Finns det fler i min situation? (Social fobi)

Jag känner igen mig mycket i det du skriver..

Det brukar oftast vara ganska bra folk med många fina egenskaper som har sociala fobier, de värdesätter inte sig själva över andra.

Har du ingen släkt som du kan umgås med?

Vilken stad bor du i?

Anonym (kvinna) Skönt att höra att du känner igen dig. Jobbigt att känna sig ensam i detta.

(Dominant) jag säger precis som du vi med social fobi har många fina egenskaper men människor dömer ofta ut oss på förhand så vi inte får möjligheten att kunna visa vilka vi är. Man anses bara som konstig och det är väldigt tråkigt. Jag är väldigt snäll, trevlig och omtänksam men ingen ser detta för jag med social fobi avviker från det "normala" och blir som sagt alltid dömd :(

Jag har både släkt och familj men dom förstår inte riktigt mina svårigheter och även om jag har dom så saknar jag att ett socialt umgänge med vänner. ;(

Aaff: bor i Stockholm

Vet inte om det kan hjälpa dig, men jag trodde i många år att jag också hade social fobi. Fixade inte riktigt det här med social interaktion, visste inte hur jag skulle bete mig osv, men så gick jag igenom en utredning o det visade sig att jag har en form av autism (o en till NPF-diagnos). Så det som jag i många år trodde var bara vanlig blyghet eller social fobi, visade sig vara nåt annat och större.

Så för egen del känns det bra att ha fått ett svar på varför jag är som jag är, o därmed fått hjälp o stöd från psykiatrin o kommunen. Kanske du också skulle gå igenom en utredning? Känner iaf igen mig i precis allt du skriver.

Du kanske kan testa att söka kontakter i HSP och introvert på FB! 

Känner likadant! Är väldigt impad av att du pluggar för det drömmer jag om att våga göra!

Känner också igen mig. Tycker tyvärr att det blivit värre med tiden. Har usel självkänsla och tycker mest att jag är värdelös. Har vänner men känner mig aldrig helt avslappnad med dom heller, trots att jag känt dem i evigheter. Inte ens med min bästa vän känner jag mig helt avslappnad.

Känner mig alltid lite konstig och utanför. egentligen är jag inte "konstig" men jag är blyg och tystlåten och blir jätteosäker och obekväm bland folk. Ibland vill jag bara skita i allt och sitta hemma själv för alltid. Det är för jobbigt.

Lider av sociala fobier sedan minst 36 år tillbaka, så jag kan säga att jag har stor negativ erfarenhet av denna hemska åkomma.
Det är heller inget som jag har berättat för min familj, eller för någon annan utanför vårdapparaten heller för den delen. Däremot så är jag väldigt öppen när jag ev pratar med någon läkare eller psykolog. Jag har väl ett uppdämt behov av att prata ur mig lite vid sådana tillfällen.

Har tänkt tanken att det skulle vara kul att få träffa andra människor som har samma problematik. Kanske träffas i grupp, eller bara en och en och prata lite.
Någon som är med på den tanken??
Jag bor själv i Sveriges fjärde största stad, dvs nära Stockholm.