Varför tycker du att Asperger är en sån himla fin gåva?

Det är därför jag alltid blivit väldigt upprörd när folk hyllar AS, för att folk som inte har det tror sig veta vad de pratar om, de skulle bara veta hur kul det är att bli galen av ångest för att man inte kan försvara sig mot negativa intryck som normala kan och sen bli självmordsbenägen.

Fast jag kanske är en idiot som alltid tar illa åt mig av det, vad vet jag?

Nu är ju inte självmordstankarna något man delar med andra. Det är något man håller för sig själv, eftersom det ju handlar om en själv och inte någon annan.

Jag har aldrig önskat att jag hade aspergers men det utesluter ju inte att jag kan se kvaliteterna hos folk som har det.

När jag var 15 år var jag tvungen att åka på ett läger för barn och ungdomar med Asperger och större saker, ADHD t.ex., blev mordhotad där av en person som är fruktansvärt farlig. Hade inte jag haft en diagnos som omfattas av LSS hade inte jag fått den där lägerplatsen och då hade jag aldrig träffat honom eftersom jag inte umgås med kriminella galningar.

Där har ni skälet till att jag hatar min Asperger så mycket, jag fick ett svårt trauma av vad han gjorde mot mig, jag har velat dö pga. det, när jag var 15 funderade jag på självmord första gången.

Vilka kvaliteter? Menar du att man kan analysera sönder saker? Jag själv tycker sånt är rätt jobbigt jag.

Då har du aldrig själv burit på något sånt, det märker jag. Det är ingen liten jobbig struntsak, då har man kommit till en punkt där man vill ge upp, helt plötsligt spelar det ingen roll vad mor och far och eventuella syskon skulle få för trauma! Tänk till lite nu.

Jag tycker bara det är så himla konstigt, här i Sverige har vi alltid hållit stenhårt på att kan man inte bete sig som folk i allmänhet ska man hålla sig borta, och sen plötsligt säger folk att AS som gör att man kan vara rentav helt socialt handikappad är bra. Hur ska folk ha det egentligen? 

De flesta hyllar ju inte diagnosen. Du talar ju om enstaka personer här på forumet.

Att sedan många vill försöka fokusera på att det inte bara är negativt är ju en annan sak. De vill nog bara visa att det finns en plats för as här i världen.

Jag vet inte om jag har liknande drag men jag tycker om tydligheten.

@TS: Tror jag förstår hur du menar. Har själv ADD och får också min diagnos förskönad av andra då & då. Fast diagnosen egentligen enbart vart en negativ destruktiv kraft i mitt liv som gjort mig sårbar & ställt till det på olika sätt. Jag hade fan gärna sluppit ha ADD.

Jag var lite otydlig, det får jag erkänna, men det där om forumet stämmer, jag drog en förhastad slutsats. Dock så var jag på en föreläsning för några år sen om AS eller om det var ADHD, minns inte vilket, iaf. så gick jag efter kanske en timme eftersom han som föreläste om jag minns rätt började väldigt tydligt med att säga att det är en gåva man ska vara tacksam över. Ja, jag kanske är en dumskalle men jag blev riktigt upprörd, jag tog verkligen illa vid mig.

Jag vet att Sverige är världens kanske mest toleranta land mot AS men jag upplever fortfarande att många människor tar avstånd från en om det märks på en att man har AS och har lite svårt med det sociala, jag kan ha tolkat det fel dock men jag upplever att det fortfarande är så. Fast det kanske inte är så konstigt iom. att svenskar är ganska slutna.Det är du inte ensam om, jag upplever faktiskt att många människor, AS eller inte ogillar det där katten kring het gröt, det börjar faktiskt kännas mer och mer som någon gammal dålig vana folk hade för typ 40-50 år sen. Vilket är skönt, det har underlättat mycket! :) Förstår inte varför vi i Sverige ens har haft det där, vi är ju typ det enda landet i världen som haft det om inte jag vet fel.:/ Stackarn, exakt så känner jag med trots att jag har fått mycket bra saker också av diagnosen, tex. så har jag lärt känna flera underbara människor genom den men jag hade också gärna sluppit ha det eftersom jag har alltid haft skitsvårt med känslorna. Är övertygad att hade jag inte haft så extremt starka känslor så hade jag sluppit en väldans massa besvär, visst, man kan ha det utan AS men AS gör ju trots allt att man har ännu svårare att styra dem.

Tänk lite? Varför ska jag göra det? Vet du ens vad du pratar om här?
Självmordstankar i detta sammanhang har inget med att "ge upp" att göra. Det är något naturligt som att känna hunger och vilja äta. eller att känna trötthet och vilja sova. Tänk så och du tänker inte som (andra) vanliga människor.

Ja, det gör jag, jag funderade på självmord redan vid 15 års ålder och vid 18 försökte jag faktiskt begå självmord. Förstår inte riktigt hur du kan tro att det är något naturligt som att känna hunger och trötthet, hur tänker du nu?

Hade jag fått leva om mitt liv hade jag helt klart varit utan diagnosen. Men diagnosen är en del av mig, och nt:s kan absolut lära av oss med. Vi har oftast en bättre förmåga att se bortom normer och kan tänka annorlunda. Men tyvärr så är det mer nackdelar än fördelar.

Exakt, jag kan bara referera till mig själv, jag förstår verkligen inte alls varför det är så himla bra att kunna citera en hel film samtidigt som man har jättesvårt med arbetsminnet, vad är det som är så fantastiskt fint med det??

Nej precis det gäller att man är intresserad av något som man även kan ha nytta av.

Jo precis.