Vad kan felet vara?
Måste få skriva av mig.. Jag och min sambo är 27 år gamla och har kämpat i snart två år med att få barn. Inte så lång tid för vissa, men för oss känns varje månad som en evighet numera. En evig väntan, längtan, frustration och sorg som inte går över. Sjukvården har inte hittat något avvikande på någon av oss. Den vanligaste förklaringen många försöker ge är att det beror på stress, vilket såklart stressar mig ännu mer. Som att det på något vis är mitt psyke som ställer till allt detta. Jag har nog provat allt som går att prova på egen hand, akupunktur, mindfullness, vitaminer, bidrottninggele.. och mycket mer. Nu senast pergotime på läkarens inrådan, som en chansning i brist på annat inför IVF, även om jag redan har ägglossning. Lyckades få hela listan av biverkningar och hade gärna haft dem 100 gånger om, ifall det givit resultat. Dock kom mensen som ett brev på posten och ännu en gång fick jag låsa in mig på toaletten på jobbet och försöka trycka tillbaka tårarna. Har ännu inte berättat för någon vad vi går igenom, vilket kanske är dags.. Nu står vi i kö till IVF och hoppas så innerligt att det ska fungera. Vet inte riktigt vad jag ville få ut av tråden, kanske bara att få skriva av mig och få utbyta erfarenheter med andra i samma sits. Att vara ofrivilligt barnlös är onekligen något som sätter ens inre styrka på prov...