Vi har inte sex längre-han tar inte tag i problemet.
Hej!
Jag känner att jag kommit till en återvändsgränd i min relation, och verkligen inte vet vad jag ska ta mig till.
Jag och min kille har varit tillsammans i ca 2 år och nu kan man säga att sexlivet har svalnat, eller det är sjukt kallt och för att vara ärlig så närmar det sig nollpunkten. Gissningsvis har vi gått från att ha sex två/tre gånger i veckan till att ha sex högst en gång i månaden de senaste tio månaderna.
Vi hade bra sex tidigare och vår relation är nog som de flestas, den har upp- och nedgångar men alltid så finns där kärlek.
Jag vet att han har det stressigt på jobbet i omgångar, att han inte tränar, snusar och tar ofta några öl med kollegor eller vänner, allt som enligt forskningen tydligen hämmar sexlusten. Så det finns uppenbarligen massor av saker att arbeta med och potential för oss att vända skutan så att säga.
Men saken är den att han inte verkar vilja ta tag i problemet.
Jag är ofta den kommunikativa personen när det kommer till problem, och i det här fallet känns det som jag har prövat allt, jag har testat alla anfallsvinklar på det, Jag har;
frågat om nått är fel, om jag kan bli mer attraktiv för honom, om han ska testa kosttillskott, inte tagit upp det alls på väldigt lång tid, haft "sexförbud" (för att minska krav och press), jag har gråtit, och varit lättsam om det.
Kort sagt det känns som jag har testat ALLT för att vi ska kunna prata om det, jag har stärkt fram en hand tusen gånger om och alltid mötts av ett ointresse.
Det enda som jag rimliga jag kommer fram till är att han inte vill ta tag i problemet eller diskutera det . Och det kan bero av två anledningar, antingen han tycker det är så sjukt obekvämt att prata om eller att det är jag som är hans problem.
Det sista alternativet är såklart det värsta scenariot, och det är just det som jag målar upp i mitt huvud, att jag inte duger och att det bara är en tidsfråga tills han kommer att lämna mig.
Nu känner jag inte att jag längre kan ta upp ämnet fler gånger, att jag nått någon slags gräns av vad som är vettigt i den här envägskommuniktationen.
Så vad gör jag nu?
Någon person tänker säkert nu; Ge honom den här texten, fråga honom; "Så vad gör jag nu?". Tyvärr är jag ganska övertygad om att han inte kan svara på den frågan, och om jag inte mins fel så har jag lagt fram det ungefär så här en gång tidigare.
Jag vill att det ska funka för oss två men jag har ingen aning om vad jag ska göra nu. Så snälla ni där ute, har ni några råd?