Lungcancers sista skede?

Hej.

För tre månader sedan upptäckte man fläckar och vätska i lungorna. Man konstaterade att han hade stadie 4 i lungcancer mes cancer i bägge lungorna. Flertalet metastaser i hjärnan, skelettet, lymfkörtlarna, levern och binjurarna. Han genomgick 2 cellgiftbehandlingar och verkade bara bli sämre av dessa. När tredje behandlingen skulle äga rum ansåg jag att han var alldeles för svag. Jag hade fått köra honom till avdelningen i rullstol och han hade på morgonen fått hjälp av sin sambo att klä på sig. Han las in och två dagar senare konstatede man blodproppar i bägge lungorna. Detta var den 13/9. Han fick medicin mot detta och även vätskedrivande. En dag, efter blivit bättre och bättre under 3 dagar krävde han syrgas och gick på en dag från 3L till 7.5L. Han flyttade till Hospice. Jag har hittat massor av fel i sjukvården men mer om det i annat inlägg. Jag upptäckte då iallafall att han inte fått sin kortison som han ska ha på 4 (!) dagar. Han fick dom snabbt som attan och dagen efter gick han från liggande nästintill okontaktbar till att bli sig själv igen, kunde äta själv mm. Häromdagen gick han ner till 5L syrgas pga höjda värden i blodet och idag sänktes det till 4L. Han har sedan han kom in på Hospice fått mer ont i bröstkorgen och får nu daglig dosering av morfin med behov av påfyllnad på dagen. Hans humör är bra (mot mig, inte mot hans sambo) och han äter bra

Han har bra och pigga dagar och idag var en trött dag där han sa att han knappt orkade sitta upp i fotöljen. Ni som har erfarenhet av lungcancer i slutets skede, hur upplevde ni allt? Finns det hopp att han får komma hem med syrgas eller om ni läser mellan raderna, är detta slutet?