Börjar känna desperationen komma krypande nu när jag passerat 33 och mannen närmar sig 40-strecket. Tänk om vi inte kommer få några barn? När är det egentligen föresent? Är det fler än jag som tänker såhär? Största hindret är 30 kilo övervikt och även om motivationen borde finnas här så misslyckas varje försök att gå ner i vikt ändå. Tiden bara går. Såhär skulle det ju inte vara. /Julia
Försent är det i regel efter 50 om man inte ens lyckats med äggdonation. Före det finns alla möjliga sätt att få barn så ge aldrig upp. Jag är 47 och väntar mitt första efter 10 år! 
Jag är 30 och har också en massa övervikt. Så pass mycket att jag inte får hjälp med pergotime/ivf förrän jag har gått ner i vikt. Gråter varje dag över vår barnlöshet men lyckas ändå inte gå ner i vikt :(
Jag gick med i viktväktarna innan, fungerade väldigt bra.
Mmm de verkar vara fler som stressas av detta. Vad säger er partner? Är de lika stressade och ledsna som ni?
Jag har ett liknande problem. Jag låg under BMI gränsen för fertilitetsutredning fram till graviditeten men nu verkar det kört. Efter ca 5 år tillsammans bestämde vi oss för att det var dags att skaffa barn. Första året efter det var jag ganska lugn sedan började rädslan komma. Varför blev jag inte gravid? Köpte ÄL test och åt/äter vitaminer med folsyra. När vi försökt i 2 år fyllde vi i papprena för fertilitetsutredning. Jag hade då gått upp 10 kg senaste året pga av att jag mådde dåligt över att det inte fungerade. Innan vi hann skicka papprena så skedde det - jag blev gravid. Äntligen var det min tur. 11v +5 så kom en liten blödning. Dagen efter, Luciadagen 2014 så vaknade jag med störtblödning. Missfallet var ett faktum, jag grät större delen av den dagen. Fick ringa och avboka KUB och ultraljud som var bokat. Gick till barnmorskan för lite rådgivning. Jag pratade om att skicka in papprena då. Fick rådet att vänta till sommaren eftersom det säkert skulle vara lättare att bli gravid nu när jag blivit det en gång. Månaderna gick inget hände och jag mådde dåligt. I augusti tänkte jag att det var dags att ta tag i det hela, dock hade jag gått upp nästan 16kg efter missfallet. Vi fyllde ändå i papprena och skickade in då jag tänkte att min vikt ju inte kan vara problemet för då borde jag ju blivit gravid tidigare. Fick svaret att jag var välkommen tillbaka när jag gått ner 13kg. Det kändes som ett slag i ansiktet. Hade jag skickat papprena direkt efter missfallet hade vi fått utredningen 
1 år senare har jag nu testat zonterapi, olika vitamin tillskott m.m. Kämpar med vikten men har fortfarande 5 kg kvar får att få utredningen. Vi har nu köpt hemtester för sperma och ÄL från Clearblue. Är det någon som testat detta? Har ni kollat något privat? Försökt kolla lite på nätet om vad det kan kosta.
Motivationen kan ju inte vara särskilt hög om några kg stoppar er! Rör på er mer, gör nyttigare val!
Jag har ett liknande problem. Jag låg under BMI gränsen för fertilitetsutredning fram till graviditeten men nu verkar det kört. Efter ca 5 år tillsammans bestämde vi oss för att det var dags att skaffa barn. Första året efter det var jag ganska lugn sedan började rädslan komma. Varför blev jag inte gravid? Köpte ÄL test och åt/äter vitaminer med folsyra. När vi försökt i 2 år fyllde vi i papprena för fertilitetsutredning. Jag hade då gått upp 10 kg senaste året pga av att jag mådde dåligt över att det inte fungerade. Innan vi hann skicka papprena så skedde det - jag blev gravid. Äntligen var det min tur. 11v +5 så kom en liten blödning. Dagen efter, Luciadagen 2014 så vaknade jag med störtblödning. Missfallet var ett faktum, jag grät större delen av den dagen. Fick ringa och avboka KUB och ultraljud som var bokat. Gick till barnmorskan för lite rådgivning. Jag pratade om att skicka in papprena då. Fick rådet att vänta till sommaren eftersom det säkert skulle vara lättare att bli gravid nu när jag blivit det en gång. Månaderna gick inget hände och jag mådde dåligt. I augusti tänkte jag att det var dags att ta tag i det hela, dock hade jag gått upp nästan 16kg efter missfallet. Vi fyllde ändå i papprena och skickade in då jag tänkte att min vikt ju inte kan vara problemet för då borde jag ju blivit gravid tidigare. Fick svaret att jag var välkommen tillbaka när jag gått ner 13kg. Det kändes som ett slag i ansiktet. Hade jag skickat papprena direkt efter missfallet hade vi fått utredningen 1 år senare har jag nu testat zonterapi, olika vitamin tillskott m.m. Kämpar med vikten men har fortfarande 5 kg kvar får att få utredningen. Vi har nu köpt hemtester för sperma och ÄL från Clearblue. Är det någon som testat detta? Har ni kollat något privat? Försökt kolla lite på nätet om vad det kan kosta.
Motivationen kan ju inte vara särskilt hög om några kg stoppar er! Rör på er mer, gör nyttigare val!