• Triloppin

    Utstuderat elak femåring

    Min dotter är fem år och går i förskolan. I gruppen finns en pojke som vi kan kalla Anton.

    Anton är elak mot de andra barnen på ganska utstuderade sätt. Hans specialitet verkar vara att säga att han ska skada eller döda folk som det andra barnet tycker om, tex bästisen eller föräldrar. Han jagar de andra, säger elaka saker, uppenbart för att såra. Han leker

    med två av barnen men de andra verkar undvika honom när det är fri lek. I uppstyrd verksamhet verkar det gå bättre.

    En gång träffade jag Anton och hans mamma på stan. Anton berättade triumferande för mig hur han brukade skrämma flickor. Mamman log lite besvärat och sa något i stil med att han bara hittade på. Men allt han sa stämde med vad min dotter berättat. Mamman sa inte åt honom att han gjorde fel utan viftade bara bort det. Det var jag som frågade honom vad flickorna tyckte om att bli skrämda. Han svarade inte.

    Han har sagt andra nedlåtande saker om flickor.

    Redan som treåring sa Anton fula ord till mig när jag hämtade/lämnade. Jag sa åt honom att man inte får säga så.

    Jag vet inte hur jag ska göra. Jag har sagt till min dotter att jag förstår varför hon inte tycker om honom och att hon inte måste leka med honom.

    Kan man be rektorn att sätta mitt barn i en annan förskoleklass än honom? Hon är rädd för honom. Kan man kräva att han får en assistent?

    Vi har pratat med personalen och de känner till problemet men kan så klart inte berätta för oss om några eventuella insatser.

    Är det värt att göra en orosanmälan? Den här lille killen kommer ju att åka på storstryk när han blir äldre om han inte får hjälp. Såg nyligen "Ditt förutbestämda liv" och Anton stämmer så väl in i beskrivningarna av de barn man i studier har sett förblir våldsamma och kriminella livet ut.

    Har någon några erfarenheter, tankar eller idéer? Jag vill tex gärna höra vad förskolepersonal har för åsikter. Jag är orolig både för honom och för min dotter.

  • Svar på tråden Utstuderat elak femåring
  • Dksla

    Jag tycker du skall ta kontakt med rektorn, förälder och socialen i den ordningen. Det är inte ok beteende och personalen vet troligen om hur läget är men får kanske inte resurser innan folk klagar till ledningen. Hälsan tiger still och utan klagomål räknar rektor det som att allt är ok. Funkar inte det så kolla med förälder om de försöker hjälpa honom på något sätt. De kanske jobbar som fasiken med honom men ändå könner att de behöver försvara honom utåt. Men känns det helt kört så kan du alltid göra en orosanmälan. Men tänk på att det inte är så kul att få en orosanmälan på sig - det tar mycket energi för en familj som sannolikt redan kämpar.

    Hur eller hur så behöver killen hjälp med empatiutvecklingen i den mån det går.

  • Triloppin
    Dksla skrev 2016-10-24 21:23:58 följande:

    Jag tycker du skall ta kontakt med rektorn, förälder och socialen i den ordningen. Det är inte ok beteende och personalen vet troligen om hur läget är men får kanske inte resurser innan folk klagar till ledningen. Hälsan tiger still och utan klagomål räknar rektor det som att allt är ok. Funkar inte det så kolla med förälder om de försöker hjälpa honom på något sätt. De kanske jobbar som fasiken med honom men ändå könner att de behöver försvara honom utåt. Men känns det helt kört så kan du alltid göra en orosanmälan. Men tänk på att det inte är så kul att få en orosanmälan på sig - det tar mycket energi för en familj som sannolikt redan kämpar.

    Hur eller hur så behöver killen hjälp med empatiutvecklingen i den mån det går.


    Tack! Jag drar mig verkligen för att göra orosanmälan. Har tänkt att jag i så fall ska säga som det är - att jag tror det är i huvudsak barnet det är "fel" på, inte föräldrarna. Jag kan tex förstå om mamman ville undvika offentliga utbrott då när vi sågs på stan.

    Tar till mig ditt råd om att prata med rektor. Föräldrarna är jag kanske tyvärr för feg för att prata med, pinsamt nog... Och jag vet inte riktigt vad jag skulle säga. De känner med all säkerhet till problemet.
  • lövet2

    Små barn som kallar vuxna fula ord och säger nedlåtande saker om flickor - de kan inte det bara av sig själva. De har lärt sig det någonstans. En pappa, styvpappa, storebror ...?

    Min son gick tillsammans med en kille av den sorten. Det kom så småningom fram att hans nya styvpappa var psykopat och misshandlade mamman. Mamman å sin sida hade börjat dricka för att orka med.

Svar på tråden Utstuderat elak femåring