Mimmla

Äldre 25 Jul 21:53

17 svar

Nervös hund som attackerar

Vår hund som är 4 år gammal har blivit ett stort problem för oss. Det är en hund av en liten ras som alltid varit osäker och försiktig av sig. Vi har tränat massor, miljöträning, social samvaro med andra hundar och människor o.s.v. Det har blivit bättre, och 9 gånger av 10 fungerar det bra, men vetskapen om att det kan gå åt skogen känns inte bra. Han har bitit flera av våra barns kompisar, attackerat valpar och hoppat på hundar som inte visat upp någon typ av hotfullt beteende.

Vi är en hundvan familj men detta har vi inte varit med om tidigare. Vi har gått hundkurser med honom och han funkar bra lydnadsmässigt. Han är trevlig mot oss i familjen och oerhört tillgiven, men vi kan aldrig åka någonstans för ingen vill passa honom och vi kan inte ta honom med oss.

Nu har vi nått vägs ände och vet inte om vi kan ha kvar hunden längre.

Finns det någon med liknande erfarenheter?

Långbenopluto

Äldre 25 Jul 22:34

#1

Bitit FLERA av ert barns vänner?

Och ni har inte låtit honom somna in än? VARFÖR??

Mimmla

Äldre 25 Jul 22:41

#2

Scalaren skrev 2016-07-25 22:34:53 följande:

Bitit FLERA av ert barns vänner?

Och ni har inte låtit honom somna in än? VARFÖR??

Ska jag vara ärlig så har jag inget bra svar. Vi har tränat och jobbat med honom och varje gång tänkt att "NU, kanske vi kan få slippa detta". Han har ju inte bitit hål eller så, men det hjälper inte, jag känner mig inte trygg med denna hund och så har jag aldrig kännt tidigare. Tänker hela tiden att vi borde kunna träna bort detta beteende men det börjar kännas hopplöst! Som jag skrev, vi har kommit till den punkt där vi känner att det räcker, även om det känns hemskt att behöva erkänna det...

Scoops

Äldre 25 Jul 22:45

#3

Mimmla skrev 2016-07-25 22:41:23 följande:

Ska jag vara ärlig så har jag inget bra svar. Vi har tränat och jobbat med honom och varje gång tänkt att "NU, kanske vi kan få slippa detta". Han har ju inte bitit hål eller så, men det hjälper inte, jag känner mig inte trygg med denna hund och så har jag aldrig kännt tidigare. Tänker hela tiden att vi borde kunna träna bort detta beteende men det börjar kännas hopplöst! Som jag skrev, vi har kommit till den punkt där vi känner att det räcker, även om det känns hemskt att behöva erkänna det...

Klart man kan träna bort det. Frågan ni behöver ställa er är om ni är beredda att lägga den tid som det kommer att ta...med barn i familjen skulle jag säga nej - det kommer krävas för mycket tid som ni istället bör lägga på era barn.
Prova att omplacera hunden till någon utan barn?

Kerubmamman

Äldre 25 Jul 22:50

#4

Om han är nervös och osäker så kanske han inte mår bra i en barnfamilj? Även om han inte visar aggressioner direkt mot er, så kan grundnivån ligga högt pga en "orolig" hemmamiljö.

Har ni diskuterat frågan med uppfödaren?

Keruben lyser av intelligensens prakt - Giovanni Pico della Mirandola

Mimmla

Äldre 25 Jul 23:01

#5

Scoops skrev 2016-07-25 22:45:41 följande:

Klart man kan träna bort det. Frågan ni behöver ställa er är om ni är beredda att lägga den tid som det kommer att ta...med barn i familjen skulle jag säga nej - det kommer krävas för mycket tid som ni istället bör lägga på era barn.

Prova att omplacera hunden till någon utan barn?

Tack! Det är exakt så jag tänker. Vi har en liten kille som inte kan förväntas tänka på hur han uppför sig kring hunden i varje situation och detta gäller naturligtvis även hans kompisar. Ett par av dem är med rätta rädda för hunden nu och detta gör i sin tur hunden osäker. Vi kan inte lägga all fritid på hunden för vi måste självfallet hinna med barnens fritidsintressen och läxor i första hand. Jag älskar djur och har haft olika djur i hela mitt liv, men de går INTE före människorna i mitt liv och det känns som att hunden redan tagit för mycket av vår tid och att vi just nu styr upp det mesta runt honom.

Självklart tar en hund mycket tid, men det ska ju vara på ett positivt sätt. Barn ska lära sig att ta hänsyn till djur och det är våra barn vana vid. Äter hunden eller sover ska den få vara ifred. Hunden ska få komma ut regelbundet och få vettig sysselsättning och stimulans men familjen ska inte behöva avstå ifrån umgänge och aktiviteter p.g.a. hunden. Där tar liksom glädjen slut...

Vi har funderat på omplacering som alternativ.

Scoops

Äldre 25 Jul 23:05

#6

Mimmla skrev 2016-07-25 23:01:42 följande:

Tack! Det är exakt så jag tänker. Vi har en liten kille som inte kan förväntas tänka på hur han uppför sig kring hunden i varje situation och detta gäller naturligtvis även hans kompisar. Ett par av dem är med rätta rädda för hunden nu och detta gör i sin tur hunden osäker. Vi kan inte lägga all fritid på hunden för vi måste självfallet hinna med barnens fritidsintressen och läxor i första hand. Jag älskar djur och har haft olika djur i hela mitt liv, men de går INTE före människorna i mitt liv och det känns som att hunden redan tagit för mycket av vår tid och att vi just nu styr upp det mesta runt honom.

Självklart tar en hund mycket tid, men det ska ju vara på ett positivt sätt. Barn ska lära sig att ta hänsyn till djur och det är våra barn vana vid. Äter hunden eller sover ska den få vara ifred. Hunden ska få komma ut regelbundet och få vettig sysselsättning och stimulans men familjen ska inte behöva avstå ifrån umgänge och aktiviteter p.g.a. hunden. Där tar liksom glädjen slut...

Vi har funderat på omplacering som alternativ.

Ni kan ju alltid skaffa en hund senare när barnen är äldre? Kanske låta dem ha smådjur själv så småningom? :) Det kan vara så enkelt att hunden inte passar i er familj bara och det är inget farligt eller skämmigt i det.

Mimmla

Äldre 25 Jul 23:13

#7

Scoops skrev 2016-07-25 23:05:27 följande:

Ni kan ju alltid skaffa en hund senare när barnen är äldre? Kanske låta dem ha smådjur själv så småningom? :) Det kan vara så enkelt att hunden inte passar i er familj bara och det är inget farligt eller skämmigt i det.

Nej, jag har tänkt så...Har haft hund och andra djur i hela mitt liv men aldrig haft den här typen av problem...Har både stora och små barn och de har fått lära sig tidigt hur man uppför sig kring och emot djur. Min äldsta dotter passade hunden i helgen och hon undrade lite försiktigt om vi är säkra på att han är mentalt frisk. Han hade attackerat en valp när de var ute, kissat ner golvet när en av hennes kompisar kom på besök och sedan bitit en annan hund...Så uppför han sig inte när han är hemma men han är som sagt oerhört skör mentalt och reagerar på allt som han inte känner igen. Det är svårt i en barnfamilj...

Jemp

Äldre 25 Jul 23:47

#8

Att ta bort en sån hund tycker jag inte är fel.

Tills vidare, stäng undan hunden när ni har besök och låt honom inte hälsa på främmande hundar.

Mimmla

Äldre 26 Jul 08:22

#9

Jemp skrev 2016-07-25 23:47:55 följande:

Att ta bort en sån hund tycker jag inte är fel.

Tills vidare, stäng undan hunden när ni har besök och låt honom inte hälsa på främmande hundar.

Vi har börjat göra så. Det är lugnast för alla parter. Det är ju självklart mitt ansvar som hundägare att se till och skydda människor och andra hundar mot otrevliga upplevelser som min hund kan orsaka.

Det skär i hjärtat på mig för hela familjen älskar den här hunden, men vi kan ju inte isolera oss för att hunden ska må bra.

Jag har verkligen funderat över vart det gick fel, men kommit fram till att det faktiskt varit så här från början. Han är genuint osäker och redan när vi gick valpkursen hade han det jobbigt med andra människor och hundar.

Han är en pärla att jobba med. Lyhörd och arbetsvillig och energisk till tusen. Han älskar de människor och hundar han känner och oftast klickar det med andra hundar också, MEN de gånger det inte klickar är det illa. Att han attackerar valpar känns så oerhört märkligt. Vår gamla hund älskade inte valpar, men han behandlade dem med överseende. Lekte lite "pliktskyldigt" med dem tills han tröttnade och sedan la han sig ner och lät dem klättra på honom och dra honom i öronen tills de tröttnade. Han kunde visst markera mot andra hundar, men det var i helt adekvata situationer där främmande hundar uppförde sig olämpligt mot någon i "flocken". Vi kunde ha med honom överallt och vi var aldrig oroliga för att något skulle hända. Det här hundägarskapet har börjat kännas allt mer som en plåga än glädje.

Jag inser att vi redan från början skulle funderat över om det här är en hund för en barnfamilj...

Dexter dot com

Äldre 26 Jul 08:38

#10

Börja med att inte utsätta hunden för situationer han inte klarar av dvs barn, främmande människor och hundar. Du får se det som att du skyddar hunden från obehagliga upplevelser han inte kan hantera. Ska ni bort och måste ta hunden med er så be att få lägga honom i ett separat rum med kompostgaller i dörren där han får vara ifred och likadant hemma om det kommer främmande.
Även om ni tränat så är ni ju tillbaka på ruta 1 varje gång ni utsätter hunden för dessa situationer och han själv måste lösa det genom att "försvara sig".

Jag har haft en hund med liknande problem och trodde i början att det skulle lösa sig med träning men insåg att det bästa för hunden och alla andra var att han helt enkelt inte var med i stressiga miljöer, när det kom folk han inte kände mm eftersom han helt enkelt tyckte det var obehagligt. Man får lägga lite extra tid på aktivering dom dagar hunden måste ligga själv en stund men allt går att lösa om man tycker hunden är värd det.

Frigående Fru

Äldre 26 Jul 09:11

#11

Eftersom han bitit (markerat mot?) barnens vänner kan det tyda på att han inte fixar stressen av barn i sin omgivning. Är det skillnad om du är ute och går själv med honom eller om familjen är med? Behöver han kanske din odelade uppmärksamhet när ni är ute för att känna sig trygg?

Omplacering till en lämplig miljö är väl första alternativet. Kanske finns mor- eller farföräldrar som kan prova ha honom ett tag och se om det lugnar ner sig i en annan miljö? Eller någon vän utan barn? Det kan köpa lite tid och ny information för att fatta ett så bra beslut som möjligt för hundens bästa.

Mimmla

Äldre 26 Jul 09:26

#12

Dexter dot com skrev 2016-07-26 08:38:08 följande:

Börja med att inte utsätta hunden för situationer han inte klarar av dvs barn, främmande människor och hundar. Du får se det som att du skyddar hunden från obehagliga upplevelser han inte kan hantera. Ska ni bort och måste ta hunden med er så be att få lägga honom i ett separat rum med kompostgaller i dörren där han får vara ifred och likadant hemma om det kommer främmande.

Även om ni tränat så är ni ju tillbaka på ruta 1 varje gång ni utsätter hunden för dessa situationer och han själv måste lösa det genom att "försvara sig".

Jag har haft en hund med liknande problem och trodde i början att det skulle lösa sig med träning men insåg att det bästa för hunden och alla andra var att han helt enkelt inte var med i stressiga miljöer, när det kom folk han inte kände mm eftersom han helt enkelt tyckte det var obehagligt. Man får lägga lite extra tid på aktivering dom dagar hunden måste ligga själv en stund men allt går att lösa om man tycker hunden är värd det.

Ja vi har retirerat här och insett just detta. Vi utlöser en enorm stress hos honom varje gång vi utsätter honom för situationer som för honom är skrämmande. Han är lyhörd till max, vänder på sekunden vid inkallning och vi behöver bara påbörja en tillsägelse så backar han. I situationer där han blir stressad stänger han av sig och det hjälper inte vad vi gör, vi når inte fram. Efteråt skäms han så att han håller på att gå åt, och det är synd om honom. Han VET ju att han gjort fel men instinkten/rädslan tar överhand.

Vi skulle kunna hantera hunden så som du säjer, och det hade fungerat. Problemet är då att han kommer att få sitta avskild från familjen större delen av kvällarna när barnen har kompisar här. Minsta bus stressar upp honom till max och han går då in och försvarar våra barn genom att skälla besinningslöst och i värsta fall markera med ett bett. Hela familjen mår ju dåligt av detta och äldsta dottern har börjat undvika att ta med kompisar hem. Hon älskar hunden och anpassar sig till max efter honom.

Till syvende och sist är det ju vi föräldrar som måste avgöra vad som är rimligt - för oss och för hunden.

Mimmla

Äldre 26 Jul 09:52

#13

Frigående Fru skrev 2016-07-26 09:11:36 följande:

Eftersom han bitit (markerat mot?) barnens vänner kan det tyda på att han inte fixar stressen av barn i sin omgivning. Är det skillnad om du är ute och går själv med honom eller om familjen är med? Behöver han kanske din odelade uppmärksamhet när ni är ute för att känna sig trygg?

Omplacering till en lämplig miljö är väl första alternativet. Kanske finns mor- eller farföräldrar som kan prova ha honom ett tag och se om det lugnar ner sig i en annan miljö? Eller någon vän utan barn? Det kan köpa lite tid och ny information för att fatta ett så bra beslut som möjligt för hundens bästa.

Ja det är ungefär så vi har funderat. Är jag ute själv med honom fungerar det BÄTTRE, men inte bra. Han går igång till max på hundar vi möter och skäller som en galning. Vi har försökt med att distrahera, både med leksaker, godsaker och positiv uppmärksamhet och det funkar en liten stund - men sen går han ändå igång. Att promenera med familjen är katastrof, då går det inte alls att nå fram till honom. Tyvärr innebär ju detta att om vi åker till skogen och promenerar så får han inte följa med, vilket är jättetråkigt för han älskar långpromenader i skogen! Det känns ju jättemärkligt att lämna familjens hund hemma vid sådana tillfällen som egentligen är de tillfällen då det är som härligast att umgås med sin hund.

Vi är inte en familj som åker utomlands särskilt ofta. Vi gillar att campa, bada och vara ute i naturen. Vi vill ju gärna kunna dela det livet med vår hund, inte lämna hunden hemma när vi åker iväg...

Vi har tyvärr ingen vi känner som kan tänkas ha honom. Har tänkt ringa uppfödaren som har ett större kontaktnät inom hundvärlden för att se om hon kan hjälpa oss.

Spagettimonstret

Äldre 26 Jul 09:58

#14

Har ni provat ha munkorg på hunden i situationer där den brukar bitas? Som en tillfällig lösning tills ni t.ex. omplacerat den.

Diablobabe

Äldre 26 Jul 14:35

#15

Är han kastrerad?

Mimmla

Äldre 26 Jul 15:28

#16

Diablobabe skrev 2016-07-26 14:35:32 följande:

Är han kastrerad?

Nej. Han är redan så ranglåg och vi är rädda att det kommer att bli ännu värre om vi kastrerar.

Mimmla

Äldre 26 Jul 15:29

#17

Spagettimonstret skrev 2016-07-26 09:58:50 följande:

Har ni provat ha munkorg på hunden i situationer där den brukar bitas? Som en tillfällig lösning tills ni t.ex. omplacerat den.

Nej jag tror att detta kommer att förstärka hans ångest. Tills vidare håller vi honom undan från dessa situationer.

Nervös hund som attackerar

INNEHÅLL