Nyanställd....men....

Dra på dig rustningen, klä dig i jobbrollen och åk sen hem och deppa. Det går men är jobbigt. Vad det kan ge dig är möjligheten att få känna dig "normal" bland folk som inte vet hur du har det hemma, lite semester från alla känslor.

Det kanske inte funkar för dig men har funkat för mig de gånger saker och ting skitit sig.

Beklagar en jobbig situation!

Det är exakt så jag gjort i hela mitt liv. Jag är bäst på detta och ganska stolt över denna egenskap.

Men denna gång fungerar det inte. Detta är så mkt värre för familjen var DET ENDA jag hade kvar i mitt liv. Nu har jag inget och känner mig totalt förkrossad!

Berätta för chefen och hoppas på förståelse.

Men allt måste väll bli ännu värre om du förlorar jobbet?

Din chef borde inte lägga sig i huruvida du går ut och äter eller om du har matlåda med dig. Lunchen är ledig tid och den spenderar man som man själv vill.

Däremot kan man ju vilja försöka gå halvvägs och delta på gemensam fika. Är det jobbsnack på fikan eller är det rast? Finns det chans att få andrum andra stunder under dagen eller är det 100 procent arbete med människor? En chef har ansvar för att skapa en bra arbetsmiljö och ge sina anställda förutsättningar att klara sitt arbete. Att du behöver få vara för dig själv en stund varje dag bör inte vara något konstigt. Det är mycket intryck när man är ny och sedan med tanke på separationen så blir det ännu tuffare.

Du har i princip tre alternativ.

1. Det du gör nu. Dra dig undan, isolera dig. Kanske skönt, men är det så du vill ha det i längden på jobbet?

2. Dra på rustningen, bit ihop, gå in i en roll. Fake it till you make it.

3. Lägg korten på bordet. "Ursäkta om jag verkar lite udda, men jag har precis blivit dumpad och mår skit."

Du kanske ska berätta för chefen att det är jobbigt i privatlivet just nu och att det är därför du inte orkar vara översocial.

När jag var i en liknande sits var jobbet på ett sätt räddningen som fick mig att göra något om dagarna och ta mig ut ur lägenheten...