Smärta, oro och ilska

Min man har tagit alla sprutor de senaste säkert 10 gångerna så det har känts mycket bättre. Men vad kommer smärtan ifrån? Äggstockarna eller nåt annat? Så ont hade inte jag,bara sista dagarna efter äl-sprutan. Eller är det svårt veta vad som är hönan och ägget-fysiskt smärta som ger psykisk smärta eller tvärtom? Tycker du ska prata med läkaren hur som helst om det.

Jag förstår verkligen att det är jobbigt! Jag har gjort 14 IVF:er- 7 med egna ägg (dock blev bara 2 ET) och 7 ED. Kämpat 10 år, haft 4 m.f, varav 3 efter IVF med 4 barn. Men nu väntar vi äntligen barn!    Kommit ända till v.26 och det är värt all kamp!

Jättetråkigt att du mår så dåligt. 

Det bästa rådet jag tror jag kan ge dig är att inte blicka framåt. Ta en dag i sänder. Du har ingen aning om vad som ligger framför dig. Det kan hända att det inte blir barn på ännu ett tag. Det kan också vara så att det blir barn väldigt, väldigt snart. Oavsett så hjälper det dig inte att gå omkring och oroa dig och gardera dig. Du blir inte bättre förberedd och mindre ledsen för att du tänker på vad ni ska göra som nästa steg. Tvärtom. Du blir bara trött och mer ledsen. Se till att bara ta dig igenom timme för timme till att börja med, sen kanske dag för dag.

Tvinga dig inte att tänka positivt, för det tar också mycket energi som du inte verkar ha just nu. Det är ok att bryta ihop. Det är ok att vara riktigt, riktigt ledsen. Tar man sig ordentligt med tid att sörja när man behöver det hjälper det oftast bättre än något annat man kan göra. Man orkar inte förtränga det hur länge som helst. Du kanske behöver dra dig undan från arbete, vänner och familj en period, och det är helt ok. Kanske behöver du, liksom jag gjorde, bara ligga på soffan och gråta. Det är ok att sjukskriva sig. Det är ok att sätta resten av livet på paus. Detta är en livskris och det är klart du har all rätt i världen att må dåligt utan att ursäkta dig varken för andra eller för dig själv. 

Du kanske inte måste ställa in dig på något alls med den här behandlingen? Du kanske bara kan genomföra den, vad det än ger. Jag menar, antingen blir det ett barn i slutänden eller så vet du att det var en dörr som inte ledde dit ni ville men att du ändå försökte. Varje steg du tar på den här resan är framåt, även om det inte känns så. Varje misslyckad behandling, varje nederlag är ett steg framåt. Det finns liksom inget bakåt. Oavsett vad som händer så närmar ni er den dagen allting löser sig. Varje dag du kämpar dig igenom är en dag du kan lägga bakom dig och en dag närmre målet. 

Min klinik har en jättebra psykolog jag gick till när det var för tufft, det rekommenderar jag verkligen att prova om det finns hos er också. I övrigt gjorde jag ungefär som jag skrivit här (så gott det gick): tog en dag i taget, försökte att inte intala mig hundra olika scenarion, gjorde en behandling i sänder, sörjde så mycket jag behövde när jag behövde det, försökte ha annat i livet som var värt att leva för. Satte ena foten framför den andra, mer eller mindre. Bara överlevde en liten stund till. 

Plötsligt en dag hade jag ett plus på stickan. Det var efter vårt fjärde återförande. Jag var utbränd och djupt deprimerad. Dagen innan var jag helt knäckt eftersom jag börjat blöda, dagen därpå fick jag reda på att jag var gravid. Så fort kan det vända. Ena dagen förberedde jag mig för vad jag skulle göra härnäst, dagen därpå började ett helt nytt liv. Det jobbiga är att man inte vet säkert varken om eller när det händer, i så fall hade man nog orkat härda ut ett tag till. Men försök att tänka så i de mörka stunderna: förändringen kan komma exakt när som helst. 

Jag skickar en stor styrkekram. Hoppas du snart mår bättre och jag håller tummarna för att det här kommer gå bra för er. 

Tack Cyanea för dina kloka ord och för att du delar med dig av hur du känt också. det känns "bättre" att veta att man inte är ensam och att det är okej att känna såhär. Jag gick i samtal hos en terapeupt som är specialiserad just inom ivf och det var bra för mig den första tiden efter MF. Men i längden blev det ett malande som jag själv inte orkade lyssna på tillslut. Du har helt rätt i att försöka ta det ett steg i taget och inte blicka framåt för mycket. Jag har lyckats ganska bra med att vara "neutral" denhär  gången och tagit sprutorna som en vanlig kvälls rutin liksom,  men det är som att allt har kommit ikapp mig nu de senaste dagarna när det gjort som värst ont. Kanske är värst just idag nu innan ägglossningen. Ska iallafall ta en stund i taget resten av dagen och se sen hur det går 
Ta hand om dig och tack igen! :)

Hej Pimpin­ellan, hur menar du att din man tagit sprutorna? Jag kan inte riktigt beskriva smärtan, det är som att äggblåsorna trycker mot urinbblåsan och magen och triggar illamående och smärta. Jag är övertygad om att smärtan främst är fysisk just i dethär läget, eftersom att det känns att något är på insidan och vill komma ut.Magen är svullen som en ballong och jag har svårt att röra mig.  Men det psykiska delen är förstås där också men den yttrar sig mer i oro för alla "what if" scenarier, om du förstår vad jag menar? Men jag ska försöka ta en stund i taget och släppa oron, för den hjälper inte. 
Härligt att det har gått vägen för er denhär gången. Grattis och lycka till!!

Jag tror jag förstår det där med "malande". Jag gick inte till psykologen regelbundet utan mer som en punktinsats vid behov. Det låter ju inte så konstruktivt när det känns som tjat, det var nog bra att du inte fortsatte då. 

Härligt att du känner att du kan vara mer "neutral", framförallt bra att du ser det. Det är ett enormt framsteg, oavsett om du orkar vara det hela vägen eller inte. Det kanske är därför känslorna svämmar över lite extra just nu, för att de hållit sig borta ett tag? Så kände jag om bl.a. sorgen, att ju bättre jag blev på att sörja ju längre stunder kunde den hålla sig borta. Sen kom den ju alltid tillbaka förr eller senare, då var det "bara" att ta tag i den och leva i den tills det kändes bättre. 

Hur länge är det kvar till plocket? 

Inga problem, har ju själv varit i dina skor mer eller mindre och vet hur ensam och utsatt man känner sig. Då är det fantastiskt att prata med människor som faktiskt förstår <3

Han har tatt alla på mig helt enkelt. Jag bara satt där och stirrade på nålen så det gick inte. Du har gjort VUL så du vet att du inte är överstimulerad med massa blåsor? Många dar kvar tills ÄP?

Man ska inte grubbla brukar jag säga även om det är svårt. Hur mycket man än tänker i alla möjliga scenarion blir det ytterst sällan som man trott. Ibland blir det t.o.m värre och ibland blir det mycket bättre. En dag i taget brukar jag säga till oroliga gravida, men det går lika bra applicera på de under behandling också. Vad som händer imorron, nästa vecka och om en månad tar man då när man vet vad som väntar. Du har en stor fördel i det faktum att du varit gravid. Då vet man att inga direkta hinder finns för graviditet utan det ska "bara" klaffa fullt ut till slut. Lycka till!

Hej igen :) 
Ja det är nog så att jag har bitit ihop och inte känt efter så mycket och så när den fysiska smärtan kommer så kommer känslorna som ett brev på posten. Det värsta med det är ju att de bara kommer över en och jag har svårt att sortera bland den liksom. Rädsla, oro, förhoppning, rädsla, oro, förhoppning och så håller det på.....
Jag har just tagit ägglossningssprutan och är tacksam för att slippa den biten nu. På måndag ska vi iväg tidigt för utplock.

Så kan det absolut vara. Det är väl gärna så, att man orkar bita ihop och förtränga alla känslor ett tag, men sen blir det överväldigande. Då är det nog inte mycket mer att göra än att stanna upp och ta itu med det så gott man kan. 

Jag tyckte det var jättejobbigt att känna så många saker på samma gång, precis som du skriver. Det är ju inte bara en eller två känslor utan ännu fler samtidigt. Har man ork och möjlighet kan man ju försöka räta ut det. Jag skrev rätt mycket när jag mådde som värst och skrev ner alla olika känslor jag hade. För mig hjälpte det att få reda ut en känsla i taget och se på pränt hur mycket olika saker som slogs om uppmärksamhet inombords. 

Härligt att sprutan är tagen!!! Jag håller verkligen tummarna för att det kommer gå toppen. 

Hur mår du idag? 

Jo det känns lite bättre iaf, lite mindre ont oxh mindre illamående men fortfarandr trött. Har varit hemma och vilat upp mig hela dagen inför imorgon! Tack alla tummar och tår behövs nu!