Fel fader?

Det ni kan göra, är att din nuvarande kille testar sig. Det kan man göra privat. Är han pappan, så är problemet löst.

Om inte, så får ni gå vidare.

Ja det är en bra idé! Om det visar att det inte är han, hur bör vi gå vidare då?

Är din kille ok med detta??? Räknar han sig ändå som pappa?

"Riktiga" faderskapstest är ganska dyra att göra privat eftersom resultatet ska hålla i domstol. Jag skulle rekommendera att du först gör ett mycket billigare privat test i första läget, nämligen www.familytreedna.com Family Finder-test. Det kostar ca 700:-/person och egentligen är det din kille och barnet som behöver göra testet, men kanske lika bra att du själv gör det samtidigt.

Testet är jättelätt att göra. Man borstar med en liten tops på insidan av kinden och skickar in till ett labb i USA.

Tekniskt sett är testet lika tillförlitligt som ett vanligt faderskapstest, men eftersom ingen utom ni som gör testet vet säkert vem som lämnat DNAt kan det inte användas som bevis i domstol.

Skulle det visa sig att din kille inte är pappa till ditt barn så bör du i nästa skede ta kontakt med en jurist, t.ex. "Familjens jurist" som kan hjälpa dig med processen att häva faderskapet som görs av tingsrätten.

Faderskap är svåra att häva och ändra av en anledning. Man ska inte kunna beröva barn sina föräldrar hur som helst.

Fundera ett varv till om ni verkligen vill dra igång en rättslig cirkus. Med vilket resultat? Att ert barn kanske förlorar sin pappa. Vad händer om den nya pappan varken vill ha umgänge eller adoptera bort barnet? Då har du ert barn hamnat i ett sämre läge än nu.

Du har inte medvetet ljugit eller mörkat. Gör ett privat dna-test så ni själva vet. Om den andra mannen är pappa kan ni berätta för honom om ni tycker det är lämpligt pch lämna saken i hans händer. Kanske vill han inte ens driva frågan i domstol. Och såklart bör ni berätta det för ert barn så han själv känner till det.

Men som jag ser det. Tiden kan inte vridas tillbaka skadan är redan skedd. Är det verkligen för barnets bästa att 'byta' pappa?

Det spelar inte någon roll att hon inte "medvetet ljugit eller mörkat"! Finns det den mista risk för att någon annan kan vara fader till barnet så ska det utredas. Punkt slut. Det är inte upp till mamman att avgöra vem som ska få vara pappa till hennes barn. Barnet har rätt att veta sitt biologiska ursprung från födseln. Den biologiska pappan har rätt att veta att han har ett barn. Alla syskon har rätt att veta sina biologiska syskon. Det här är en mänsklig rättighet och reglerat enligt lag. Att handla annorlunda är egoistiskt och vidrigt. Ingen vill leva någon annans lögn!

Det skulle självklart vara ett stort svek både mot den biologiska pappan och mot barnet att inte göra vad du kan för att klarlägga vad som är sanningen när du misstänker att fel pappa registrerats som far till barnet. Jag tycker att det ingår i ditt ansvar som förälder att försöka ta reda på sanningen och berätta den för barnet.

Dessutom är det så att sanningen brukar komma fram på dett ena eller andra sättet och vad gör du då när ditt barn är 20 år och inte längre vill ha kontakt med dig på grund av sveket?

Självklart ska sanningen fram! Varför? Jo för att den är sanningen och barnet samt pappan förtjänar den.

Den rätten tillvaratas redan i och med rigorösa faderskapsutredningar. Faderskap är svårt att häva och ändra av en anledning. Och det är för att det nödvändigtvis inte längre är för barnets bästa. Vem som helst inser ju att barn inte mår bra av att byta pappa hur som helst. Med det sagt behöver barnet inte hållas i mörker. Man kan mycket väl berätta sanningen för barnet utan att ändra på det juridiska faderskapet.

Ok men vi kan göra ett sånt där test Som beskrivs i ett inlägg me om det visar att min make inte är fadern, vad gör vi då? Jag har berättat om mitt tvivel till maken och han vill inte göra nåt åt det för hantycker ju att ha är pappan oavsett efterom han tagit hand om honom så länge. Så då måste jag anmäla det men kan jag göra det? Har för mig att jag avsade mig den rätten när bekräftelsen skrevs på, att det stod så? Att bara fadern och barnet kan rivs upp bekräftelsen nu. Och sonen är för litet och maken vill inte. Men kan den andra mannen göra det om jag berättar till han och han vill göra det?

Vad jag vinner på att göra det är att jag inte vill råka illa ut om det kommer fram i framtiden och kanske förlora vårdnaden över det då om Jag blir stämd. Jag trodde ju att det var maken men nu tror jag ju inte det längre och då blir det ju lögn och att jag förnekat umgänge?

Jag vet inte vad som räknas som bäst för sonen? Att ha kvar den fader han har nu (man kan ju berätta hur det ligger till när han Är äldre oavsett) eller att byta? Spelar det nån roll hur gamla han är?

Vad betyder det att faderskap är svårt att häva? Är väl bara att visa upp ett faderskapstest? Eller be dem ta ett?

"Rigorös faderskapsutredning" har tydligen inte skett i detta fallet. Inget barn mår bra av lögner. När barnet fyller 18 år har det själv rätt att ifrågasätta och häva faderskapet genom DNA-test. Ska den ovetande biologiska pappan få besök av sitt vuxna barn då? Eller ska det vuxna barnet dyka upp på sin biologiska pappas begravning för att ta del av arvet inför sörjande och chockade halvsyskon? Det här berör inte bara barnet. Det berör även barnets alla biologiska släktingar och deras familjer.

Gör ett privat test. Visar det sig att han inte är fadern så startar du en ny tråd där du undrar hur ni går tillväga nu. Dumt att planera för "det värsta" i förväg. Han kanske faktiskt är rätt pappa.