Vart ska barnet fira jul?

För att jag sak förstå bättre. Är barnet med pappan ganska jämnt med vad du är det, alltså är ni ungefär lika mkt med barnet båda två? För isf vad skulle bli konstigt för barnet. Förstår pappan att han vill fira med sitt barn. Kan barn fixa att börja på förskola vid 1 års ålder tror jag att de klarar att fira jul med sin far på den plats han befinner sig på.

Jag tänker att julen vid 1 års ålder är rätt diffus för barnet i alla fall. Det spelar ju inte barnet någon roll om det råkar vara 24e i kalendern eller 26e när man äter julmat och öppnar klappar. Det är ju perfekt läge att fira jul på två ställen. Pappan har rätt i att ni bör dela upp högtider. Just nu är högtiderna mer för er skull än för barnets.
Satsa på att få ha barnet på jul när det är 2 år istället. Då är det mycket mer medvetet om vad som händer. Fira jul i år också, men du kan fira annan dag än just julafton.

Varför skulle du ha någon slags ensamrätt på just julafton? Om barnet och pappan har en fungerade relation finns det väl inga hinder för att ni har barnet varannan julafton. Du verkar ju vara beredd att låta honom ha barnet varannan helg inom snar (?) framtid och julafton är en dag som vilken annan.

Kommer osökt att tänka på flera skilda mammor jag känner som måste ha barnen på julafton och påskafton men pappan ska minsann ha barnen på nyårsafton och midsommarafton... undrar varför liksom.

Varför ska du ha rätt till varje julafton med barnet? 
Sambon o hans ex turas om så att de varannat år har julafton o varannat juldagen.

Jag kan tänka så här: för barnet har julen ingen som helst betydelse. Så för BARNETS del är det helt egalt var det firar julafton. Faktiskt. Det är dina förväntningar inför julen som du vill infria. Så försök tänk lite om det är för din skull eller barnets skull du vill fira julafton med henom. Självklart vill ju även pappa fira. Men ni gör det för er egen skull och inte barnets. Eller hur?

Barnet är en del av er båda. Och barnet har rätt till er båda. Så länge det mår bra hos er båda får ni vara lite generösa och försöka dela upp storhelgerna. Så låt du pappan ta julafton i år om det är så att han verkligen vill det. Ni kommer fira jul ihop många många år framöver tillsammans med släkt, barn och vänner. Och du kommer få igen din generositet. Jag lovar.

Tryggheten finns hos framförallt föräldrarna. Resten av människorna runt omkring är mer diffusa. Så tryggheten kommer finnas var helst barnet firar sin jul.

Nu är min bonus mycket äldre men hon firar hos sin mamma för att det är där hon är rotad. Vad gör det om vi får fira jul med henne två dagar senare? :) någon gång har hon varit med oss men det är väldigt få gånger. Hon bor mest hos sin mamma och vill fira där och jag kan också känna att man ska fira jul där man lever mest. Jag är 28 år och har aldrig firat utan mina föräldrar, säkert ovanligt men så är det :)

Skulle tycka det var självklart att dela.

Från det att barnet börjar ha umgänge med övernattning känns det självklart att även jul delas. Barnet har lika stor rätt till båda föräldrarna och där innefattas självklart (borde vara självklart iallafall) att få vara med sina föräldrar på högtider. Även med förälderns familj - dvs barnets släktingar och eventuella framtida syskon. Eller tänker du att det är rätt att förvägra barnet att fira jul med pappa, farmor, kusiner och framtida syskon på pappas sida?

Tycker även det är HELT FEL att barnet i framtiden ska få "välja".. Du sätter isåfall barnet i en sits där BARNET får ta ett vuxenansvar. Antingen gör barnet dig besviken eller så blir pappa besviken.

Nä, styr upp detta redan från början. Varannan jul är väl ett rätt bra upplägg och då barnet är så litet känns det ganska självklart att första året blir med dig. Nästa år hos pappa. Byt på juldagen så kan den förälder som inte hade julafton fira den dagen med barnet

DU har inte ensamrätt till ditt barn för att du är boendeförälder. BARNET har rätt till er BÅDA föräldrar.

Men du tycker TS barn ska alltid fira med bara en förälder och alltid utan den andra för att mamman vill ha det så.....?

Klart både mamma och pappa ska kunna skapa traditioner med sitt barn varannan jul!

Sedan är det ju alls inte omöjligt att fira jul tillsammans både pappa, mamma, mor- och far-föräldrar, nya partners, bonusbarn osv också. Vilket kanske blir en ännu bättre lösning för alla inblandade..?

Plus även nya partnernas släkt?

Vi har bonusbarn båda två. Min dotter (5 år) firade de första åren bara med mig då pappan inte bryr sig om att fira jul alls, utan hellre umgicks med flickvännen. Så förra året var första året då hon inte var hemma hela julen, vilket kändes jättekonstigt. Hon var med pappan två dagar och med mig en plus sin födelsedag direkt efter jul. Hur det blir i år vet jag inte ... Påsken fick vi två dagar var, då de åkte iväg till farmor.

Sambons dotter sjunger in julen med sin mamma på julaftons förmiddag, sedan har vi firat med sambons familj. Mina föräldrar har bara mig och min bror så de är mer flexibla och brukar kunna komma på juldagen, brorsan är ibland utomlands. Sedan har sambons ena morbror stor julmiddag med släkten på ca 50 personer på annandagen. Den 27:e slutfirar vi julen med de kusiner som inte hunnit byta julklappar och sedan kör vi hennes kalas efter det. Sambons dotter får ju välja dagar, men firar 2 av 3 dagar hos oss då hon ändå bor övervägande del hos mamma. Däremot har mamman alltid haft midsommarafton då de åker iväg till mormoderns sommarställe. Påsk har hon fått välja, sedan i fjol, hon är snart 12 år. 

Så ett tips är väl att diskutera vilka släktgrenar som träffas vilka dagar och försöka pussla ihop det för dotterns bästa. Sedan blir det skittomt när inte hela familjen är samlad, men det är ju en känslomässig sak, det är ju ni som valt att separera och inte barnet. Att du har mer rätt till barnet än pappan är ju bara bullshit, likaså att hemmet skulle stå högre i kurs. Ska du se det så kan du ju aldrig vara fri att åka bort en jul och fira hos barnets morföräldrar. En del har halva julaftonen var, vilket jag anser hattigt, då är det bättre att få 1,5 dag var eller kör vartannat år 1 eller 2 dagar. Påsk varar ju längre och har 4 dagar att dela på. Midsommar och nyår är ju mer likställda. Den som vill festa brukar ju vilja bli av med barnet ...

Dock har jag väl lättare att räkna med barnet då hon bor mest här och pappans umgänge har varit mer opålitligt.

Och när/om det kommer nya syskon - säg på både mammas och pappas sida - skall dessa mor och farföräldrar, mostrar, fastrar och kusiner även de vara med på den gemensamma julen? Säg att bonusföräldern har barn sedan innan - ska de också vara med? DERAS andra förälder?

När man separerar/skaffar barn med ngn man inte lever med så behöver man oftast frångå att göra saker som en kärnfamilj eftersom det väldigt ofta finns fler parametrar än att mamma och pappa inte lever ihop längre att räkna med. Med lite framförhållning, samarbete och ett i förväg överenskommet avtal kan det ändå bli väldigt bra :),

Har man delad vårdnad är det väl mest rättvist att dela på storhelgerna också? Varför har mamman mer rätt till att ha barnet på julafton? Så småningom vill kanske pappan ha varannan vecka tänker jag. Barnet ska absolut inte behöva bestämma, det blir bara en press för barnet som inte är bra.

Tja, det beror väl helt på hur man vill göra i just den släkten/släkterna. Jag växte upp med skilda föräldrar och vi firade alla högtider/födelsedagar ihop, alla föräldrar, partners, bonusar, mor/far-föräldrar, kusiner osv. Alla som ville komma var välkomna, alla hjälptes åt att få logistiken att funka. Men varje familj får ju göra precis som de vill, ville mest säga att det finns fler alternativ än vartannat år.

Vi kör varannan jul. När barnet var litet så hade ena julafton och andra juldag och annandag. Numera kör vi att en har alla julhelgsdagarna, dena andra har nyårshelgdagarna och så växlar vi vartannat år. Funkar utmärkt. Barnet har ju även ett sammanhang med sin pappa och dennes släkt. Tycker det är jätteviktigt för mitt barn att ha flera kontexter än bara min.