-tema som vi inte skulle pratat om i vår vardag.

Sen förstår jag att man på fsk inte hinner öva på att klippa eller skriva etc i den grad man önskar eftersom det är många barn och få pedagoger. Jag tycker dte är mitt föräldraansvar i första hand att se till att mitt barn blir blöjfritt, lär sig äta med kniv och gaffel, lär sig klippa. Liksom detta med att öva språket, öva skriva, öva läsa. Förskolan är ett komplement till detta.

Däremot tycker jag det är trist att det inte pratas om barnets individuella utveckling på utvecklingssamtalen. På vilket sett skadar det undrar jag. Snarare vore det väl fint att med hemmet kunna samordna saker man övar på. 

3 dagars inskolning är ju konstigt också. jag tror på föräldraaktivt inskolning men i barnets takt. Som tur är har mitt barns fsk ansvarspedagoger. Mitt barn är fortfarande tryggast med sin ansvarspedagog. 

En annan sak jag inte tyckte var bra på vår Reggio Emilia förskola var hur man hanterade om ett barn blev utanför. Enligt pedagogiken skulle pedagogen inte styra och absolut inte säga att alla barn skulle vara med. Istället skulle det göras på ett indirekt sätt, genom att tex pedagogen lekte med Kalle som hade svårt att komma in i leken och att barnen på så sätt skulle vilja leka med "Kalle". Jag tycker att det kanske på sätt och vis är bra men jag tycker att det också innebär att pedagogerna inte visar sitt ansvar som ledare. En ledare bör stå upp och säga att, alla barn får vara med leken. Det är viktigt att de vuxna är ledare. Jag tycker också att om Olle har valt byggrummet i fyra dagar i sträck då skall pedagogen säga att idag Olle får du måla.

Men vi har ju så hög personaltäthet i Sverige att förskolan borde hinna lära barnen det viktigaste, rita, klippa mm. Förskolan skall ju kunna kompensera och ge alla barn samma möjligheter. Sex barn per pedagog var det för de stora barnen på vår förskola och öppettiderna var korta, så många pedagoger var på plats samtidigt. Jag tror tyvärr att dokumentationen tog mycket värdefull tid.

Är "bara" förälder och har bara haft mitt barn på förskola sedan i mars, så jag känner mig rätt ny i förskolevärlden fortfarande. Dottern går på en jättebra Montessoriförskola, där väl den gemensamma nämnaren med ditt inlägg är att det är barnens intresse som styr vad de ska ägna sig åt. Vet dock inte hur pass mycket pedagogerna försöker intressera dem för andra saker, gissningsvis inte alltför mycket. Det jag uppskattar mycket är fokuset på att lära sig vardagliga saker som att dricka ur vanliga glas och gå på pottan (för de minsta), lära sig klä på sig osv. Det är toppen! Ingen aning om hur mycket de dokumenterar, det är iaf inget som jag har fått se :D Det är också toppen att alla barn lämnas ute (fram till 8.45) sen går de in vid 9 och har Montessoripass. Sen lunch, vila, mellis och sen ut igen så vanligtvis hämtar man även utomhus. Underbart :)

Vet inte vad jag ville ha sagt med detta - jo, jag tycker också att det du beskriver låter tokigt men det finns även jättebra förskolor i Stockholms län :)

Jag blev jättechockad när jag skulle skola in mitt äldsta barn vid 1,5 år att det bara var 3 dagars inskolning gick emot sunt förnuft, försökte läsa på varför detta infördes. Verkar väldigt luddigt och inga studier eller forskning om varför detta skulle vara bra. Enligt min mening helt dumt i huvudet för småbarn. Tycker också förskolan blivit lite galen fokus på matte i småbarns gruppen ,, men hallå 15 1,5 åringar på 3 lärare det viktigaste är väl att man hinner trösta leka och hjälpa dessa små barn.