Kirurgisk abort erfarenheter

Jag har gjort en sådan för två år sedan, ingen abort men ett missfall som inte ville komma ut av sig självt. Jag hade haft ett relativt sent missfall och fått medicinsk abort innan som inte funkat och hade blött i sju veckor innan min skrapning så jämfört med den psykiska pressen så var kirurgisk abort väldigt skönt tycker jag. Jag gjorde min på ultragyn på Odenplan, fick komma dit ca 20 min innan och ta på mig en frottémorgonrock (dvs inte så "operationsaktigt"). Sen gjorde själva skrapningen i typ en gynstol. Sövdes med en spruta i armen och märkte ingenting, var groggy efteråt i kanske 20-30 min men sen kunde jag åka hem utan problem (i bil med sällskap, men hade nog kunnat ta mig själv också) Blödde kanske 2 veckor efteråt (mindre och mindre) och först därefter fick jag negativt på graviditetstest, när allt verkligen var ute.

De var snälla men professionella. Jag mådde så psykiskt dåligt då så jag minns det mest som en dimma, men minns att jag var väldigt lättad efteråt att det äntligen var över! Hade aldrig sövts förut men det gick verkligen bra. Det kommer gå jättebra för dig också! Stor kram och kämpa på med din sjukdom! Kram <3

Gjorde en kirurgisk abort på SöS, alla jag träffade var otroligt snälla och professionella. De förstår att det är en jättesvår sak att bestämma sig för. Kan verkligen rekommendera att träffa deras kuratorer både före och efter om det finns möjlighet till det om samtal är något som du känner är positivt. Förstår att du kanske har dåliga vårderfarenheter om du har en ätstörning. Det är troligen teamet som gör planerade dagoperationer du kommer träffa, de är definitivt vana vid alla sorts patienter. Det normala är att du stannar kvar på avdelningen ett par timmar, det är bara om det är komplikationer som de skriver in dig över natten, men om du redan är inlagd kanske de hanterar det annorlunda.

Jag valde också kirurgisk abort eftersom jag var så ledsen och psykiskt skör att en medicinsk inte kändes möjlig att genomföra. Tyvärr var jag för lättsövd, de hade lite svårt att väcka mig efter narkosen. Det berodde nog på att jag inte kunde uppskatta min vikt så bra, hade gått ner mycket eftersom jag var extremt illamående så de gav mig troligen en för hög dos. Men det är inte särskilt farligt. Jag blödde en del precis efter och lite mindre dagen efter (tänk normalriklig mens) och sen inte mer.

Lycka till och hoppas att allt går bra. Tänk på att det inte behöver betyda att du inte kan bli mamma ändå i framtiden. Stor kram till dig!

Tack så underbart mycket för era svar <3 det betyder massor, mer än ni kan tro! Så starka ni har varit. Ska också försöka vara lite stark de kommande veckorna! Tack tack tack <3

Hur går det för dig ? Ja gjorde en sådan abort för 11 år sen så jag bara var 15 år och använde preventivmedel.

Även om jag var ung och inte brydde mig värst mycket (just då) så kan jag ändå tänka på det idag när jag ser mina 2 flickor som jag har idag.

Jag blödde ca 1 vecka efter aborten. Läkarna och kirurgen var väldigt trevliga och duktiga :)

Hej såg att tråden är lite äldre men har själv hamnat på forum i det senaste och ville dela med mig av en positiv erfarenhet. 

Har själv hemsk kräkfobi och haft problem med ångest så för mig var det inte svårt att välja kirurgisk abort. Jag ville först bara få lokalbedövning men blev lyckligtvis övertalad av den jätteduktiga narkossköterskan strax före ingreppet. 

Men kort om dagen för ingreppet. 
Vaknade och var väldigt nervös, men stålsatte mig. Min man skjutsade in oss till sjukhuset och var där hela dagen. 
Innan vi åkte förde jag upp 2 cytotec, kände inget direkt av dom. När vi kom upp till dagkirurgin så blev det en stunds väntan men sen gick allt ganska snabbt. Pratade med läkaren och narkossköterskan, fick byta om och sen fick jag en säng. 
För att lindra min oro för illamående fick jag postafen (+långtidsverkande ibuprofen och alvedon) före operationen. Sen Skövdes jag med endast propofol som är mot illamående och sen kortison som också motverkar det. 
Skjuts in i operationssalen, somnade och vaknade kort därefter. Mådde bra när jag vaknade. Mensvärk kom krypande ju mer jag kvicknade till som värst var de kanske 5/10. Tackade nej till morfin, men fick en värmefläkt under täcket som var underbar! Sen ny dos alvedon och fick lite festis. Var mest nojjig att jag skulle få panikångest när jsg klev upp så väntade lite extra länge med att kliva upp. 

Min man fick komma in på uppvaket efter ca en timme sen satt vi kvar en timme till ungefär.

Allt som allt gick det väldigt bra, fantastiskt omhändertagande av personalen. Värken var inte så farlig på kvällen, blödde mest första dagen och lite dagen efter. Sen var det väldigt lite tiden efter. 

Hoppas det här kanske ger tröst till någon❤️