Har han skyldighet att hjälpa till?

Jag blev tvungen att söka nytt jobb då det förra inte fungerade med arbetstider och umgänge.

Fick erbjudande om ett annat jobb i grannkommunen. Trots att det var dåligt betalt var jag mer eller mindre tvingad att tacka ja.

Dock var det svårt att få ihop ekonomin med 8 mils pendling 5 dagar i veckan och dessutom betala fullt underhåll eftersom xet inte ville byta till en förskola med öppettider för oss som arbetar utanför kontorstid.

Det innebar att jag inte kunde ha barnet 50% och FK har fastslagit att jag ska betala 1573 kr i månaden.

Behövde minska på kostnaderna. Det enda jag kunde påverka var boende och transportsträckor. Att åka buss eller tåg fungerade inte med jobb på landsbygd och shematid. Måste dessutom ha tillgång till egen bil så att sälja den gick inte.

Att flytta var enda utvägen. Minskade utgifterna men så skadade jag ryggen och kan inte utföra mitt arbete. Väntar på operation och är sjukskriven 100% under tiden. Dock har det strulat med FK och utbetalningar så jag ligger otroligt mycket back och försöker febrilt komma ifatt med räkningar och underhåll.

Kan pga min skada inte köra bil. Har oerhört svårt att ta mig till buss eller tåg utan hjälp och jag känner ingen där jag bor nu som jag kan be om hjälp.

Förklarade för mitt ex att det vore bra om han kan hämta eller lämna när vi byter vecka, så att vi ordnar en transport var.

Han svarade bara stöddigt att det var inte hans problem för det var inte han som valde att flytta. Jag fick lösa det själv, annars fick jag inte ha sonen.

Bryter ihop snart. Jag hade ju inget val. Skulle jag ha blivit utan A- kassa och varken haft tak över huvudet eller mat på bordet istället då?

Trodde vi hade skyldighet att göra vårt bästa för barnet båda två. Inte att bara en ska vända ut och in på sig.

Vad är det som gäller i sådana här fall? Finns det ens något stöd i lagen?