Livskris

Hej.

Jag och min sambo har haft ett bra och stabilt förhållande i lite mer än 5 år nu. Jag älskar denna människa fruktansvärt mycket.

Min partner går igenom något av en livskris just nu. Vi vart tillsammans i ganska tidig ålder och nu känner hon att hon "missat" så mycket av ungdomen.

Min sambo var ute och reste i 2 veckor med kompisar. Före resan så planerade vi att skaffa hus och verkligen satsa på det, men nu efter resan så har allt vänt helt och hållet åt andra hållet. Hen känner att det är för tidigt med allt, hen vill ut och resa själv och hitta sig själv. Jag har sagt att hen får fara ut och resa. Antingen med mig eller helt själv, så länge jag kan lita på att hen är trogen mot mig. Det är ändå ett tveksamt svar jag får. Så jag frågar ifall hen vill hålla på med andra människor, då får jag svaret. "Njaaa, nee det vill jag väl inte. Men ifall jag skulle vilja så vill jag ha möjlighet att göra det. Och inte ha något som bromsar mig". Hur ska jag reagera på det ? Jag vill göra allt för min livspartner, men för mig känns det lite som att hen säger rakt ut att jag inte duger, hen vill ha spänningen och "leva fritt känslan". Men hen vill ändå vara tillsammans med mig och säger att hon ser mig som sin livspartner. Att hon vill bli gammal med mig osv. Jag kan ge hon allt det där med att resa själv osv. Det ENDA kravet jag har är att hen är trogen. Ändå är det tveksamt ? Jag menar. Hen kan få i princip allt. Förutom att ligga runt med folk och ändå är det tveksamt.

Är så förvirrad så vet inte riktigt hur man ska tolka allting. Vore bra att få lite feedback hur någon helt opåverkad ser på detta