Föräldrar till snart 2 åring- känner ni igen detta? Trots? Utvecklingsfas? Eller något annat?

Det låter som en liten kille som precis upptäckt att han är en egen person med en egen vilja :) Jag har en likadan nyss bliven tvååring och den äldsta som är fem har gått igenom samma sak.

Jag tillämpar principen "minsta möjliga motstånd", om det min tvååring vill är genomförbart utan att det blir fullkomligt kaos så får han sin vilja igenom. Jag tänker att hans trots inte blir bättre av att jag trotsar tillbaka "bara för att". Tids nog så mattas det av.

Om du lyssnar på honom så lyssnar han på dig i sinom tid. Det har fungerat väldigt bra på min äldsta som idag lyssnar bra och går att resonera med.

Angående närhet nattetid så skulle jag låtit honom sova med dig om du fortfarande sover okej då. För även om det kan vara spännande att testa sin vilja så är det nog också en stor, skrämmande värld han upptäcker. Jag tror att även om deras utvecklingsfaser är tuffa för omgivningen så är det dog allra tuffast för barnet.

Tack för ditt svar! Jag tänker och tror precis som dig. Skönt att få det bekräftat. Vissa saker låter vi honom givetvis inte göra oavsett, som att åka utan bälte eller springa med en sax eller ngt liknande.

Men de mindre striderna tar vi inte.

Han får gärna sova hos mig. Han har aldrig velat det innan och jag har saknat det. Så både han och jag njöt inatt när vi fick sova ihop. :)

Precis sådär är fortfarande min snart treåring. Så hon sitter i mitt knä och äter när hon vill det. Vi samsover, annars får ingen sova.

Min äldsta (snart 6) var likadan.

Precis som du själv skrev så finns det vissa saker man INTE kan kompromissa om (bilbälte t.ex.), men resten låter jag vara. Det är viktigare att vi får några stunder av lugn och 'normalt' umgänge varje dag än att spendera timmar av tjat och bråk över saker som var man ska sitta när man äter...

Det går över :)

Vi har också vissa "regler" vi håller stenhårt på i alla situationer. Hålla handen när vi går över en väg eller parkering, inte peta i eluttag, inte springa med sax, gaffel, bordskniv etc och att vi inte slåss. Och även om det kanske är obegripligt varför vi gör så för tvååringen så följer han det utan något större problem.

Det känns som att han vet vad han kan bråka om och vad som är orubbligt :)

Skönt att ni gillar samsovning, då är det ju egentligen ett ickeproblem tänker jag. Fantastiskt att han kan få ha den möjligheten att tanka närhet och trygghet när världen runt omkring gungar :)

Tack för att ni delar med er. Skönt att man inte är ensam om sina problem , haha! :)

Skrattar nästan när jag läser.
Min dotter som just fyllt 2 är PRECIS så där. Äter långsamt, vill sitta i knät på mig och äta, har aldrig brytt sig om det innan.
Hon har även sovit väldigt oroligt i 2 veckor och ligger som ett plåster på sin pappa. Har iof sovit både i egen säng och hos oss blandat sen hon föddes men nu är det extremt..
Har mycket lustiga idéer om diverse saker men vi låter henne hållas så länge det inte är farligt eller kräver sanering av huset efteråt ;)

Vi har/hade det likadant med vår 2-åring. Han upptäcker att han är en egen individ och kan påverka saker. Det är en viktig utveckling.

Håller med andra här om att "följa med" om det är möjligt. Exempel: om vår son inte ville sitta fast i barnstolen längre så skippade vi det. Vi köpte en begagnad TrippTrapp (utan bygel) och han älskar den. Vill han välja yoghurt, kex, skor, napp m m så får han det. Blir det "fel" skor för dagen tar jag med mig passande skor i vagnen och byter sedan..

Vad gäller ilskan: tänk "det är gott gry i honom" och tänk att det hinner ändras några gånger till under resans gång. Här har vi både bra och dåliga dagar..

Vad gäller sömnen kan det vara mardrömmar. Det är inte ovanligt att sånt kan komma i den här åldern..

Hej!

Jag vill bara säga att jag känner igen oss så väl i din text. Det låter precis som vår lilla tjej som fyller två i januari. Hon har alltid varit världens gladaste, mest harmoniska lilla tjej. Nu är hon ofta arg, får ordentliga utbrott, gråter och skriker tills hon kräks, vill inte sova middag, problem vid läggning på kvällarna. Och idag vid hämtning på fsk sa de att hon varit väldigt gnällig i två dagar. Man får nog bara acceptera att det är en fas de går igenom, den omtalade tvåårstrotsen. Styrkekramar till er <3

Hej!

Vi har en grabb på 22 mån som slåss, mest mig som mamma men även äldre kusiner, barn hos dagmamman och i alla möjliga situationer.

Inget är rejält hårdhänt men han markerar tydligt när det inte passar honom.

Vi tror att det både är frustration över att inte kunna uttrycka sig fullt ut men också att han blir arg och svarar emot när han får tillsägelser.

Vi använder time-out hörn när det trotsas och jävlas som mest vilket har fungerat väldigt bra. När han lugnat ner sig så sitter vi ner och pratar med honom, sedan avslutar vi med en kram.

Vår grabb har också ätit bra och rejält alla sina 21 månader, men nu har det börjat knölats. Vi fick låta honom sitta i tripp trapp stolen istället för bäbisstolen för att få matro. Sedan började han med idéen att sitta i vårat knä när han äter, han var rejält sjuk en sväng och fick då sitta i knät för att vi skulle få i honom något alls...och det verkar han komma ihåg..Mycket skrik blir det ????

Han sover mellan oss föräldrar och har så gjort sedan han var ett halvår. Det jag märkt skillnad på nu är att han har många fler mardrömmar än tidigare och ligger gärna sked och vill kramas mer.

Det är hur som helst en väldigt rolig tid med allt som händer i utvecklingsväg..om än även skitjobbig med trots, frustration och många egna idéer.

Nå väl, snart är det nog dags för nåt nytt att ta sig uttryck ????

Brukar kallas för "The terrible twos" Men lugn, de blir ännu värre vid 3 år! Så njut medans det varar :P Jag har just nu en femåring som är på g in i en tidig 6 års trots + en snart treåring som är inne i sin treårstrots "Kan själv" etc.. suck...

Och jag har ingen aning om var alla frågetecken kom ifrån

The terrible twos, haha! Här hemma har det lugnat sig lite igen nu *peppar peppar* Nu sover han gott i sin säng på både dagen o natten igen. :) Lille gubben! Så hoppas det är någorlunda lugnt till treårstrotsen nu då ;)

Skönt att han har lugnat sig, tänkte också att de kan ju få kindtänder runt den åldern och då kan de vara ruskigt arga, inte så konstigt kanske med tanke på hur ont det gör.

Mycket möjligt! Förklarar ju i så fall att det gick över relativt snabbt och att han inte velat äta och så. Lille skrutten. Idag har han fyllt år och ätit tårta med babblarna. DÅ gick det utmärkt att sitta i barnstolen ;)

Men.. sover de sämre när de börjar trotsa sen också?!  :C

Ja, utvecklingsfaserna påverkar barnet på många olika sätt. På vissa märks det inte så mycket medan andra drömmer mardrömmar.
Det är ju både en mental och en fysisk utveckling och vi bearbetar mycket i drömmen :)