Blivit jätte rädd för förlossningen...

Jag var också livrädd att få ett stort barn - och stor var han (4700gram). Men det gör egentligen inte så mycket om barnet är stort så länge inte huvudet inte är stort, och det brukar inte bero så värst mycket på om barnet i övrigt är stort eller litet.

Nu hade vår son ett enormt huvud och fastnade, det slutade med sugklocka, men ut kom han ändå med sitt stora huvud. Att huvudet var stort är (i efterhand) inte så konstigt eftersom nästan alla på min fästmans sida har enorma huvuden...

Men ut kom han ju ändå!

MEN nu är ju SF-måttet inte så pålitligt ändå. Jag låg under kurvan och sonen var stor. En väninna hade ett jättestort SF-mått och ut kom en liten tjej på 2700gram på 42+0. Jag födde i 40+6, men allt drog igång på 40+4.

Jag var också livrädd att få ett stort barn - och stor var han (4700gram). Men det gör egentligen inte så mycket om barnet är stort så länge inte huvudet inte är stort, och det brukar inte bero så värst mycket på om barnet i övrigt är stort eller litet.

Nu hade vår son ett enormt huvud och fastnade, det slutade med sugklocka, men ut kom han ändå med sitt stora huvud. Att huvudet var stort är (i efterhand) inte så konstigt eftersom nästan alla på min fästmans sida har enorma huvuden...

Men ut kom han ju ändå!

MEN nu är ju SF-måttet inte så pålitligt ändå. Jag låg under kurvan och sonen var stor. En väninna hade ett jättestort SF-mått och ut kom en liten tjej på 2700gram på 42+0. Jag födde i 40+6, men allt drog igång på 40+4.

Hur lätt eller svårt förlossningen blir avgörs inte av hur mycket bebisen väger eller kroppens storlek utan huvudets storlek. Klandra inte dig själv för hur mycket du har ätit, det påverkar inte bebisen negativt och inte dig heller om du inte är väldigt överviktig från början. Jag har gått upp 20 kg och fått två 4 kg bebisar under lätta förlossningar helt utan skador. Prata med din barnmorska igen och be henne förklara i detalj vad hon tror om bebisens storlek och huvudets storlek, om hon inte ger vettiga svar fråga om möjlighet till ett ultraljud där de mäter huvudet, inom landstinget eller på privat klinik. Är huvudet väldigt stort kanske de kan rekommendera snitt.

Tack för ditt svar! Ja men hon klämde och kände och sa "det är en liten knubbis" så jag antar att hon kunde känna att han inte var så liten i alla fall. Annars vet jag att SF måttet inte alltid kan stämma överens med hur stort barnet är. 

Var också rädd för stort barn. I början var SF-måttet på mitten men ökade till övre kurvan. Ut kom en bebis som var 49,5 cm och vägde 3790g :)

Det som man är rädd ska fastna är axlarna, inte huvudet.

Ts. Försök ta det lugnt. Det kan lika gärna vara att du har mycket vatten.

Det är alltid bäst om förlossningen får komma igång av sig självt. Induktion leder oftare till akut sectio.

Prata med din bm så får du saklig info. Kram!

Då är det kanske ett något större barn, men det är inte hela världen! Många har fött både stora och små barn utan problem, stort barn betyder inte nödvändigtvis stort huvud.

Kräv ett TUL eller betala det privat. Om det skulle lugna dig är det värt alla pengar.jag födde ett större barn och är så glad för det! Hen är så stadig och utvecklad att jag slipper oroa mig så mycket. Är inte ens nojig för psb pga av att hen känns så regäl.

Men som sagt, barnet ska ju ut också och då är det helt klart värt att kolla upp storleken. Instrumentell förlossning är ju ingen höjdare..

Jag hade ett jättestort SF-mått.
Tul gjordes i v.32 och barnet skulle bli stort.
Jag är liten(160cm) och var väl inte sådär jätteglad över det haha.
Men sonen kom i v.41 och vägde 2810 gram och var 47 cm så han var pytte länge. Bm blev chockad själv eftersom att ALLA trodde att jag bar på en stor "liten" bebisen :)

Från att förlossningen startade tog det nästan ganska exakt 48 timmar.
Han fastnade och jag gick sönder en del. Hans huvud var litet.

Vissa föder stora barn och går från BB utan en bristning medan vissa föder små barn och trots det spricker ordentligt.

Kanske inte detta du vill höra nu så tätt inpå men det behöver inte vara en stor bebis. Jag fick upp 25 kilo från start till v.25. Vår dotter dog.

Med Sonen gick jag upp 15 kilo tror jag och som sagt. Det var en liten grabb.

Jag är i vecka 39 (38+1) och jag har länge nojjat över storleken på mitt barn, min svärmor har kommenterat att där kommer komma ut en gigantisk bebis ett antal gånger, har dock fått höra från många andra att min mage inte är alls stor. Jag ligger mitt emellan mittenkurvan och översta kurvan på SF-måttet. Och när jag frågade min bm om hon trodde att han var gigantisk så sa hon att det garanterat inte är en pyttebebis, vilket jag inte heller förväntar mig men att han säkert kommer väga 3800g nånting. Hon sa också att fördelen med lite större bebisar är att de har kraften att hjälpa dig under förlossningen, vilket en pyttebebis inte kan för den har inte ork och kraft till det. Det lugnade iallafall mig lite, hoppas det kan ge dig lite tröst. 

Lugn! Det bästa du kan göra är att se till att fokusera riktigt noga på att slappna the hell av! Fokusera på din andning, och fokusera på den rejält under värkarna. Min barnmorska sa bara "fokus" inför en värk och då ställde man in sig mentalt. Jag är 156 och väger 48 kg. Min bebba var 51 cm och 3,6 kg vid födseln och hon kom helt utan bekymmer på 2 timmar från första värk. Blev även igångsatt så det kan många tycka är extra kämpigt men mitt ända råd till er som ska föda är FOKUS! Så kommer ni greja det galant. Ni har en helt magisk upplevelse framför er!

Jag rekommenderar dig att inte läsa inlägg här. Lyssna på youtube på Ina May Gaskin.

Fantastisk! The midwifes midwife .

Din rädsla kommer mest troligt att försvinna.

Lätt att kalla det magiskt och prata fokus om man har haft en extremt snabb och lätt förlossning? Det är verkligen inte många som har så korta förlossningar som förstföderskor. Det är snudd på att jag tror att du hittar på

TS, man kan inte lita helt på SF-måttet. Egentligen är det utvecklingskurvan som är av intresse, att kurvan inte planar under graviditeten. Vad säger BM när hon känner på barnet i magen? Känns det stort?

Jag tror att du ska gå mer på vad din mammas första barn vägde, möjligen med hänsyn tagen till hur stora barnen varit på pappans sida också.

Du har inte någon graviditetsdiabetes? Sådant kan ju också påverka.

Fint! Kan verkligen bli en helt fantastisk upplevelse.

Berätta hur det gick sedan när barnet kommit!

Vad menar du med det ifall kurvan planar ut? Min planade ut för tre veckor sen, hade samma mått två veckor i rad.

Hon tyckte att barnet kändes stort när hon kände men samtidigt tycker hon inte att jag är stor om magen. Jag har följt min egen kurva hela tiden, den översta så jag vet inte vad det betyder. Min mammas första barn var liten, runt 3 kg. Men tror också hon vat väldigt stressad under den graviditeten då hon var väldigt ung då och ensam. Själv vägde jag 4,2 och min sambo 4,5 så jag tror anlagen för ett stort barn är större. Jag har inte graviditetsdiabetes så det är ju positivt i alla fall. Vi får se när bebisen kommer helt enkelt om hon hade rätt.

Tack för era svar! Vissa är lugnande :)

Jag hade sfmått 41 vid båda mina förlossningar, barnen vägde 4000g samt 4700g. Båda förlossningarna var komplikationsfria. Behövde bara sy ett par skönhetsstygn. Stora bebisar är bra, de tål mer och kan "hjälpa till" under förlossningen. Det större barnet var inte svårare att föda än de första.

Kommer inte ihåg SF mått exakt men vet det var över medel och ökade mycket på slutet. Dessutom gick jag över bf med 2 veckor.
Barnet vägde 4200g men var ganska lång 54cm. Gick jättebra trots utdraget krystningsskede på slutet. Större bebisar är ofta starkare och orkar "hjälpa till" mer påfrestning som en förlossning faktiskt är för dom.

Om SF-kurvan planar ut kan man bli kallad till fler uppföljningar och kan få göra TUL, men det beror ju på hur din kurva ser ut och var i graviditeten du befinner dig. Din BM kanske är lugn eftersom dina mått ändå är bra och/eller hon inte anser att det är så underligt. Det görs ju en bedömning i det enskilda fallet. Det kan ockdå diffa lite från en mätning till en annan beroende på hur svårmätt man är (på slutet av min andra graviditet hade jag så lösa fogar att det var lite svårare).

Det här med SF-mått är ingen complete science. Jag hade normalt SF-mått på mittkurvan under min första graviditet. Barnet visade sig ändå vara kraftigt tillväxthämmat och jag hade mycket lite fostervatten. Det låg i säte - kanske bidrog det till att man inte upptäckte att barnet var litet.

En äldre förlossningsläkare som jag pratade med menar att barnmorskor idag har "tappat hantverket" att känna på barnet i magen och därigenom kunna bedöma barnets storlek, som man gjorde mer förr. Idag förlitar man sig lite mycket på måttband, grafer och data som man knappar in i datorn.