En nära barndomsvän är döende i cancer, 28 år gammal. Så ung, ambitiös och fylld av liv blir alldeles för tidigt tagen från vår jord. Jag kan inte acceptera det! Fan i helvete jävla skit, jag vill inte att han ska dö!!!
Hur möter man bäst denna människa som inte får leva livet fullt ut? Vem är jag i detta? Vad kan jag göra?
Tycker du ska finnas hos personen, laga mat, hjälpa till med vardagliga saker som att handla, diska och sånt men framförallt lyssna lyssna och åter lyssna vet av erfarenhet att detta är jobbigt och ett tips till dej är att du också har någon du kan prata med.
Vara lyhörd! Det är ingen självklarhet att man vill ha folk hos sig när man mår dåligt. Vissa har stor ångest och vill ha sällskap, medan andra bara vill vara för sig själva. Så förklara för din vän att du finns där inte bara för hans/hennes skull, utan för att det även gör ont i dig och att hans/hennes sällskap värmer (om du känner så). Det är inte läge att lämna utrymme för missförstånd, så det är klarspråk som gäller. Säg - Vad du än behöver (samtal, tröst, godis eller tid för dig själv) så säg bara som det är.