• Svar på tråden Curlingföräldrar... inte så illa ändå?
  • Anonym (Nej)

    Det gäller att inte ta kritiken mot curling som en kritik mot att vara engagerad i sina barn. Det är mycket viktigt att engagera sig. Detr man skall passa sig för är att lösa allt åt barnet. Det har ju visat sig att vissa föräldrar till och med ringt till barnets arbetsplats när de väl börjat jobba för att lösa problem även då.
    Låt barnet utforska själva. Lås dom misslyckas och lära sig av det, men se till att alltid vara där med uppmundran och stöd.

  • Anonym (Curlad)

    Jag var nog vad många skulle kalla curlad som barn. Inga direkta regler, fick göra som jag ville, tog inte ansvar hemma, etc. Kör inte samma metod med min son, men det blev folk av mig också. Har bra jobb och utbildning, sparande och allt sånt som man förväntas ha som vuxen.

  • Anonym (Hur)

    Jag tror curling är bra så länge man ställer krav och sätter gränser.

  • Error

    Man märker att det finns en stor missuppfattning vad gäller curling och att vara allmänt engagerad i vad som händer i ens barns liv. Många verkar tro att antingen är man curlingförälder ELLER en förälder som skiter fullständigt i sitt barn. Min uppfattning av en curlingförälder är en som sätter sitt barn på piedestal och ger dem allt de pekar på. Insisterar på att hjälpa dem med de mest basic sakerna även ringa lärare, arbetsgivare etc. trots att ungen själv är tillräckligt gammal för att göra det själv. Träffar många barnfamiljer i yrkeslivet och då märker man tydligt även på små barn hur deras föräldrar agerar mot dem. Bland annat är curlingbarn mer tillbakadragna och vägrar släppa taget om föräldern trots att jag träffat dem flera gånger (vilket kanske inte alltid är fel) och deras föräldrar är väldigt måna om att deras barn aldrig någonsin ska behöva sitta still utan att ha nånting att göra i fem minuter. Alltid en padda eller mobil som åker fram så att ungen inte ska riskera att ha tråkigt i några minuter. Andra barn som har föräldrar som är mer odramatiska beter sig mer självständigt, är mer nyfikna och benägna att upptäcka saker även om de inte sitter i förälderns knä hela tiden.
    Curlingföräldrar uppmuntrar inte barnen att försöka själva eftersom de gör allting åt dem, medan de som är normalt engagerade i sina barn hjälper dem att ta sig dit de vill genom uppmuntran och att lära dem tro på sig själva. Det för mig är en bra förälder och det är inte att förväxla med nån som sopar banan åt sina barn. Framgång förtjänar man, den kommer inte gratis. 

Svar på tråden Curlingföräldrar... inte så illa ändå?